Idag har Valsa varit jätteduktig igen. Denna gång på mark hon aldrig varit på tidigare. Dessutom finns där gris så jag var lite orolig för hur hon skulle reagera på de vittringarna. Hon fick till ett jättefint drev som varade ca 40 minuter vilket är hennes hittills längsta drevtid. Sen fann hon för gott att avbryta och letade reda på husse. Tyvärr var det ingen skytt som hade möjlighet att skjuta men det gör ju inte speciellt mycket. Vi får hoppas att det blir tillfälle under januari att premiärskjuta för vår lilla drevprinsessa.
Allra gladast är jag dock för hennes fina återgångar.

Nu ska vi fira nyår och på onsdag åker jag till Göteborg med Guinness för parningsbestyr.

Gott Nytt År!


 

När vi var ute på hundpromenad idag fick vi för oss att vi skulle släppa Valsa som verkade vara på hugget. Det visade det sig vara alldeles rätt. Efter ett kort och intensivt sök kom upptaget, av skallet att döma var hon då ganska nära drevdjuret. Drevet gick i dryga 20 minuter innan hon tystnade och sen letade sig tillbaka till oss. Hurra vad bra gort, Valsa!
Labradorerna tyckte att det var en jättekonstig promenad eftersom den verkade gå ut på att man skulle stå alldeles stilla och vara knäpptyst medan taxen for omkring helt okontrollerat i skogen. Lystra hävdade bestämt att Valsa skulle diskas. Att skalla under arbete får inte förekomma tycker Lystra. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det för henne på ett pedagogiskt sätt.

Imorgon ska vi på rådjursjakt hos en god vän. Hoppas det har slutat regna då...

Nedanstående har jag snott från familjen Simonssons hemsida (ägare till Thorsvi Brora=Edda):
"Under en längre tid har jag hört mystiska ljud uppe från sovrummet, men jag har bara trott att det är Ica och Edda som busar och har sig. Men nu har jag sett med egna ögon flera gånger vad det är som låter. Det är Edda som kravlar sig in under Olofs säng eller går hela varvet under våra sängar. Där är det ju trångt om man säger så... Och inte är det så heller att hon är där under för att hämta något åtråvärt som rullat in under sängarna. Nej detta verkar den unga damen tycka är roligt. God teknik har hon utvecklat... ropar man på henne kravlar hon fram direkt. Möjligen är det så att hon tränar kryp inför en lydnads- eller brukskarriär. Jag tror att hon har fått någon mystisk grytgen, fast vet inte varifrån. Uppfödaren hävdar att det måste vara en miljöskada, dvs. Edda är ju uppvuxen med en tax som gärna går i gryt, nämligen Valsa. Och det var ju inte så länge sen hon träffade Valsa."


 

Julfirandet gick i familjens och matens tecken. Trevligt och gott alltså. Igår var det dags för traditionell Annandagsjakt på hemmamarken. Valsa fick jobba i tre olika områden men det fanns tyvärr inga rådjur där. Hennes sök börjar bli riktigt bra och dessutom kommer hon tillbaka till platsen där hon släpptes när hon anser sig ha sökt klart. Det är bara att hoppas att det förblir så.
Rådjuren vann som vanligt en storseger över oss men tack vare basseten Florrie fick vi i alla fall en hare med oss hem.

 

Tittade misstänksamt på Guinness bakdel när vi var ute på promenad och när vi kommit hem kunde jag konstatera att hon börjat löpa.
"Idiot!", sa Speys "Du kommer att missa säsongens bästa slyngeljakt".
"Och vad vet du om vad som är bäst, din lilla fjant? Hur många slyngeljakter har du varit med på?" sa Joy som börjat tröttna på unga frökens fasoner.
"Mamma har berättat" sa Speys lite lamt.

Kan bara konstatera att Guinness planerat in sitt löp på ett utmärkt sätt. Vi kommer att hinna fira nyår i lugn och ro innan vi kör ner till Göteborg för parning. Med lite tur hinner vi dessutom tillbaka hem innan slyngeljakten som Speys så gärna vill vara med på.

Vi julpysslar lite i lugn och ro, eller snarare städar vilket är välbehövligt efter en hektisk höst där hemmet inte varit direkt högprioriterat. Igår gjorde jag en attack mot utrymmet ovanför köksskåpen, helt otroligt vad mycket damm och äckel det kan samlas på ett sånt ställe. Det borde vara förbjudet att inte bygga köksskåpen hela vägen upp till taket. Alternativet är ju förstås att städa där lite oftare...

Väntar på att Guinness ska börja löpa för nu är vi valpsugna! Idag är det sex månader sen senaste löp men hon brukar ha ett intervall på närmare sju månader så det är bara att ge sig till tåls.
På tal om löp så har jag haft ett allvarligt samtal med Speys om det här med att bli avelstik. En förut-sättning är ju som bekant att man då löper med hyfsat jämna mellanrum. Speys är idag 21 månader gammal och har hittills löpt en (1) gång i livet. Hon tittade helt oförstående på mig och såg ut som om hon sa " Men din dumma gås! Jag kan ju inte löpa när det är jaktsäsong, man kan ju missa nåt då. Se bara hur det var på senaste jakten. Vem fick stanna hemma pga löp; jo min puckade morsa. Så dum kommer jag aldrig att bli!"
Tja, det är väl en argumentation som håller.

Pratade med Linda som äger Hockey häromdagen. Hon berättade att Hockey mycket mystiskt hade ökat något kg i vikt under hösten. Räfst och rättarting med samtliga familjemedlemmar för att utröna vem som smygmatat Hockey. Ingen ville dock erkänna. Efter att ha övervakat Hockeys minsta steg visade det sig vem den skyldige var; en av hästarna!!
Vid utfodringen sprätte den givmilda hästen ut en hel del av sitt mycket energitäta foder till Hockey som lämpligt nog placerat sig under krubban och lät sig väl smaka. De numera normalviktiga Hockey får inte längre vara hos hästarna när de äter utan övar  istället platsliggning utanför boxarna.

Valsa har varit dålig i magen några dagar efter att ha konsumerat för mycket märgben. För säkerhets skull var jag inne och fick henne röntgad så att hon inte fått i sig några benbitar men så var inte fallet. I morse var hon sitt pigga glada jag igen och åt sin frukost med ganska god aptit. Skönt!

Hundträningen ligger nere just nu. Ibland är det skönt med en paus. Jag njuter istället av långa promenader i det härligt kylslagna vädret. Det är så otroligt vackert med det frostiga landskapet i solskenet som vi haft flera dagar nu. Bäst att passa på att njuta.

Idag har vi varit på utställning, på Stora Stockholm minsann. Nu var det ju inte så att vi ställde ut några hundar men vi bemannade Labradorklubbens monter några timmar på eftermiddagen. Med oss hade vi Joy och Speys. Den senare visade sig vara en riktig partypingla och lät sig mycket villigt klappas och pussas av både små och stora människor. Dessutom kollade hon vad alla förbipasserande hade i sina kassar och fickor. Joy däremot betraktade spektaklet med något som närmast liknade avsmak men lät sig nådigt klappas lite grann då och då, speciellt om det var någon som hade vett nog att erbjuda något gott.
 

Igår jagade vi med vårt jaktlag på hemmamarken. Vi började med att släppa en tämligen taggad Valsa som snabbt hittade ett djur som hon körde runt inne i en granplantering. När djuret försvann ur planteringen fann Valsa det för gott att leta reda på husse igen. Bra!!!
I vårt jaktlag finns inte mindre än sex taxar och idag var det unghundarnas dag. Efter Valsa släpptes jämngamla Rutan som fick igång ett härligt drev på get och enkelkid. Vi har bestämt oss för att bara skjuta ett av två kid så när Rutan jobbat lämpligt länge kallades hon av drevet (eller snarare fångades in) och sen blev det korvgrillning istället.
Sen släpptes ytterligare en unghund som försvann tillsammans med en hare och mer rutinerade Soya fick träda in i handlingen. Hon drev en bock som listigt bröt sig igenom skyttekedjan genom att passera bakom ryggen på Jörgen som bara hann se bocken i ögonvrån. Rådjuren vann alltså en stor seger över oss jägare men det var dem väl unt. Vi kommer igen!
 

Äntligen!
Tess Lawrence vann The Championship med sin FTCh Willowyck Ruff. Det var hon verkligen värd efter att ha varit nära segern flera gånger genom åren bland annat med Ruffs far FTCh Willowyck Henman (som ju också är pappa till Guinness).
 

Första adventshelgen har gått i fasanjakternas tecken. Lyxigt att få komma ut på jakt både lördag och söndag. Igår lät jag Speys jobba en hel del och hon har utvecklats till en mycket duktig viltfinnare som kan reda ut löpor och snoka upp skadade fåglar på ett sätt som i alla fall jag är imponerad av. Stadgan är utmärkt men nu gäller det att jobba mycket med kontrollen så att inte den självständiga förmågan växer sig alltför stor. Ständigt denna balansgång...
Idag blev det mest drevande och stoppande så då passade jag på att låta lilla Kiwi få komma ut och känna på lite jaktatmosfär. Hon tycker att det är spännande men tar det ändå med ro. Dagen avslutades med lite roughshooting och Guinness fick en par riktigt bra apporter som gjorde mig mycket nöjd med dagen.
Och märkligt nog har vi inte fått en enda droppe regn på oss under hela helgen trots att prognosen förutspådde minst sagt usel väderlek.

Imorgon börjar The Championship på Windsor och vi är kvar hemma i Sverige...



 

Igår kunde jag inte hålla mig längre...fram åkte adventsljusstakar i fönstren och diverse illuminationer utomhus. Åh vad härligt; varde ljus!


 

Till helgens valpträff kom Åsa och Stefan hela långa vägen från Skåne. Med sig hade de såklart senaste familjemedlemmen Olof, åtta veckor gammal. Olof var en trevlig bekantskap som inte gjorde mycket väsen av sig precis.  Väldigt hundvan trots sin ringa ålder. Valsa tyckte att vi skulle behålla honom! Speciellt intressant tyckte hon att Olof var när han precis hade...ja ni kanske förstår?



 

Lena och Tanni lyckades med prestationen att knipa r-cacit även idag i Italien på Europacupen. Vilket ekipage...om de ändå fått vinna när de var så nära. Det är en stor prestation att kunna hålla så hög och jämn kvalitet.

Idag hade vi femte och sista kurstillfället för B2-kullen mfl innan vinteruppehållet. Alla är mycket duktiga och det ska bli kul att träffa er igen framåt vårvintern. Träna nu duktigt tills dess!

 

Lena B-K med Searover Flaming Tanni kom tvåa med r-cacit idag i Italien. Nu håller vi tummarna för morgondagens finaljakt!

 

Idag har Kiwi varit med på sin första fasanjakt. Hon hade med mamma Guinness som fick sköta det mesta av apporterandet medan Kiwi fick titta på. Ett par fasaner fick hon hämta och det gjorde hon utan problem. Hon skötte sig utmärkt under själva skyttet, noterade med intresse vad som hände men utan att jaga upp sig eller bli orolig.
Det är så lyxigt att det finns en gård bara 15 minuters bilväg från oss som ordnar några mindre fasanjakter varje säsong. Som gjort för att introducera en unghund. Dessutom är det alltid väldigt trevligt.

Till helgen går Europacupen av stapeln i Italien. Vi håller tummarna för vårt svenska lag som består av Lena Bratsberg, Birgitta Staflund och Karin Thunander. Hundarna är Searover Flaming Tanni, Searover Meadowlark och Streamlights Dana Scully. Heja tjejer!!

 

Stort GRATTIS till Moorman's Spitfire Ale "Folke" som numera kan titulera sig Svensk Jaktprovschampion, SJCh.
Folke är pappa till vår T2-kull.

 

Nu har jag varit i Göteborg!
Resan ner gick bra även om det såklart började regna rejält ju mer västerut jag kom. Tack vare en utmärkt vägbeskrivning hade jag inga problem att leta mig hem till Cecilia (Skalmans matte) med familj där det serverades räkor till middag. Vi hade en jättetrevlig kväll och Skalman har växt till sig rejält både till kropp och själ. Jag hade med mig Kiwi som behöver komma ut på egen tass, hon var förstås livrädd för Skalman och goldenhanen Diesel till att börja med men sen kom hon på att de artigt gick undan om hon morrade. Sen ägnade hon sig åt det resten av kvällen till sin egen stora förtjusning...
Tack snälla Cia och Anders för att jag fick komma och bo hos er!
På förmiddagen styrde jag så Pajeron mot Minnows kennel i Kärra för att titta på Guinness tilltänkte partner Flint. En mycket tilltalande hane åt det större hållet. Trots uselt väder kastades det dummies både hit och dit och Flint fick chansen att visa upp sina färdighetet. Valparna kommer nog att bli ganska mjuka men i rätt händer har de alla förutsättningar att bli riktigt bra tror jag. Kombinationen av dåligt väder och att jag är en usel fotograf gjorde att bilderna inte lämpar sig för publicering. Jag fick även chansen att titta på resten av Charlottes hundar och det ska bli väldigt spännande att följa lilla Minnows Snowflake (Wendearose Hector of Riversway X Gunfleet Briar of Deepfleet) som är en riktig liten goding trots att hon är gul.
Sen åkte jag in till Göteborg för det gick ju inte att komma hem utan räkor och havskräftor från Feskekörka. Hemresan gick också bra trots snöblandat regn och halv storm i princip hela vägen.
Så nu är det bara att vänta på att Guinness börjar löpa, men det blir nog inte förrän i januari...

 

Valsas första drev!!
Efter ett fint sökarbete väckte hon några gånger innan drevet drog igång. Hon har ett ganska ljust skall som hörs väldigt bra. Hon höll i i dryga tio minuter vilket kanske inte låter så märkvärdigt men jag tycker att det är precis lagom så här i begynnelsen av hennes drevkarriär. Det är så himla spännande att följa hennes utveckling i skogen och jag lär mig väldigt mycket. Man kanske blir taxfrälst på kuppen, vem vet?

 

Var på and/fasanjakt igår och gjorde allt för att provocera fram en knallning från Guinness. Till slut lyckades jag få henne att ta ett par steg framåt olovandes och kunde då passa på att ha ett kortare utvecklingssamtal om detta. Guinness har lovat att aldrig mer upprepa förseelsen och jag har lovat att aldrig mer vara nonchalant och ta saker för givet. Så nu är vi överens!
Har en intresseanmälan liggande hos Östra avdelningen men det verkar tyvärr inte som det går att ordna något mer A-prov den här säsongen så vi får väl satsa på nästa år istället.

I slutet av veckan ska jag åka till västkusten och titta på Guinness tilltänkte partner Cynhinfa Flint. Spännande!

Häromdagen fick vi en rapport från Viska (Thorsvi Tamdhu) att allt är bra med henne och att hon är med på hjortjakter.
Viska kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan...
 

Bilder från B2-kullens andra kurstillfälle hittar du här. Fotograf denna gång är Bertil Andersson, Lisas husse.

Nyfiken på Rallylydnad? Majas matte Jennie är utbildad instruktör och har fixat en hemsida.

Fick just en rapport från Jennie att Maja (T Tomatin) fått vara med på sin första jakt. Tanken var att hon "bara" skulle vara med för stadgeträningens skull men det visade sig att Maja inte bara var stadig utan även klarade av att apportera skammade änder.

På tal om andjakt måste jag få skryta lite om Speys. Hon börjar bli riktigt duktig. Uppmärksam och fokuserad under pågående drev och en bra viltfinnare. Under ett av eftersöken försvann hon helt plötsligt från dammkantens vegetation ut över en närliggande åkers plöjor som en "avlöning". När hon hunnit en 60-70meter skulle jag precis kalla tillbaks henne när hon greppar en skadad and på flykt!
Även lilla Kiwi fick vara med på en av såtarna, tillsammans med mamma Guinness. Kiwi skötte sig bra under skyttet och tittade förundrat på. Dumt nog släppte jag henne när Guinness var på väg in med en and. Kiwi försökte ta anden som Guinness då genast släppte och det hela slutade med att bägge hundarna sprang vidare och jag fick hämta anden...

Idag hade vi andra träffen på B2-kullens grundkurs. Jättekul, för våra kursdeltagare är sååå duktiga!

I veckan ägnade vi oss för en gångs skull åt en aktivitet som inte hade med hundar att göra. Kian och Peter tog oss med på champagneprovning. Gott!
 

Stort Grattis till Jens med Searover Willing Gry (Guinness kullsyster) som kom tvåa med CK på A-prov i Skåne!

I helgen anordnade Labradorklubben en uppfödarkonferens i Eskilstuna. Det var både trevligt och givande. En del riktigt duktiga föreläsare och en intressant och bra paneldiskussion om ämnet "Vad är en bra avelshund?". I panelen satt Anki Andersson, kennel Searover och Annika Ulltveit-Moe, kennel Wishborne.
Det enda som var lite underligt var det tämligen låga antalet deltagare. Helt otroligt i en ras med så många uppfödare...
Varför kom ni inte dit?

Kiwi och jag har börjat på en vardagslydnadskurs. Mest för att hon ska få komma ut och se sig om i stora vida världen och upptäcka att det finns andra hundraser än labradorer. En ganska brokig samling hundar och ägare var det...Några blandraser av varierande form och färg, en nakenhund, en liten munsterländer, en Wheaten-terrier samt en strävhårig tax (Valsa såklart!). Kiwi var inte speciellt imponerad av sina nya kurskamrater utan hade mest ögon för mattes medhavda köttbullar.

Första träffen på B2-kullens grundkurs avlöpte väl. Det är fyra av de sex valparna/unghundarna som deltar på kursen. Kiwi, Cobber, Lisa och Bonus. Vi har fyllt på med ytterligare tre deltagare; Kian med Kånny, Peter med Higgins och Linnea med Asta. Stadga, kontakt, fotgåendeoch inkallning var det som stod på schemat. Alla skötte sig riktigt bra.
Jill hade med sig kamera så det blev fina bilder.

Helgen avslutades med en liten andjakt där jag passade på att gå med bara Speys. Det blev ingen apportering för hennes del, bara nyttig stadgeträning. Bland annat stod vi bakom en skytt som la ner fyra prydliga "paket" ca 15 meter framför oss. Efter avslutat skytte fick Speys gå fot när jag gick runt och plockade upp änderna för hand. Finns ingen som helst anledning att skicka en hund på sådana fåglar, bättre att använda tillfället till stadgeträning. Jakten avslutades med ett kvällssträck där vinden helt plötsligt vände så skyttarna och änderna var inte riktigt på samma ställe...Mycket sitta stilla blev det för Speys och det kan vara nog så jobbigt.

Hade en träningsdag igår vilket inte är ett dugg ovanligt. Det ovanliga denna gång var att i en grupp om sex deltagande ekipage fanns inte mindre än fem retrieverraser representerade. Curly, flat, golden, tollare och labrador.
Dessutom var alla riktigt duktiga. Rolig dag trots att vädret inte var det bästa.

Nu ska vi strax åka iväg för första träffen på B2-kullens (mfl) grundkurs.
 

Speys är nu en så rutinerad jakthund att hon råkat ut för sin första skada! En svullen framtass, antagligen beroende på att det gått in något vasstrå eller dylikt i tassen. Det brukar ordna till sig på några dagar. Det fina med att vara skadad när man är hund hos Norrbloms är att man får sova i sängen. Det gillar Speys!

Det märks att det börjar bli kallt både i luften och i vattnet, hundarna blir trötta snabbare nu än tidigare på säsongen. Antagligen just pga av att det går åt så mycket energi att hålla kroppen igång. Jag har inte använt neoprenvästar tidigare på hundarna men igår kväll beställde jag faktiskt ett par stycken. Ska bli intressant att se om det blir någon skillnad. Hoppas på snabb leverans!

Första oktober har passerat och det datumet är ju nyårsafton för drivande hundar. Så nu försöker vi släppa Valsa i skogen så ofta vi hinner. Det har bara blivit ett par gånger hittills men hon har redan lyckats prestera några väckskall. Vi väntar med spänning på hennes första drev.

Lilla Kiwi har börjat löpa, några veckor efter det att hennes syster Edda satte igång. De kunde gott ha väntat lite till tycker jag eftersom de bara är åtta månader. Nu håller jag tummarna för att Kiwi inte drar igång mamma Guinness så att hon löper tidigare än planerat eftersom hon ska paras. Fast egentligen spelar det faktiskt ingen roll. Det blir när det blir...

På tal om Kiwi så är hennes träning mitt stora dåliga samvete just nu. Men på lördag börjar vi i alla fall med en jaktlydnadskurs för B2-kullen och några till. Vi får väl se hur pojkarna reagerar på hennes löp. Det kanske blir bilen för Kiwis del.
Jag ska även gå en "vanlig" vardagslydnadskurs med henne i Enköping mest för att hon ska komma ut i stora världen och få se andra hundar än labradorer.

Jag har haft några hektiska men väldigt roliga dagar; i fredags hade jag förmånen att döma flatklubbens första officiella A-prov. Sexton hundar i startfältet, av dem kunde hälften tilldelas pris vilket jag tycker är ett ganska bra resultat med tanke på att många av hundarna och deras förare saknar erfarenhet av provformen. Vinnare med ett andrapris blev Hinnareds Åh-la-la. Vi hade dock en hund som låg på ett förstapris ända fram till sista apporten, en kanin, men där hunden tyvärr apportvägrade. Jag nästan grät, och det gjorde matte också...
Lördag morgon åkte jag och Guinness hemifrån i grisottan för att starta i Örebro. Efter starten var det järnet hem igen och lämna Guinness och sen köra vidare till Gustafs där jag skulle döma ett tollingprov på söndagen.
Tollingprovet var jättebra upplagt och framförallt nybörjar- klasshundarna var riktigt duktiga. Om jag jämför med det första tollingprovet jag dömde (det är några år sen...) så har det hänt massor med hundmaterialet. Kul!

En del har undrat varför jag inte anmälde Guinness till RM. Det var helt enkelt så att jag tackade ja till Tollingprovet för ett och ett halvt år sedan och då kan man helt enkelt inte backa ur för att det visar sig krocka med RM. Men nästa år, då jäklar ska vi vara med!

Simonsson Jr har anlänt!
Våra allra varmaste gratulationer till Åsa och Stefan Simonsson som fick en liten son i söndags.
Förutom att de numera är föräldrar är de också matte o husse till Thorsvi Brora, Edda.

Titta på Peter Raneryds härliga bilder från Brunnsholm!

Det är något speciellt med Brunnsholmshelgen...
Vet inte riktigt vad, men roligt och trevligt är det. "Nya" provledningen skötte sig alldeles utmärkt i alla avseenden och helgen avlöpte på ett mycket smidigt sätt. Lisa hade gjort ett jättebra ökl upplägg som jag tror att deltagarna upplevde som omväxlande och roligt. Ur bedömningssynpunkt var det idealiskt och när man dessutom har skyttar som tar hand om "jakten" och övriga funktionärer i världsklass så kan man lägga all kraft på att titta på hundarna.

Det kan hända konstiga saker på viltspårprov fick Kicki med Whirre (T.Glen Grant) erfara när de startade på sitt anlagsspår. Whirre spårade på riktigt bra och hade just klarat första vinkeln när han gick ur den alltför stora spårselen. Det hände precis när han gick ner från en platå så Kicki hann inte märka det förrän hon stod där med en mycket slak lina och en mycket tom sele. Själva hunden hade redan hunnit försvinna. Det visade sig sedan att han hunnit fram till spårslutet och smaskat lite på klöven innan hann fann det för gott att leta rätt på sin matte.
Både Kicki och domaren hade fått sig ett gott skratt över incidenten. Ekipaget ska prova igen men nu med en mer passande storlek på selen. Vi håller tummarna!

Nu till helgen är det dags för Brunnsholmsprovet som fått både nytt namn (Enköping) och ny provledning. Jag har fått äran att döma öppen klass och det ska bli jättekul. Eftersom Jörgen ingår i provledningen så har jag även fått den stora äran att få vara med och hänga vilt till kvällen. Vilken tur...

Det dyrbara besöket på djursjukhuset med Guinness var helt onödigt visade det sig. De trodde stenhårt på kennelhosta och när jag kom hem från besöket kraxade två hundar till. Just nu har vi fem hostande hundar så hela gänget är såklart isolerade och får hålla sig på hemmaplan.
På morgondagens andjakt ska jag få låna Peters Harry. Det ska bli kul.

I fredags började Guinness hosta, rejält dessutom. Dagen innan hade vi varit på andjakt i ganska tuff terräng. Ingen av de andra hostar och Guinness är pigg son en lärka trots hostandet så det lutar väl åt att det inte är kennelhosta utan snarare något skräp som hamnat i luftvägarna. Det blir nog ett dyrbart besök på djursjukhuset imorgon...
Idag skulle hon ha startat på jaktprovet i Kårtylla men det går ju inte med en hostande hund så det var ju bara att ringa och stryka henne. Känns lite trist eftersom hon är i praktform.
När jag var på Gotland förra helgen pratade Inger och jag en del om personlig utveckling och att man faktiskt ganska enkelt kan styra sina egna tankar och val. Så nu VÄLJER jag att inte gräva ner mig utan istället se framåt emot kommande prov. Känns genast bättre, prova du också! Att välja tankesätt alltså.
Glaset är inte halvtomt, det är halvfullt! Min kamrat Kian fnyser; du är ju som en j-a Sickan Karlsson...

 

Styrde kosan mot Gotland tidigt i fredags morse och dömde där fredag till söndag. Elit- och öppenhundarna fick bekänna färg i en ganska tungjobbad terräng, precis som på en andjakt. Provuppläggen var bra med tydliga skillnader mellan klasserna. Söndagens nybörjarklass var föredömligt rak och enkel. Tolv hundar till start varav hela sex ettor. Himla kul!!
Jag blev mycket väl omhändertagen av de trevliga gotlänningarna. Tack alla!

 

I helgen dömde jag elitklassen i Fellingsbro. Många duktiga hundar fick jag se och bäst av dem alla var "Freddan & Eddan", dvs Fredrik Lindström och Justlike Prince Edward. Vilket ekipage...
Provet hade ett trevligt och rakt upplägg men vegetationen var knepig och många hundar hade svårt att lokalisera apporterna på den inledande dubbelmarkeringen. Till viss del beroende på att vi använder dummies i elitklass, men framförallt tror jag det berodde på att hundarna gick för snabbt och med för hög näsa. Lite överladdade kanske? När de jobbat ett tag försvann nämligen lokaliseringsproblemen för de allra flesta.
Stort tack till provledningen och funktionärsgänget, jag hade en jättetrevlig helg!

 

Vill bara passa på att tacka för alla grattismail som kommit efter Guinness etta i Alfta. Jag går faktiskt fortfarande runt och känner mig glad. Guinness hon gör som hon brukar; tar det hela med upphöjt lugn.
Det blev faktiskt lite träning idag eftersom jag känner att landdirigeringen skulle kunna göras mycket rappare. Så idag blev det mycket skjutande och skickande kors o tvärs. Det gick riktigt bra, hon är i fin form.
Även de unga damerna Speys o Kiwi har tränat lite. På förekommen anledning tränar Speys väldigt mycket på att apportera kaniner...och det går också riktigt bra. Jag har tvärt emot vad jag tidigare bestämt helt plötsligt anmält henne till ytterligare ett prov den här säsongen. Det gäller att vara flexibel.
Lilla Kiwi, som är en kopia av mamma Guinness till sättet, har fått prova på att leta rätt på en kråka och en liten trut. Till en början gick det hur bra som helst och sen skulle jag ju bara göra "en gång till". Då fick hon trutvingen över ögat och sprang rakt in i ett träd. Aj, det där gjorde ont, sa Kiwi och ville inte ens titta åt truten. Jag förbannade mig själv...Men efter diverse uppmuntrande övningar typ viltkarusell gick det bra igen. Då hade jag faktiskt vett att sluta!

 

Andjakterna är i full gång, härligt!
Speys har fått vara med en hel del och skött sig med den äran. Stadig under skyttet och apporterar både död och skadad fågel utan problem. Det är alltid lika roligt och spännande att följa en ung hunds framsteg, man riktigt ser hur intresset och engagemanget ökar apport för apport och så även kunskapen. Det här med att skadade änder dyker är dock ett STORT MYSTERIUM tycker Speys. Men att de försöker gömma sig i vegetation det har hon snappat. Duktig liten stumpa!
Joy, 12 år fyllda, är verkligen still going strong. Hörseln är det lite si och så med, viljan och viltfinnarförmågan är fortfarande på topp. Hon går liksom in i sin värld och bara gnor på. Men änderna kommer hem...även om det inte går så fort.


 

Jag trädgårdsarbetar! Det hör inte till vanligheterna vilket också avspeglar sig i vår s.k. trädgård. Så arbetet går inte direkt ut på någon finputsning, det är mer grovjobb som gäller. Men märkligt nog är det ganska kul, antagligen mest för att resultatet är påtagligt positivt. Hundträningen får stå tillbaka lite även om vi var hos Lena B-K i måndags kväll för walk-up träning. Jag körde Guinness som var riktigt duktig.
Till kvällen blir det också ett träningpass, man kan ju inte trädgårdsarbeta dygnet runt...På lördag ska Speys, Lystra och Guinness starta på LRKs WT i Roslagen, då är det ju bra om de åtminstone har vaga minnesbilder av hur apportering går till.

Trista svar fick vi på Speys och Kiwis OptiGen-test. Bägge två är Carrier dvs anlagsbärare. I Speys fall visste vi att sannolikheten rent statistiskt var 50-50 eftersom hennes pappa är anlagsbärare. I Kiwis fall fanns en misstanke om att även hennes pappa skulle kunna vara det. Så nu vet vi att han är det. Speys och Kiwis mammor är Clear så därför kan man med säkerhet säga att anlaget kommer från papporna. Inget skitsnack alltså, bara fakta.
Avelsmässigt är det ingen katastrof men vi vill ju inte sprida anlagen i rasen mer än nödvändigt. I Speys fall har vi ju redan bestämt vilken hane som ska användas och han är Optigen Clear. Vi kommer att testa kullen före leverans för att säkerställa att vi behåller en eller två Clear-tikar.
När det gäller Kiwi så är det mycket kvar innan frågan om avel kan ställas på sin spets. Men om hon passerar nålsögat så kommer vi att hantera henne på samma sätt som Speys.


 

Valsa fyller ett år idag, hurra hurra för Valsa!
Dags att bli stor flicka tänkte hon och passade på att börja löpa för första gången.
Dagen har ägnats åt att packa om väskorna. Vi har haft en jätterolig semester med många aktiviteter och bara varit hemma för att packa om och tvätta då och då. Efter kennelträffen bar det av till Cinna och Calle på vackra Limmerhult i Östergötland för att hålla en endagskurs. Dagen innan hade Calle vält med sin fyrhjuling och skadat sig ganska rejält i ena axeln. Blek om nosen var han Ahlsten, men det hade kunnat gå mycket värre...
Nu ska vi hem till Peter och Kian för trevlig samvaro över helgen och dessutom ska vi ta med oss Joy och Karma hem eftersom P & K förbarmat sig över de gamla damerna medan vi varit på resande fot.
Nästa vecka jobbar Jörgen igen men sen ska vi till Jämtland en sväng bland annat för att vara med i mycket prestigefyllda Jämtlands Cup.


 

Hemma igen efter ett antal intensiva men mycket roliga och givande dagar uppe i Bispgården. Jörgen har tränat hund medan jag ägnade mig åt fortsatt FART-förkovrande.
Lördag-söndag höll vi en kommissarie/provledarutbildning för 16 mycket engagerade deltagare. De fick bland annat lägga upp de nybörjarklassrutor som användes på det officiella prov som gick av stapeln i måndags. Rutorna funkade jättebra, så heder åt er duktiga provledare!
Jag skulle egentligen ha startat Guinness i elitklass igår men kände att jag "fått nog" så vi styrde kosan hemåt istället. På vägen plockade vi upp bumpern hos HC jakt så nu står den på laddning. Vi ska ha med den på kennelträffen som börjar på fredag.


 

Gårdagskvällen tillbringade vi i Vänge hos Fredrik och Helena Lindström. Kian hade beställt träning för sig, Peter, Jörgen och mig. Eftersom Guinness löper tog jag med Speys istället och hade för avsikt att bara vara med lite grann för jag trodde att situationen och övningarna skulle bli för svåra för henne. Pyttsan heller, sa Speys! Hon hängde med riktigt bra och jobbade med en härlig fart och stil.
Tack Helena och Fredrik för en jättebra träningskväll!

Nu är den beställd...Bumpern alltså....vi kommer väl att få äta blodpudding hela hösten.....men det är det värt!

Snart åker vi upp till Bispgården för Labradorklubbens Working Camp så hemsideuppdateringarna kommer att bli lite glesa ett tag.


 

Igår blev Kiwi fem månader gammal. Jag passade på att väga henne och vågen visade 15kg. Det är faktiskt vår hittills lättaste valp i den åldern. Hon en mycket trevlig valp som är okomplicerad i alla lägen. Träningsmässigt jobbar vi med inkallning och stadga just nu. Det ska vi fortsätta med några veckor till och sen ska vi ta tag i fotgåendet på ett lite mer seriöst sätt än tidigare.

Speys börjar bli riktigt duktig tycker jag. Just nu jobbar vi med större noggrannhet i sökarbetet och såklart vatten. Hon kommer inte att starta på B-prov förrän till våren men något mer WT ska vi försöka hinna med under sommaren/hösten. Tanken är också att hon ska få följa med på några jakter i höst.

De som kommer att starta på prov under hösten blir alltså Guinness och Lystra. Både A- och B-prov är det tänkt. Guinness i elitklass både A och B medan Lystra fortfarande kämpar på i öppenklass på B-prov och ska börja med kkl på A-prov.
För deras del ser det ut som om det kan bli ganska många jakttillfällen under hösten. Så det är bara att hålla tummarna för att de håller sig friska. Linda har lovat att vi får låna Hockey om det skulle köra ihop sig och det tackar vi för såklart.

Men före hösten återstår det många roliga sommaraktiviteter, det blir mycket Jämtland i år. Både Campenveckan och träningsläger hos Hemmingssons. Och Thorsvi-träffen förstås!! Fast den är ju inte i Jämtland utan på Gryt.


 

Midsommarhelgen gick i Arbetets tecken. Märk väl inte hundarbete denna gång. Flaggstången skulle fällas pga avsliten flagglina, gamla gärdesgården runt tomten skulle ner och ersättas med ett mer ändamålsenligt staket för att hålla hundarna kvar på tomten.
Arbetet gick över förväntan och vi är nästan klara, motorsågen packade ihop så en staketsida återstår att fixa. Det blir kommande helg.
Jodå, vi hann med lite sill också...


 

Tillbringade fredag och lördag på Ekerö närmare bestämt på Stafsunds vackra marker. Birgitta och Janne Wiberg hade bjudit hit Graham Roberts från England för att bland annat hålla kurs. Jörgen kursade med Guinness på fredagen och jag var med som passiv deltagare med Speys. Graham var en oerhört trevlig bekantskap med en hundsyn och tränings-metodik som passade oss som hand i handske. Många nyttiga tips blev det.
På lördagen var det dags för ett mocktrial som Graham, Birgitta, Janne och jag dömde. Ett jättebra tillfälle för mig att ytterligare förkovra mig i domarrollen. Jörgen startade Guinness som tyvärr fick en del problem med markeringarna i mycket högt gräs. Vinnare blev Streamlights Morse som vanligt skickligt förd av husse Bengt Bernas.
Ett par riktigt härliga dagar!


 

Dagens stora GRATTIS går till Spejas (Balevenie) matte Sofia som i helgen sprang Stockholm Maraton på fina tiden 4.17. Att bara ta sig runt i den värmen är en prestation tycker jag. Sofia berättar att hon har lite svårt att gå just nu...kan tro det!


 

Det är cirka 1000 grader varmt i vår övervåning! Nej, jag överdriver lite men det är i princip olidligt att sitta vid datorn så uppdateringarna på hemsidan blir knapphändiga i väntan på svalare väder. Sidan Våra hundar är i behov av uppfräschning och den nya sidan Utvandrarna ska göras klar. Hockey har i alla fall bestämt sig definitivt för att hon ska bo kvar hos Linda med familj i Västerås. Känns alltid lika skönt för hundens skull med lyckade omplaceringar även om det skär lite i hjärtat för egen del...

I lördags var det kursavslutningar för hela slanten. Varmt som tusan så hundarna fick ligga i blöt mest hela tiden. Fantastiskt roligt att se hundarnas och förarnas framsteg när man tänker tillbaka till första träffen. En speciell eloge till Börje med Java och Annika med Gordon som troget suttit och åkt från Stavsjö för att gå kurs.

Igår var vi på Ånnaboda där Curlyklubben ordnat Workingtest. Jag startade Speys som var ute i lite större sammanhang för fösta gången och jag kan inte vara annat än helnöjd med henne. Fotgående och stadga fungerade perfekt och de dummies hon hittade apporterades oklanderligt till hand. Poängmässigt vet jag inte var vi landade. Hennes två första stationer borde gett ganska höga poäng men sen blev det helt enkelt för svårt för henne.
Jörgen startade Guinness och de knåpade ihop 70poäng i ekl och kom trea. Guinness tyckte det var varmt och koncentrationen var inte på topp.
Harry, Benny och Chelsea startade också men det blev inga placeringar. Peter och Kian var nöjda med sina hundar medan Lotta hade lite lättare att hålla sig för skratt eftersom Chelsea hade alldeles för mycket egna idéer bland annat på stationen kaninjakt...
Stort tack till Curlyklubben för ett mycket välordnat WT!!


 

Igår hade vi en träningsdag för Thorsvihundar på Wij. Vi var tio ekipage som trivdes i värmen. Mycket vattenarbete blev det förstås men också lite nyttigt transportgående efter en skytt. Alla skötte sig riktigt bra och det är kul att kunna konstatera att ekipagen går framåt i sin utveckling.
Själv gick jag med Speys och kände mig riktigt nöjd med henne. Jörgen fick ta Guinness eftersom Lystra löper och även det funkade bra.
Kiwi fick prova på att simma och det gjorde hon precis lika enkelt och okomplicerat som mamma Guinness gjorde första gången.
Väl hemma igen gjorde vi absolut ingenting i några timmar  innan vi tog oss samman igen och lyckades fixa middag. Kvällen ägnades såklart åt Sverige-Island vilket blev en angenäm avslutning på nationaldagen.

Till helgen är det dags för kursavslutningar på lördagen och sen bär det av till Ånnaboda för Working Test på söndagen. Jag ska starta Speys mest för att se hur hon beter sig i såna sammanhang och Jörgen ska premiärköra Guinness i elitklass.
Lystra skulle också ha varit med men hon löper som sagt.


 

Har varit på Flikens kursgård igen. 
Dubbelinternat, vilket innebar att första gruppen körde igång torsdag kväll och höll på till lördag eftermiddag. Nästa gäng började lördag kväll och kursade fram till måndag eftermiddag. Jag trodde nog att jag kanske tagit mig vatten över huvudet men det gick över förväntan tack vare alla engagerade deltagare och att Fliken funkar så väldigt bra som kursställe. Jag hade med mig Guinness och vi var ute och utforskade omgivningarna några av kvällarna och hittade flera fina ställen för vattenträning. Guinness funderar på om vi inte ska flytta till Fliken hon och jag. Ligga i mattes säng och få glass av Petter och Tina var några av fördelarna. För att inte nämna alla ekorrar, ett djurslag som blev en spännande upplevelse. Trädskällare blir hon väl aldrig men någon variant av trädkättrare ligger nära till hands.

Nu planerar vi så smått inför B2-kullens första valpträff nu på söndag. I skrivande stund verkar det som om alla valparna kommer. Inte dåligt med tanke på att en bor i Skåne och en i Värmland. De andra har lite närmare.


 

Långhelg på våren innebär inte vila när man jobbar med hundar, snarare tvärtom.  I torsdags var det kursdags med bland annat vattenövningar. Alla hundar verkade trivas bra i det våta men trots att vi var försiktiga och försökte torka hundarna efteråt och hålla dem i rörelse åkte Java såklart på vattensvans. Stackarn!
På fredagen körde vi ett litet "prova-på" jaktprov för tre hundar och när de var klara passade jag på att låta Speys prova på det hela. Innan vi började funderade jag igenom hennes utbildningsnivå i jaktprovshänseende och kom fram till att:
- hon aldrig hört skott i samband med en markering
- hon aldrig gått på ett sök där hon inte sett utlägget innan
- hon aldrig apporterat i vatten när en båt legat ute
Nåväl, vi provar väl. Lilla Speys gnodde på jättefint och löste det hela riktigt bra även om hon fick lite hjälp i söket. Det vi tränat mest på; stadga och fotgående, fungerade perfekt!

Lördag-söndag tillbringades på Gryt då det var dags för tredje utbildningshelgen för oss som så småningom ska bli FART-hållare. När Kian och jag var på väg hem på söndag kväll var vi rätt "trötta i mössan"...Det är jobbigt att tänka!

Hundflockens yngsta medlem, Kiwi, verkar trivas bra med livet. Hon har börjat byta tänder och använde dem till att läsa Brukshunden häromdagen. Eftersom hon nu tydligen kan läsa var det dags för nästa steg igår kväll. Lära sig skriva såklart. Stolt som en tupp försvann hon iväg med en upphittad penna som jag dock tog tillbaka. Så det blev inget av med skrivtränandet.


 

Var i Umeå i helgen och hade kurs för ett gäng flatägare. Duktiga hundar och förare. Det ska bli kul att följa era framfarter på jaktproven framöver!
Det är tredje gången jag är i Umeå i kurssammanhang och jag blir alltid lika väl omhändertagen av Gunilla. Tack!!


 

Igår var det A-provsutbildning för domare. I och för sig bara i diskussionsform men oj så nyttigt.  Dessutom alltid lika kul att få träffa sina kollegor. Pelle F var med och skröt såklart om Kuben. Ska bli intressant att se den där jycken...

Idag har jag varit och dömt ett endagsprov i nkl utanför Nyköping. Välorganiserat och trevligt med avslappnad atmosfär. Några riktigt duktiga hundar och några som var märkbart "rostiga" efter vinteruppehållet.

När jag kom hem kunde jag konstatera att Speys ÄNTLIGEN har börjat löpa, för första gången, 14 månader gammal. Troligen bara för att jag för en tid sen var och ultraljudade henne bara för att kolla att hon har de organ en tik ska ha och dessutom på rätt ställen. Det hade hon och jag gick därifrån både lättare i sinnet och i plånboken. Och nu löper hon alltså.
Så nu ska hon "bara" bevisa att hon duger något till och gör hon det blir det parning i slutet av nästa år. Hanhund är redan bestämd, det gäller att planera! Javisstja, ögonlysning var det visst också...och OptiGen...

Lilla Kiwi får hänga med på det mesta jag är ute på. Hon tror väl att hon bor i bilen. Men hon hänger med utan att knota. Mamma Guinness brukar vara med som lite moraliskt stöd. Snart måste jag väl börja med någon slags träning också, läser på valpköparnas hemsidor om hur duktiga deras valpar är. Jag och Kiwi kommer antagligen att framstå som kusinerna från landet när vi har valpträff i juni.

Var på Flikens kursgård i helgen och jobbade med ett gäng duktiga och trevliga unga Tollare. Fliken är verkligen ett perfekt ställe för hundevenemang. Hundar välkomna inne på rummen som dessutom är utrustade med wc/dusch. Kolla in hemsidan www.fliken.se
På Valborg var vi hemma hos Peter och Kian och fick träffa Viltvårdarns Koppar, Kånny kallad. Kians lilla nyförvärv är helt bedårande och verkar mycket stabil och trevlig. Lycka till Kian!
På första maj var jag inte ute och demonstrerade, men väl med och visade FART för SSRK. Dessutom fick jag chansen att testa Speys när SSRK-folket åkt hem. Jag var jättenöjd med henne och fick precis det kvitto på hennes träning/hantering som jag ville ha. Hon testades redan som 4-månaders valp och då tyckte jag att hon var "i mesta laget" och har lagt upp den fortsatta träningen efter det. Det här kommer nog att bli bra...
Från Alfta kommer skrytsamma rapporter om brorsan Kuben som tydligen är alldeles väldigt begåvad.

Har tillbringat några dagar i Värmland. Kurs fredag och söndag och däremellan ett domaruppdrag för LRK som anordnade ett särskilt prov på lördagen.
Även om det blev intensivt så var det väldigt trevligt med engagerade kursdeltagare och duktiga hundar. Jaktprovet var mycket välarrangerat och stämningen lugn och behaglig.
Det är inte så ofta jag delar ut HP:n men den här gången var det en ung flattik som stal mitt hjärta totalt. Toffedreams Hit and Run var namnet och återigen väcktes tanken på att jag någon gång i livet ska ha en flat.
Jag bodde hemma hos Ingela och Bertil så jag fick chansen att umgås lite med Guinness dotter Lisa som har funnit sig väl tillrätta. Hon är redan rumsren...orättvist!
Det värmländska äventyret slet tydligen lite på krafterna ändå för jag vaknade i morse med halsont och lite feber så idag ska jag ha en "slappardag".

Kursdags igen i lördags, men den här gången slapp vi frysa! Med den yngre gruppen (T2-kullen mfl) har vi koncentrerat oss på dirigeringstecken och signaler medan det äldre gänget fått bekänna färg i lite med "vässade" övningar. Vikten av att vara tydlig som hundförare klarnar för varje gång. Bra!

Igår passade vi på att vara inomhus hela dagen i det vackra vädret...Vi var med på SSRK:s funktionärsträff i Knivsta. Jättekul att träffa alla engagerade människor från avdelningar och rasklubbar. Hoppas alla medlemmar inser vilket jättejobb dessa eldsjälar gör på sin fritid för att verksamheten ska rulla på.

På kvällen kunde vi inte hålla oss längre; grillen bara måste fram! Gott...

Igår hade vi kurs hela dagen. Huvva vad kallt det var!
Guinness och lilla Kiwi (nu heter hon så!) låg och huttrade i bilen så till den milda grad att Inger som bor lägligt till fick förbarma sig över dem medan vi kursade klart. Tack Inger!

Vi får kontinuerliga rapporter (eller kollar bloggar o hemsidor)
så vi vet att alla guinnessvalparna verkar fungera utmärkt i sina nya hem. Här är några bilder på Acke.

De flesta var på påsklov men vi var några tappra  som samlades på Wij idag för träning. Fördelen när man inte är så många är att man hinner med desto mer.
Agnetha med Tindra, Jörgen med Lystra, Per med Milton, Lotta med Chelsea, Åsa med Dallas. Peter och Kian var också med en stund innan plikten på hemmaplan kallade. Benny och Harry fick i alla fall lite luft.
Inga med Kenzo och Madeleine med Valle passade på att åka snålskjuts på Thorsvi-aktiviteter och träna passivitet med sina unghundar.
Efter diverse markeringar med tennisbollar och linjetag till områden avslutade vi dagen på ett soligt fält där vi körde ett mycket opretantiöst och ganska flamsigt mocktrial. När ett ekipage gjorde ett diskvalificerande fel fick föraren en orange snitsel på sig men fick ändå fortsätta. Till slut var det bara Lotta som var snitselfri så hon och Chelsea utropades till vinnare även om Jörgen ansåg att domaren fuskade. Domaren var dessutom ett tag inne på att Agnetha skulle befrias från sin snitsel efter det att hon och Tindra i den avslutande övningen stod i en klass för sig. Men det gick ju inte för sig!

Lilla Kiri var med för första gången på träning vilket innebar att ligga i bilen med mamma Guinness. Hon fick såklart komma ut när vi fikade och både Inga och Madeleine försökte faktiskt stjäla henne.
För övrigt funderar vi allvarligt på att döpa om Kiri till Kiwi för det ligger bättre i munnen. To be continued...

Linda rapporterar att Hockey har funnit sig väl tillrätta. Familjen Werner består förutom Linda av hennes make Markus samt barnen Linnea och Sebastian. Två katter ingår också i hushållet, men Hockey anser att den norska skogskatten Castro borde flytta hem till någon annan. Katter ska vara korthåriga enligt Hockey...
I ett närbeläget stall finns hästarna som Hockey hjälper till att sköta om. Åtminstone mockningen är av intresse.
Hockey mår bra av att få stå i centrum och hemma hos familjen Werner kan man verkligen säga att "sleven hamnat mitt i grytan". Vi håller tummarna för att allt fortsätter på samma positiva sätt, även om det sitter en tagg av saknad i hjärtat...



 

I helgen hade Labradorklubben sitt Fullmäktigemöte. En massa kloka beslut fattades, bland annat så blev Jörgen utnämnd till Hedersmedlem. Inte dåligt, jag känner mig riktigt stolt! Jag kanske kan kalla mig Fru Hedersmedlem framöver?



 

Stora delar av gårdagen tillbringades på Strömsholm med en förstoppad Hockey. Efter röntgen, dropp och laxermedel kom dock magen igång och vi kunde åka hem igen utan den befarade buköppningen. Puh!
Det blir rätt svettigt när det händer något med Hockeys mage eftersom hon har lite kortare tarmar och trängre passager efter kompressincidenten. Den ligger dock snart två år tillbaka i tiden och hon har hittills inte drabbats av förstoppning. Anledningen till gårdagens äventyr är ett idogt ätande av träpinnar under promenaderna som gjort att magen var full av träflisor som stoppat upp.
Det lätt absurda i historien är att igår var det meningen att Hockey skulle flytta hem till Linda som jobbar som djurvårdare på just Strömsholm. Så istället för att få hem en ny familje- medlem så tillbringade Linda sin lediga dag på jobbet och hjälpte till med Hockey. Det tackar både Hockey och jag för!
Vi gör ett nytt flyttförsök nästa helg istället. Tror att jag ska ha Hockey i koppel till dess...


 

Nu är de här. Vilka då?
FÄSTINGARNA (hittade en på Hockey igår)
Fy f-n!!


 

Kan inte undanhålla er den urgulliga bilden på Maja (T. Tomatin) och hennes lillmatte Ella, 8 månader.




 

Det är inte så många helger per år som jag är hemma. Den här helgen var det dags för domarkonferens på Öster-Malma. Bättre plats för en konferens är svårt att tänka sig. Vackra omgivningar och fantastiskt mat, oftast med viltinslag. Dessutom är ju lokalerna ombyggda sedan några år tillbaka där man lyckats kombinera charm och tiptop teknik.
Sen är det dessutom både nyttigt och väldigt trevligt att träffa sina domarkollegor under en hel helg och dryfta diverse olika spörsmål.


 

Helgen ägnades åt FART, dvs Fågelhundens ARbetsTest, i labradorklubbens regi. Vi är ett gäng på ca 15 personer som går utbildning för att så småningom bli FART-hållare. Det var dags för steg två i utbildningen och vi drillades i mentala egenskaper, testade hundar och försökte lära oss att sköta själva testbanan. Vansinnigt intressant och spännande men precis lika jobbigt. Hundar är mångfacetterade varelser...


 

Igår var Agnetha och Vicky här för lite träning och valpgullande. Jag har lovat att inte berätta att de körde i diket på vägen hit så att bärgare fick tillkallas och jag fick åka och plocka upp damerna och deras hundar. Så det har jag alltså inte berättat, näe då.

Vicky har skickat en bild på Doris och hennes lillhusse Albert. Gulligare huvudkudde kan man nog inte ha.

Taxar är konstiga hundar...
För några dagar sedan var helt plötsligt vattenskålarna övertäckta. Jag beskyllde förstås maken för att ha utfört tilltaget och han trodde i sin tur att det var jag som hade kommit på något oerhört fiffigt gällande handdukar och vattenskålar. Nu vet jag vem som gör det; Valsa! Mycket noggrant täcker hon över alla vattenskålar. Men varför???? Någon som begriper? Att en del hundar gömmer mat har man ju sett, men vatten!!??

Det är flera som har hört av sig och undrat hur det är med Lystra och hennes framtassar och jag kan lämna positivt besked. Det ser riktigt bra ut.
Så här kan en dag i hennes bortskämda liv se ut:

Måndag den 26:e februari
06:30; uppstigning, rastning och frukost
10:00; långpromenad i skogen
11:30; vila i sängen i valprummet (de andra i hundgården men det slipper Lystra som inte ska bli kall om fötterna i onödan)
13:30; simning på K9 Hundsim i Bålsta
15:00; vila i sängen i valprummet. Men först smörjning av trampdynorna.
17:00; rastning
18:00; middag
Resten av kvällen mest vila med avbrott för 30 minuters massage och senare en rastningstur.
23:00; Nattvila i husses säng.

Det är inte utan att man längtar efter lite artros själv ibland...

Kian har skrivit en rapport om hennes och Peters helg som kennelpersonal här på Kennel Thorsvi.
Förtydligande; Nisse är ett av Guinness många smeknamn


 

I helgen var vi i Ljungaverk och hade en provledarutbildning för SSRK/Västernorrland. Vi bodde på ett väldigt trevligt ställe som hette Hussborg. Åtta mycket engagerade kursdeltagare gjorde att helgen kändes riktigt lyckad. Många bra och givande diskussioner hade vi och gjorde även ett par provuppläggningar ute i snön där man fick använda fantasin för att uppfinna både tjärnar och myrar (vi var på en golfbana...)
Jörgen som gillar tävlingar hade såklart arrangerat en sån i form av att bedöma avstånd. Anette vann och var precis lika glad som Anja Pärsson när hon vann guld. 
Ni som vill se ett konkret resultat av utbildningen kan anmäla er till Ångeprovet 25-26 augusti!


 

Igår var jag och Lystra på Strömsholm för hennes första Rehab-besök. För er som inte hunnit med i svängarna kan jag berätta att anledningen till rehabiliteringen är att Lystra tyvärr har fått artros i sina framtår och ibland blivit halt efter höstens jakter och vid något träningstillfälle. För att gå till botten med hältan var vi hos duktige veterinären Lennart Sjöström på Strömsholm som klämde och röntgade och tyvärr kunde konstatera artroserna.
Nåväl, det finns gott hopp om att Lystra med rätt behandling ska kunna fungera fullt ut som arbetshund, även om avelskarriären fick ett abrupt slut,  så igår var det alltså dags för starten av vår "rehab-karriär". Jag fick lära mig hur jag ska massera henne och sen fick Lystra prova på bassängsimning en stund. Så nu blir det till att massera och simma regelbundet för att få så bra rörlighet som möjligt i tårna. Utöver det kommer hon att slippa hundgården när det är kallt för kyla är ingen höjdare när man lider av artros. Svindyrt glucosaminpreparat ska hon äta dagligen.
Vi får väl se hur det här slutar, vi ska i alla fall ge henne ett år och sen får vi se. Just nu känns det i alla fall positivt, speciellt efter en härlig långpromenad i det fina vintervädret.


 

Vart tog lasagnen vägen?
Till träningsdagen igår hade jag och Jörgen med gemensamma krafter tillagat en försvarlig mängd lasagne. Allt gick såklart inte åt. På kvällen efter att vi sjungit oss igenom Melodifestivalen värmde vi varsin ganska liten bit. Tyvärr blev då en nästan helt full form (modell större) med lasagne stående kvar på köksbänken. På morgonen när jag kom in i köket stod formen kvar....men den var tom!
Hockey strök runt efter väggarna med en oerhört skyldig uppsyn och Speys var sitt vanliga glada jag men med mer rondör än vanligt. Huvudmisstänkta för lasagnestölden är alltså Hockey och Speys! Intill visshet gränsande sannolikhet...


 

Kajsa (T Brackla) var ute på klövviltsjakt med husse Kjell i söndags. Två kronhjortar och ett rådjur blev resultatet  som Kajsa var delaktig i.
En riktig allrounder, den där Kajsa!


 

Jag misstänker att Guinness tror på storken!
Vid ett flertal tillfällen har hon stått och tittat ner i valplådan och nosat runt kanterna. Sen kommer hon fram till mig som för att säga: "Du, det har inte kommit några valpar än". "Nähä", säger jag och försöker se förvånad ut...
"Jag kollar igen imorgon" säger Guinness och vaggar iväg med sin stora mage. "Det gör du rätt i" säger jag, "det är bra att du har koll".


 

Speys brorsa Ville (Glen Ord) är här och hälsar på. Han ska vara här ett par veckor för hans matte Linn har en tuff studieperiod just nu.
Det kan man ju säga att Ville också har eftersom jag såklart passar på att träna honom när han ändå är här. Linn har gjort ett jättefint jobb med sin hund hittills, grundträningen är oklanderlig!
Valsa tycker att Ville är en riktigt kul kille och leker med honom allt vad hon bara orkar. Det är nästan rörande att se hur fint Ville anpassar sig till hennes diminutiva kroppsstorlek och låter sig bli nerbrottad. Valsa tror som vanligt att hon är störst och starkast i hela världen. En riktig tax alltså!

Vi planerar vidare för valpträffen med Glen-kullen den 3:e februari. Alla sju valparna kommer! Det ska bli jättekul att få se hela gänget.

Guinness då? Jo, hon mår fortsatt utmärkt. Äter bra och hänger gärna med på skogspromenader eller snarare skogslufsning. Hon får gå sina promenader i sällskap av  Karma som med ålderns rätt också uppskattar att lufsa runt i skogen utan att hetsa.


 

Igår var rörmokaren här för att fixa lite med värmepannan och lite annat. Han visade sig vara välvilligt inställd till hundar och hade inget emot att lilla Valsa "hjälpte till" med arbetet. Hon är numera expert på vår CTC Master, radiatorer, duschmunstycken mm. Att ett och annat verktyg helt plötsligt försvann och att rörmokaren med jämna mellanrum översköljdes av pussar (från Valsa) verkade inte bekymra honom speciellt mycket. Nåja, han såg faktiskt lite trött ut när han åkte. En annan som var trött var Valsa; trött är förresten en underdrift, hon var utslagen hela kvällen efter sitt idoga arbete. Det kostar att ligga på topp!

Imorgon ska Jörgen på rådjursjakt på hemmamarken. Själv ska jag på styrelsemöte i LRK. Olika falla ödets lotter...

På tal om absolut ingenting; igår hade vi en liten flock (fem stycken) domherrar vid fågelmaten. Är vintern på väg eller?

Sen har jag kommit på att jag helt missat en sak när jag svarade på Jills lista. Vi var ju för tusan i Skottland också! Hela två veckor, mestadels på Islay. Man kan väl säga att mitt dittills mycket ansträngda förhållande till whisky genomgick rena rama metamorfosen under den resan. Numera kan jag faktiskt smutta lite utan att rysa.

Och då kommer man ju osökt in på valpnamn när whisky kommer på tal. Ska bli spännande att höra vad Jörgen bestämmer att Guinness kull ska heta. Jag lägger mig inte i namnsättningen alls, lugnast så...
Guinness mår bra och magen växer för var dag som går.

 

Har fått en så'n där frågelista som snurrar runt på nätet från Jill R. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i listor men bara för att göra Jill glad så ska jag svara. Det är synd om Jill, hon har brutit fotleden!

Vad gjorde du 2006 som du aldrig gjort förut?
Startade i elitklass på officiellt A-prov.

Vilka länder besökte du?
England.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2006?
ööhhh....hmmm....

Vad hade gjort ditt år mycket mer njutbart?
Mera tid, alternativt större förmåga att prioritera.

Hur höll du dig ifrån att bli galen?
Alla borde ha en alldeles egen Jörgen!

Vem var den bästa nya personen du träffat under året?
Eftersom jag dömt ganska många jaktprov under året har jag träffat många nya människor som varit funktionärer, provledare mm. Vilket engagemang det finns! Jag vill inte välja ut någon enskild person .

Uppnådde du det du tänkt dig under 2006?
Nyårslöftet var som vanligt att bli en bättre människa i alla tänkbara avseenden men jag måste nog konstatera att jag är precis samma Anita ett år senare.
Med hundarna blev det inte riktigt som jag hade hoppats pga för lite träning.

Förhoppningar om 2007.
Förutom fred på jorden och att bli en bättre människa så är tanken att mina egna hundar ska få bättre träning under året och förhoppningsvis visa framfötterna på jaktproven. Hoppas såklart också att det ska gå bra för våra valpköpare!
Till hösten hoppas jag också få höra Valsas första drev.

Vilket datum under 2006 kommer du att minnas och varför?
Jag är värdelös på att komma ihåg datum men tyvärr kommer den 19 september att leva kvar i minnet. Det var då jag krockade.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Vadå födelsedag? Jag slutade fylla år när jag blev 35. Så det så!

Vilka fler vill du ska svara på dessa frågor?
Ingen!! Vill bespara alla andra att inse vilken hopplöst insnöad människa man är...
 

Idag har vi varit på en trevlig söndagsutflykt. Vi åkte till Stavsjö där både Gordon (T Talisker) och hans mamma Java bor. Först åt vi en mycket god lunch hemma hos Annika och Lasse som äger Gordon och sen gick vi hem till Javas husse Börje och fikade. Tanken var att vi skulle tagit lite bilder på Java och Gordon men vi hade så trevligt att kameran blev helt bortglömd.

 

Lite renovering så här i början på året; opererade bort ett s.k. ganglion på en stortå igår. Så nu är foten förpackad i ett ganska överdimensionerat bandage som gör att jag inte får på mig vare sig sko eller stövel. Ska gå så i några dagar och sen ha kvar stygnen ytterligare en dryg vecka. Så nu är det stiltje när det gäller långa härliga promenader och träning. Enda fördelen är att det blir en del tid för pappersarbete och annat.