Träning i Lisas kohage idag. Jag hade med mig Speys som inte alls är van att träna i grupp. Lite inledande stadga och fotgående tillsammans med de andra skötte hon alldeles utmärkt.  Sen gick vi lite åt sidan och ägnade oss åt linjetag och lite annat medan de andra tränade dirigeringar. Speys höll ihop riktigt bra och kunde koncentrera sig på det hon skulle trots att de andra visslade och stod i. Just nu är jag såå nöjd med henne...

Guinness är Oerhört Dräktig och beter sig som en drottning i största allmänhet. Jag föreslog att hon skulle följa med på dagens träning, lite graviditets-gympa kan ju aldrig vara fel. Hon fnös föraktfullt och parkerade i kökssoffan istället.

Nya året ska firas in imorgon. Som väl är bor vi på landet och är helt förskonade från fyrverkerier. Men det är ändå ett digert program som ska klaras av före tolvslaget. Peter och Kian kommer hit tillsammans med sina hundar. Det ska tränas, promeneras med varm choklad (och rom), tittas på bilder från Islayresan och Championship, provas whisky, lagas mat och avnjuta densamma. Sen ska vi fira tolvslaget.
Hoppas att alla andra får lika trevligt som vi tänker ha!!!

Julfirandet är inne i slutfasen, alldeles strax är det dags att åka till mamma och pappa för annandagsmiddag. Dagen har ägnats åt hundträning, Lisa hade lagt upp en jättebra träning, det är så lyxigt att bara få allt serverat.

På julafton inledde Joy och Hockey med att diskvalificera sig från allt vad julfirande hette. Bägge damerna hade rullat sig i något osedvanligt stinkigt. Ingen tid fanns för schamponering så det blev hundhuset för deras del. Allteftersom julens drycker intogs mjuknande dock mattes hjärta och hjärna och de två stinkbomberna fick komma in. Efter att ha varit inne en vända i huset och spridit sin "väldoft" blev det tvättstugan som de i alla tyckte var ett snäpp bättre än hundhuset.
Hundarnas julklappar bestod av ett par prinskorvar var. "Är det för detta jag inte tuggat sönder något på så länge?" tänkte Speys och tyckte julklappen var alldeles för snål. På natten smockade hon i sig ett drygt kilo smågodis för att det skulle bli riktig julstämning. Det blev det inte!! Kraftigt illamående och dito diarré hade hon inte tagit med i kalkylen...
Juldagens förmiddag ägnades således åt att torka spyor efter Speys och att schamponera stinkbomberna Joy och Hockey. Ibland är det inte alls svårt att hålla sig för skratt.

Lilla taxfröken Valsa uppskattade julklappsutdelandet, hon fick riva och slita i julpapper precis hur mycket hon ville. Till slut somnade hon helt utmattad mitt i pappershögen. Vid juldagsmorgonens rastning kom det små klarröda bajskorvar ur hunden. Först blev jag skräckslagen och trodde hon höll på att förblöda, sen drog jag mig till minnes att några röda servetter mystiskt försvunnit under julmiddagen. Mysteriet var löst.

Idag plockade jag en fästing på Hockey, ur led är tiden!
Snart är det väl dags för Scaliborhalsband året om, undrar just hur nyttigt det är på sikt.
"Det är väl inte så farligt med en enda fästing" sa Positive Putte, dvs Jörgen. Han tror nämligen att den attityden ska innebära att han får många julklappar...vi får väl se.

En annan som hoppas på många julklappar är Speys, hon har haft en mer långsiktig plan än Jörgen. Det är nu ca 1,5 månad sen hon senast tuggade sönder något. Men vem vet, hon kanske tänker ge sig på julgranen när den kommit på plats.


Guinness är fortsatt petig med maten och jag inbillar mig också att spenarna är mer rosafärgade än normalt. Men än är det såklart alltför tidigt att veta om hon är dräktig eller ej.  Det är lätt att se saker bara för att man så gärna vill...

Guinness matvägrar! Hon tittar med avsmak på sin mat och suckar djupt. Eftersom det är snart tre veckor sen hon parades är det ett gott tecken!

Vi har varit ute på några fasanjakter och det är alltid kul. Speys får vara med och titta på lite grann. I veckan fick hon också hänga med och rusa runt när de andra var ute på eftersök. Helt plötsligt hörde jag ett underligt "bjäbbande" inifrån en grantätning. Där inne hittade jag Speys som i sin tur hittat en påskjuten tupp som hon dock inte klarade av att apportera. Ståndskall har man ju hört talas om, men ståndbjäbb på fasan vet jag inte riktigt om man ska vara stolt över...

Igår var det fasandags igen. Jag stod som stoppare ute på en åker. När drevet passerade fräste det ut ett par harar som passerade mig med mycket god fart. Vid min sida stod Lystra lös och ledig, hon tittade efter hararna men gjorde ingen som helst ansats att försöka gå efter. Då kände jag mig riktigt stolt.


 

Imorgon åker vi till England för att titta på The Retriever Championship. Så idag blir det till att packa. Vi är elva stycken i resesällskapet, som en riktig liten turistgrupp.
Vi brukar ha himla kul och det blir det säkert även i år. Jörgen och jag har införskaffat varsin regncape, hoppas att vi inte behöver använda dem alltför mycket. De är nog praktiska men vi ser ut som vi gått i kloster...


 

Joy är det synd om! I lördags skadade hon en klo på en fasanjakt, det visade sig att klobenet var brutet. Så nu blir det konvalescens för hennes del. Självklart hände det precis när jag skulle åka med Guinness för parning men tack vare goda vänner så löste allt sig. Den här gången var det Sofia och Lisa som kom till undsättning. Extra krångel för Jörgen också så klart men han är ju rätt så härdad...
För att underlätta lite så fick Valsa hänga med mig och Guinness upp till Ullånger. Hon är ju så in i hoppsan charmig så det dröjde inte länge förrän Lads husse Peter började prata om att "man borde ju ha en tax"


 

Nytt blodprov på Guinness idag visar att det inte är parningsdags riktigt än. För säkerhets skull åker vi dock upp till Ullånger på söndag och blir nog där några dagar. Troligen hemma igen på tisdag kväll.

Speys har varit med på fasanjakt, fast bara lite grann. Tog med henne på sista såten där jag ändå skulle stå som stoppare en bit från hetluften. Speys iakttog det hela med stort intresse utan att slå över på något sätt. På väg tillbaka la jag ut en redan apporterad fågel som hon fick snoka reda på. Det gjorde hon fort och lätt. Sen kom problemet; att bära fågeln i sin söta lilla mun. Efter att ha tappat den några gånger greppade hon helt enkelt fasanen i benet och släpade in den till mig. Alla sätt är bra utom de dåliga...


 

Tre små grisar (Javas kull med Folke) fyllde ett år i söndags. Grattis på er!
Maja firade den stora dagen genom att ränna in i ett taggtrådsstaket vilket renderade i några stygga sår i ansiktet bara en hårsmån från ögonen, puuh...
Saffran fick troligen ingen tårta eftersom hon veckan innan snodde lillhusse Lukas tårta från köksbordet när han fyllde år.
Hur Gordon tillbringade sin födelsedag förtäljer inte historien men han gjorde troligen något välanpassat och trevligt. Han verkar vara så'n.

Guinness blodprov visar att hon så sakteliga är på väg in i höglöp. Kommer att ta ett nytt prov på fredag men det ser fortfarande ut som om det är helgen som gäller. Varför då hålla på med dessa blodprov kan man ju undra. Tja, Ullånger är säkert trevligt men man vill kanske inte vara där hur länge som helst...

Speys då? Vet inte riktigt vad som har hänt men nu kan man snart räkna tiden i veckor sen hon förstörde något senast. Valsa gör däremot vad hon kan, vilket inte är så mycket än med sina klena mjölktänder.

Läser på Searover och Djurbergas hemsidor om träning i England och blir så avundsjuk att jag nästa svimmar. För säkerhets skull passade jag på att påbörja rabiesvaccinering för Lystra och Speys när jag ändå var hos veterinären idag. Kanske, kanske kan det bli en Englandsresa med dem nästa höst...
Någon kanske undrar varför jag inte vaccinerar Guinness men eftersom jag är lite "nojjig" ibland vågar jag inte det förrän hela valperiet är avslutat och hon är i form igen.




 

Tillbringade helgen på SLU där man hade ett symposium kallat "Skelett- och ledhälsa". Arrangören hade satt ihop ett minst sagt fullmatat program med många intressanta och oerhört kunniga föreläsare. Hur bra som helst.
Jörgen ställde upp och var kennelpojke, inte bara åt våra egna hundar utan även åt Sofias och Bittes så totalt var det tretton hundar som skulle rastas med jämna mellanrum.

På onsdag är Guinness på tionde dygnet i sitt löp så då ska vi ta blodprov för att kolla om hon är på väg in i höglöp. Skulle tro att det blir till att tillbringa helgen i Ullånger. Vi får väl se...

Jorå, Harrybal Lecter är på bättringsvägen!



 

Harry (Craigellachie) har skurit sig i tassen och fått några stygn ditsydda.  Helt onödigt tycker Harry och har gjort allt för att pilla bort dem och faktiskt lyckats så till den grad att det hela fick göras om. Efter idoga försök med diverse bandage och monsterstor tratt blev det här tyvärr lösningen. Harry kallas numera Harry Lecter...(ni har väl sett "när lammen tystnar")



 

Oj vad fort tiden går, tycker knappt vi hann starta grundkursen för T2-kullen förrän den var slut. I lördags var det dags för avslutning med massor av fotgående och stadga. En del apportering blev det faktiskt också den här gången. Alla har varit superduktiga och tränat rejält mellan kurstillfällena och det har verkligen givit resultat. En speciell eloge till Annika med Gordon som suttit och åkt tåg från hemmet i Stavsjö för att gå kurs.
Vi ses i vår!

 

Fjärde kurstillfället för "T2-kullen" och deras kamrater. Stadga och fotgående fungerar riktigt bra. Nu går vi både på linje och tar oss fram i bevärlig terräng utan problem. Fotgående bakom skytt går också riktigt bra.
Jörgen hade med sig kameran och tog några bilder på Gordon, Maja och Saffran.


 

Igår var jag och dömde A-prov. Härligt väder och duktiga hundar. Som vanligt en del kluriga situationer där det gäller att hålla huvudet kallt. Det är spännande och tämligen utmanande att döma A-prov eftersom man aldrig kan förutsäga vad som ska hända. På kvällen sov jag som en gris sittande i en fåtölj framför TV:n...
Grattis till Lena och Tanni som knep certet!
Under dagen fick vi också rapport från Finland där Sören N med sin Lotten vunnit ett internationellt prov och fått cacit. Det är hög kvalitet på våra svenska toppekipage.

Idag var det dags för T2-kullens tredje kurstillfälle. Tre små grisar och deras tre kurskamrater börjar bli riktigt duktiga på fotgående och stadga. Vi försöker hitta på alla möjliga underliga övningar för att det ska bli variation på tragglandet. Kul att tvinga hundförarna att växla tempo i fotgåendet genom att omväxlande kommendera "banansteg" och "myrsteg", man har inte roligare än man gör sig!

Nääe, Guinness har inte börjat löpa ännu så det verkar som om vi kan starta på A-provet på onsdag. Det blir nog mest änder och på tisdag kommer det snö och kallgrader enligt väderlekstjänsten, brrr för att apportera i vatten...

Speys har inte hittat på något elände på ett par dagar nu! Fast dagen är förstås inte slut än...
På lördag är det dags för valpträff för Glen-kullen, vi får väl jämföra vilken av de små änglarna som har den största förstörelselustan.


 

Speys är en hejare på problemlösning. Dagens fråga var; hur många plastgranulatkulor får det plats i en standarddummy? Svar; fantastiskt många! Hela tvättstugan var full av dem. Det såg ut som det varit hagelstorm. Jag blir så trött...
Hennes kullsyster Greta sysslar med liknande problemställningar typ "hur många fjädrar finns det i ett duntäcke?". Thord och Marith är nog också ganska trötta...
Visst är det kul med problemlösningsförmåga, men det finns ju gränser för galenskapen!

Dagens glädjeämne är att min dator mår bra igen.

 

Datorn är fortfarande paj, men så fort Jörgen får tid ska han byta hårddisk på den. Han ska bara fixa SSRK:s hemsida, uppdatera rasdata, fixa med LRK: medlemsregister, mm mm innan min dator kommer först i kön.

Jenny i Småland rapporterar att Catch (Aberlour) har fått börja vara med på praktisk jakt och sköter sig riktigt bra. Kul!

En som inte sköter sig lika bra är Skalman (Ardbeg). Han har tuggat i sig en splitterny textilbur. Som tur var lämnade han kvar prislappen (1.200:-) så att matte Cecilia ska veta hur länge han blir utan veckopeng...
 
En annan som tuggar i sig saker är ju vår lilla Speys. Troligen lider hon av något allvarligt synfel för senaste tiden har hon desperat försökt få tag på läsglasögon. Det har lycktas ganska bra såtillvida att hon fått tag på inte mindre än fyra par. Problemet uppstår när hon ska använda dem, de faller liksom sönder i små små bitar...

Taxvalpen Valsa är hur gullig som helst och har funnit sig väl tillrätta i labradorflocken. Tyvärr har vi inte hunnit fotografera henne vilket är synd. Hon växer så det knakar och det hade varit kul att ha bilder som minne av hennes valpperiod. I fredags blev hon 12 veckor och i samband med vaccinationen passade vi på att väga henne. Fyra kg, det ni!

Nu går vi och väntar på att Guinness ska börja löpa. Normalt sett går man ju inte direkt och väntar och längtar men den här gången ska hon ju paras.

Jaktprovssäsongen är i princip slut. Guinness är anmäld till ytterligare ett A-prov men vi får väl se hur det blir med löpet. Jag är mycket nöjd med hennes provsäsong.
Lystra däremot har fortfarande bara en trea i ökl på B-prov som högsta merit och det var väl inte riktigt det vi hade siktat på. Hon skulle ha startat i Nyköping men där kom min bilolycka i vägen så jag var inte i form vare sig för träning eller prov.
Vi får ta nya tag 2007 helt enkelt!

 

En hel del har hänt sen hemsidan uppdaterades senast. Den 19/9 var jag med och dömde ett A-prov på Sundsta, många väldigt duktiga hundar var med och segrande ur "striden" gick Karin Thunander med sin Dana (Streamlight's Dana Scully).
Ett härligt ekipage!

På hemvägen frontalkrockade jag tyvärr med en annan bil. En uppskakande upplevelse som dock slutade väl tack vare änglavakt och airbag. Bilen blev tyvärr mos. Stort tack till alla som hjälpte mig efter olyckan; Birgitta, Karin, Lena och Lasse och säkert många fler som jag inte uppfattade i mitt ganska förvirrade tillstånd. Ambulanspersonalen var fantastiskt, lite grann som cityakuten på TV. Stort tack också för blommor, mail, telefonsamtal mm. Det värmer...

Brunnshomsprovet är också avklarat, tack även här till alla som fick rycka in och göra de uppgifter som jag normalt sköter inför provet.
Allt flöt på utan några som helst problem och det är bara att inse att man helt helt ersättningsbar.

Idag var det dags att starta upp T2-kullens grundkurs. Eftersom kullen bara består av tre individer (Gordon, Saffran och Maja) hade jag "fyllt ut" med ytterligare tre hundar; Asti, Freddie och Gemini. Sammantaget ett mycket trevligt gäng hundar och förare.

Det senaste på skvallerfronten är att min dator har pajat! Det kommer nog tyvärr att innebära att uppdateringarna blir sparsamma tills patienten har tillfrisknat. Och datorn var inte ens med i krocken...skräpmaskin!

I samband med att någon drog ur sladden till Lystras hjärna på Eskilstunaprovet, blev jag tvungen att ta i med mina allra värsta röstresurser för att få kontakt med den lilla hunden
LYSTRA!!!
ekade det i hela Eskilstuna kommun! Ett mycket olyckligt namn precis då. Spridda skratt i publiken och kommentar från domaren som hade hundarna i den andra gruppen (det hördes alltså ända dit...). Nästa hund ska jag döpa till "lilla gumman" eller nå't. Till saken hör naturligtvis att Lystra normalt sett nästan är överdrivet hörsam inför mina signaler.
Arg som ett bi var jag på min lilla hund, men som väl var tog domare Roger ganska god tid på sig innan kritiken var klar och vid det laget hade jag hunnit bli lugn och snäll igen och älskade Lystra precis lika mycket som jag alltid gör! Hon är faktiskt helt ljuvlig...
 

Glasriket, närmare bestämt Orrefors, var mitt utflyktsmål i helgen. Domaruppdrag igen, och precis lika trevligt och givande som det brukar vara. Organisatörerna hade verkligen lagt sig vinn om att allt skulle fungera perfekt. Provledare Urban slet som ett djur hela helgen. Som om han inte hade annat att göra blev han dessutom tvungen att rasta domarens medföljande hundar. Jag dömde ukl/nkl och upplägget var föredömligt rakt och enkelt och gav precis det underlag som behövdes för bedömningen av hundarnas insatser. 

Systrarna Sisters, dvs Benny och Chelsea (Allt-a-Bhainne och Arran) har begått sin andjaktsdebut och mattarna Kian och Lotta rapporterar att de är nöjda med sina telningar. Då blir man stolt som uppfödare!

Speys tänker minsann inte nöja sig med några "sketna" B-prov. Nejdå, hennes mål är högre ställda än så. I helgen kom hon över katalogen från förra årets engelska Championship. Hon gjorde en snabb men grundlig koll av deltagarförteckningen så nu vet hon precis vilka som brukar vara med. "Lätt match" sa Speys. "Hybris!" sa vi.

Speys har inlett sin jaktprovskarriär, blott sex månader gammal!!
 Debuten skedde i form av Regelstudier. Hon hittade ett par häften i min ryggsäck och satte med liv och lust igång med ganska detaljerade studier av häfte nummer ett. Repetition är bra, tänkte Speys och tog sig glatt an det andra häftet också. Vid paragraf 7 ansåg hon sig tydligen vara fullärd och gick ut på tomten och hämtade ett äpple istället.

Skellefteåprovet gick av stapeln i helgen och jag hade förmånen att få döma. Efter att ha haft en "Gröna Lund-upplevelse" i ett propellerplan på vägen dit var jag starkt betänkt på att hyra en bil för hemresan. Försökte till och med lifta med en provdeltagare från Mälardalen men han skulle minsann stanna i Norrland och jaga älg. Jag blev väldigt lättad när jag kom till flygplatsen på söndagskvällen och såg att det var ett "riktigt" flygplan jag skulle få åka hem i. 
Nåväl, lördagen bjöd på en elitklass av mycket hög kvalitet. Inte mindre än fyra ettor, varav en tilldelades Masterkeys Salsa Dancer som blev champion. 
Söndagens ökl var inte av samma höga kvalitet men de trevliga funktionärerna och deltagarna gjorde att det blev en mycket trevlig dag i alla fall. En jättetrevlig helg helt enkelt!

Jag funderar på vad Lystra egentligen har emot jaktprov!
Jörgen hade med henne på andjakt i helgen och naturligtvis blir hon skadad! Sticksår i tassen, troligen en liten bit vass eller nå't som trängt in, så nu är hon halt och har en begynnande böld på ovansidan tassen. Om knappt två veckor ska hon starta på prov är det tänkt så nu är det bara att hoppas att det hinner läka utan komplikationer. Nu är det drygt ett år sen hon startade sist...

Sommarens träningskvällar för Thorsvihundar är slut. Vi var en liten tapper skara som träffades förra onsdagen och körde lite sökträning med vilt. Några passade också på att träna fotgående bakom skytt vilket kan vara nog så svårt. Ni vet väl att det vanligaste fotkommandot vi domare hör på jaktprov är en harkling (eller flera). Ibland funderar jag på att ta fram en ask Läkerol och bjuda på.

Jag har tillbringat helgen i Ludvika för att döma jaktprov. Det är något speciellt med Dalaproven, även om det alltid är trevligt att vara ute på domaruppdrag så är det något extra med Dalarna. Hur kul som helst, helt enkelt!
Stort tack till provledningen för en härlig helg!

Under min frånvaro från hemmet har Flismaskinen gjort slut på en pall samt i sin roll som Koppelstyckare klippt sönder det nya fina röda kopplet som inköptes i Skåne under labbemästerskapet.
Närmare efterforskningar har visat att Flismaskinen även finns i s.k. syskonmodeller. I Falerum lär det finnas en riktig värstingmodell och i Alfta pågår just nu försök med att smeta in kökssoffan med tabasco för att om möjligt stoppa skadegörelsen.
En ägare av en tidigare modell av Flismaskin har dock hört av sig och lämnat lugnande besked; de är inte uthålliga över tid. Vid ca två års ålder är de obrukbara som flismaskiner och går då med fördel att använda som apportörer istället. Det låter ju bra!

Någon som behöver en Flismaskin? Vi har en som med hög kapacitet flisar trä, företrädesvis köksmöbler av furu. Den går också mycket enkelt att ställa om till s.k. Koppelstyckare, vilket går ut på att ett långt koppel blixtsnabbt kortas ner till ca 20 helt oanvändbara bitar. Igår uppfanns ytterligare en funktion, vi har valt att kalla den Sängvätaren vilket går ut på att hundrummets sängar blir nedblötta med regelbundet intervall. 
Denna fantastiska arbetsmaskin har modellnamnet Thorsvi Glen Spey, är obetydligt begagnad och är bara knappa sex månader gammal. Damkörd, som det heter i bilbranschen.
Ett fynd helt enkelt!

Catch (Aberlour) har gjort sitt första skarpa eftersök berättar matte Jenny. Han tog an spåret utan problem och hittade råbocken. Husse Johan är en duktig skytt så bocken hade inte kunnat gå så långt, men ändå!

Nu stundar några intensiva veckor med många domaruppdrag för min del; Dåwö, Ludvika, Skellefteå och Glasriket står på programmet. För några veckor sedan var jag i Kalix. Förutom allt annat positivt som domeriet innebär får man också se mycket av Sverige!

Smillas husse Lennart berättar:
"Jag släppte ut sköldpaddan på sommarstugans gräsmatta en dag i somras och glömde bort den. Hon var försvunnen! Fanns ingenstans. Smilla fick uppdraget att hitta henne och efter några minuter kommer Smilla ut ur skogen med sköldpaddan i munnen. Den hade gått en hyfsat lång bit och låg i lingonriset där ingen människa hade hittat den."

Lystra gör vad hon kan för att undvika jaktprovsstarter. Förra året var det en sönderskuren tass. Nu löper hon, en månad senare än beräknat, så det var bara att stryka henne från Roslagenprovet nästa vecka. Enda fördelen med det var att Guinness som var reserv kom med istället.
Mitt hopp står nu till Eskilstuna, Hofors och Nyköping senare i höst för Lystras del. De flesta andra "provhelger" går åt till domaruppdrag också Brunnsholm förstås.

Kennel Thorsvis valpköpare jobbar på med produktionen av små tvåbeningar.
Vicky och Michael har fått en son, Albert. Stort GRATTIS!!!!

Träningskväll igen. Jörgen hade kameran med sig. En riktigt skön kväll med lagom temperatur och duktiga hundar.

Nu laddar vi inför helgens kennelträff på Gryt!

Igår var det dags för första gemensamma träningskvällen för sommaren. Vi var åtta stycken och delade upp oss i två grupper. Vädret passade bra för vattenövningar så det blev sök, markeringar och någon dirigeringsövning i det våta elementet. Säga vad man vill om hundarna, men vattenpassionen är det sannerligen inget fel på.
Fia fyllde år och bjöd på kladdkaka. Tack och Grattis!

Du som har en Thorsvi-hund; glöm inte att vi drar igång sommarens träningskvällar nu på onsdag!
Datum plats och tid, se kalendern.

Hemma igen efter en härlig och mycket lyckad semester som till största delen tillbringades på skotska Islay. Resereportage kommer inom kort.
Jättetack för hjälp med hundpassning Patricia och Kjell, Vicky och Michael, Bobo med familj och inte minst Agnetha!

Det här är Ella som föddes igår den 20/6. 
4120gram tung och 52cm lång. Stolta föräldrar är Jennie och Micke Nilsson tillika matte och husse till Maja, Thorsvi Tomatin, och flatten Inez.
Stort GRATTIS till hela familjen!!!

Grattis Agnetha som klarat sin jägarexamen!!!! 
 

Igår var det dags för första unghundsderbyt genom tiderna för retriever. Platsen var oerhört vackra Hvarsta där markägarna Eva och Peter von Celsing mycket generöst ställt mark till förfogande. Derbyt genomfördes som ett workingtest med fem stationer i grundomgången. Jag hade fått den stora äran att döma en av stationerna och sedermera även finalen tillsammans med Sören Norén. Ca 70 ekipage kom till start och genomförde stationerna i den "härliga" sommarvärmen. 
När dagen var slut kunde en segrare koras; Searover Ruffling Rob med husse Calle Ahlsten. En härligt välbalanserad hane som fördes på ett mycket lugnt och trevlig sätt.
Ett speciellt grattis till vår goda vän Inga Fredriksson som lånat Bittes Sjöbloms Garrethall Askrikes Murray och mycket förtjänstfullt fixade tredjeplatsen.
Kennel Thorsvi representerades av Chelsea och Lotta. Ingen framskjuten placering, men Lotta var nöjd med att Chelsea höll ihop fint hela dagen. 
Hoppas att arrangemanget är här för att stanna och att upplägget även fortsättningsvis kan göras på samma trevliga sätt som Lena Bratsberg och hennes stab lyckades med.

Även idag var vi ute på Hvarsta, nu för den årliga Searoverträffen. Derbyt hade nog sugit musten ur de flesta men vi hade i alla fall en trevlig dag. Guinness och jag deltog på workingtestet som anordnades och vi kan väl säga att vi "kämpade väl" och låta det stanna vid det...
Tyvärr hade vi inte möjlighet att stanna hela dagen så vi vet inte vem som till slut blev Searovermästare. 


Delar av familjen Searover Willing G...
Från vänster: Guinness, Gry, Grab "Grabben", Gillie och Greg "Kuling". Liggande den stolta modern Searover Greta Garbo.

 

Var ute på Hvarsta idag för att titta på planerna för unghundsderbyt. Lena och Elisabet har lagt upp ett mycket trevligt workingtest som är helt anpassat för unga hundar och som bör ge oss domare fullt tillräckligt bedömningsunderlag. Speys var med på inspektionen och fick träffa Lenas jämngamla valp, Day. De var lika som bär! När vi skulle åka hem höll Lena faktiskt på att stoppa in fel valp i bilen.
Speys tyckte speciellt mycket om en vattenstation där hon helt spontant provade på en simtur. 

 

Värmländska Väse var målet för förra helgens aktiviteter. Ett mycket trevligt träningsgäng som beställt en träningshelg. Hundarna var i blandade åldrar och på olika utbildnings- nivåer. Vi repeterade lite grundlydnad och ägnade oss sedan mest åt olika markeringsvarianter och en del dirigering.  
Sök hann vi inte träna praktiskt men diskuterade det desto mer. 
Både Guinness och Lystra fick hänga med till Väse och träna passivitet vilket de gjorde på ett alldeles utmärkt sätt. Det var nästan så jag glömde bort att de var med.

Fick just veta att det är drygt 70 hundar anmälda till unghundsderbyt som SSRK/Östra anordnar på Hvarsta den 17/6. Evenemanget är ett workingtest och publik är välkommen. Själv har jag fått förmånen att vara med som domare, det ser jag verkligen fram emot.

Avdelningen roliga kommentarer utökades igår kväll med något som kan bli en klassiker. Inför en övning säger jag till en kursdeltagare, "Sätt din hund" och vederbörande svarar lite frågande "Du menar med rumpan nedåt?". Behöver jag säga att vi brast ut i gapskratt... 

Lystra, Guinness och jag tränar på som sjutton. Just nu koncentrerar vi oss på dirigeringstecken på långa avstånd. Jag har rationaliserat det hela lite och cyklar ut med apporterna istället för att gå. Tur att man har mountainbike!

Nu är det inte så många veckor kvar innan det är semester- dags. Vi ska till Skottland, närmare bestämt Islay, och blir borta nästan två veckor. Vi ska lata oss, kanske vandra lite, besöka whiskydestillerier och förhoppningsvis både äta och dricka gott. 

 

Äntligen har jag kommit igång med lite mer strukturerad träning av de egna hundarna. Det är framförallt Lystra och Guinness som det satsas på i år. Bägge ska startas i öppenklass i höst.
Igår var vi hos Karina och Håkan på Gryt för en riktig genomkörare på en tämligen blöt myr. För att riktigt pigga upp oss kom det omväxlande regn och hagel...
Jag hade med mig Guinness och kunde konstatera att vi har en bit kvar till elitnivå, inte minst jag själv som fick bassning för bland annat otydliga skick. Med all rätt dessutom. Och jag som står och håller kurser och nästan dagligen predikar om vikten av tydlighet. Bagarns barn...

I lördags var det kursdags för A- och B-kullen igen, näst sista gången. Det går verkligen framåt! Det man slås av är hur enormt stor skillnad det är mellan ett- och tvååringar och hur viktigt det är att inte forcera träningen med de yngre. Ta det lugnt och sätt grunderna ordentligt innan försvårad momentträning och ökad stressbelastning kommer in i bilden.

Vi har också fått svar på varför Milton (Bruichladdich) kroknat lite i sina två jaktprovsstarter under våren. Erlichia!
Så nu är han sjukskriven och går i koppel och står på en lång antibiotikakur.
Förb----de fästingar!!

Lystras valpar som nu är nästan tre månader frodas och utvecklas i högönsklig välmåga. Våra valpköpare ger oss mer eller mindre täta rapporter och det kommer också en del bilder. Tack för det!
Vår egen Speys får hänga med på det mesta och det funkar bra. Det är ju gulligt med valpar men det ska ändå bli skönt när hon blir större, det är ett evigt passande med mattider och rumsrenhet. 
 

Våren är en intensiv och rolig tid. Hemmet och den s.k. trädgården förfaller sakta men säkert medan all tid går till diverse hundaktiviteter. 
Jag har dömt ett par jaktprov, Rimbo och Södertälje, och det funkar riktigt bra att döma fastän proven under våren går på dummies istället för vilt.
Förra helgen var jag i Sundsvall och hade en helgkurs och nu till helgen bär det iväg till Åmål i samma ärende. Det är väldigt roligt att träffa alla engagerade och motiverade retrieverägare som verkligen vill jobba med sina hundar.
Utöver det har jag stora planer för de egna hundarna när det gäller träning inför höstens provstarter. Än så länge pågår träningen dock mest på det teoretiska planet...måste faktiskt komma igång på allvar snart...
 

Agnetha och Tindra (Caol Ila) startade på SSRK Östras WorkingTest häromdagen. De inledde stenhårt med att nolla på första stationen som var en sökövning där Tindra hade mer fart i fötterna än i näsan. Därefter ryckte de upp sig rejält och på resterande fyra stationer hade de poängen 17, 17, 19 och 20 som ju är kanonbra! 

I vår avel tycker vi att ett trevligt och godmodigt uttryck är viktigt... 

I torsdags tog jag med Guinness till Wij för hon skulle få lite vattenträning inför ökl starten på Bro. Isen hade ju så lämpligt gått upp ett par dagar innan. Så där stod jag och Guinness i ett ymnigt snöfall(!), jag kastade ut en trippelmarkering och Guinness simmade utan att knota i det iskalla vattnet och löste det hela alldeles utmärkt. Snabb frottering, på med dubbla täcken och sen hem och för säkerhets skull fram med hårfönen och blåsa lite på svansen och bakpartiet för att undvika vattensvans. Allt detta besvär för att ett par timmar senare hitta blodfläckar på golvet; hon hade börjat löpa. Vilket antiklimax...

Åsa och Stefan från Skåne var här och hälsade på för att titta på våra hundar och då speciellt Guinness. Eftersom vi är noga i valet av presumtiva valpköpare utsattes de för Det Stora Testet.  Vi gick ut lite löst med att kartlägga deras sociala förmåga. Där fanns inget att anmärka, de hanterade både Alfta- och Gällöbor utan några som helst problem.  Det är ju inte alltid Nord och Syd fungerar så friktionsfritt. Sen gick vi vidare med ett funktionstest där paret ålades att deltaga i lunchförberedelserna (10 pers till lunch). Åsa visade sig vara en hejare på att skära upp lax och Stefan organiserade bordsdukningen på ett övertygande sätt.
Det Stora Testet utföll alltså till vår fulla belåtenhet!
(jodå, vi var även ute och hystade runt lite dummies till Guinness)

Lilla Saffran (Tullibardine) visar gott gry, Hon har försökt dränka både sig själv och Agnetha i Bällstaån och dessutom slukat en stor fet råtta trots att matte på alla sätt försökte stoppa tilltaget.
Var inte ledsen Agnetha, det finns utmärkta toningspreparat för gråa hår...

En jättenöjd Åsa rapporterar att Dallas (Balmenach) skötte sig riktigt fint när de deltog på träningstävling i lydnadsklass 1. 
162 poäng och ett inofficiellt första pris. Lite extra kul för Åsa att hon slog sambon Kristian som tillsammans med sin Texas fick 158,5 poäng. Heja Åsa!

Mus använder man ju till datorn, men vad ska man ha den där katten till? Eller är det så att katten vaktar musen? Nån som vet hur det hänger ihop?

Nääe, han är inte till salu längre...inte ens för en tia...Skalman alltså.
Igår på jaktkursen var han riktigt duktig och steg i värde ganska avsevärt.
På tal om duktig; tjejerna Cecilia och Jenny bor i Mölnlycke respektive Karlskrona och åker till Bålsta för att vara med på kurs. Rätt så imponerande tycker jag!

Om tre veckor är det jaktprov i Bro. 1-2 decimeter snö fortfarande och isen ligger där den ligger. Kommer aldrig våren? Dessutom är jag förkyld...

Nån som vill köpa en billig labrador? Skalman är till salu för ca en femma och då ingår all utrustning i priset. Anledningen är...hmm...man kanske kan kalla det för hantverksintresse på precis nyrenoverat kök...

Java har varit rejält dålig i magen några dagar så i onsdags tog vi en tur till Strömsholm för att kolla så att det inte fanns några främmande föremål eller  annat elände i magen. Röntgen, ultraljud och diverse blodprover visade som väl var inget annat än en kraftig inflammation i magsäck och tunntarm. Andapsin, Flagyl och dietfoder blev ordinationen och redan på fredagen var Java bättre och idag verkar magen helt okey. Skönt.
Utfodring fem gånger per dag och dessutom medicinering vid ytterligare tre tillfällen gör att vi har en hel del tider att passa, men det är ju kärt besvär.
Sen kan man ju fundera på varför hon blev dålig, det troliga är att hon stoppat i sig något ytterst olämpligt på någon av sina privata skogs- promenader som hon ibland ger sig iväg på.
Men det är ju skönt att man är sysselsatt och inte behöver tänka på vad man ska göra med alla sina pengar!

Minus 13 grader ute och ca 2 dm snö, och jag har precis fyllt i anmälningsblanketten för vårens första jaktprov som äger rum om bara drygt fyra veckor. Jag kollade med Guinness, som är den som ska starta, vad hon tyckte om idén. Ibland drabbas hon av total hybris så hon förkunnade att om man bara simmar tillräckligt snabbt så hinner man inte börja frysa. Hoppas hon har rätt och dessutom är det ju hon som ska bada, inte jag.

Guinness har lite tråkigt nu när hennes bästa kompis Lystra är upptagen med sina valpar. Men nu har hon uppfunnit en ny lek som går ut på att hon förklädd, med hjälp av en leksak, smyger runt ivrigt pipande och då ska man säga "Vaaar är Guinness" som då glatt kommer fram och säger "häääär" och sen lyckligt fjantar iväg med sin leksak.
Till er som förskräcks av denna ljudliga lek med en apportör kan jag bara säga; Guinness är en intelligent hund som kan skilja på lek och arbete...hoppas jag...

Häromdagen föddes den jaktcockerkull som vi tingat en tikvalp från. Men turen var inte på vår sida den här gången, det blev fyra hanar och bara en tik.
Så vi får helt enkelt vänta på vår spaniel till någon annan gång. I alla fall skönt att det gick bra med både tik och valpar!
Vi tröstar oss med att en av tikarna i Lystras kull blir kvar här hemma.

I morse hade Jörgen bråttom iväg. Han skulle ställa sig i kö utanför Systembolaget i Enköping för att vara långt fram i kön när de öppnade.
Hjälp, tänkte jag, det här låter inte bra...
Det var dock ingen större fara, anledningen var att idag släpptes "Mackmyra Preludium:01", den allra första svenska maltwhiskyn. En lycklig Jörgen ringde hem för att berätta att han fått den nionde flaskan av de tolv som fanns i Enköping. Den som var först i kön hade stått där sen 05:30 och inköpen var maximerade till en flaska per person. Det var många som blev utan.
Lite av moment 22 är det ju förstås, flaskan ska sparas så hur innehållet smakar kommer att vara höljt i dunkel.

Javas senaste kull har hunnit bli drygt tre månader och enligt rapporterna fungerar allt som det ska. Det är snart dags för första valpträffen och det verkar som om hela den lilla kullen kommer att dyka upp.
Vi har fått några bilder.

Här hemma går vi i väntans tider men än dröjer det en dryg vecka innan Lystras valpar föds. Men det händer faktiskt en del i valplådan redan nu. Mestadels ockuperas den av Java som laddar för sin nya roll som mormor. Stort drama var det dock när katten Hugo ville prova lådan som liggplats. Vår alldeles egen "agent 007 med rätt att döda", dvs Hockey, upptäckte honom. Att katter kan flytta sig snabbt visste jag redan, men så himla snabbt...

Milton (Bruichladdich) drabbades av en olycklig kombination av vaxpropp och badfnatt. Resultatet blev att han glatt kastade sig i en vak! Som väl var kom han upp för egen maskin så en ganska darrig matte Madeleine slapp bli vinterbadare. Vilken tur!
Det lär i alla fall inte bli några problem för Milton med vattenarbetet på vårens tidiga jaktprov. En del har ju svårt med vattnet eftersom hundarna tycker att det är för kallt.

Från lydnadsträningen kan vi rapportera:
Att Jörgen tränar för lite mellan gångerna.
Att Guinness har lärt sig sitta rakt efter 89 försök. 
Att Kotten tror att lydnad är meningen med livet.
Att Harry är beredd att göra allt för en tennisboll.
Att Quail tror att "hopp"betyder "spegla dig".
Att Benny som är yngst är duktigast.

Hugo (Bowmore) ska på utställning på söndag.

På gårdagskvällens lydnadsträning hade jag kameran med, bildkvaliteten blev tyvärr usel eftersom det är lite för mörkt i träningshallen.
Kvällen ägnades åt platsliggning, ställande (jättesvårt) och hopp över hinder (hundarna fattade ingenting först). Sen trotsade vi snö, kyla och mörker och var ute en stund och övade oss på linförighet både med och utan hundar. Vi fick också prova att kommendera varandra, det var med stor glädje Kian gjorde allt för att manövrera in Jörgen i snövallar och parkerade bilar.
Vår "fröken" Yvonne har en ängels tålamod med oss och försöker verkligen betona våra framsteg, men ibland ser hon lite förtvivlad ut.
Guinness och mitt bästa moment just nu är Tandvisning där vi anser oss ha en säker tia. Sen är det ju några moment till att öva in...

Eftersom jag är oerhört lat just nu när det gäller jaktträningen blir man ju desto gladare när valpköparna rapporterar att de varit ute och tränat tillsammans. Det var Agnetha, Fia och Vicky som trotsade vinterkylan.

I helgen hade Labradorklubben en träff med representanter för klubbens alla regioner. På agendan stod bland annat en demonstration av FART (Fågelhundens ARbetsTest)
Stefan Simonsson var som vanligt försedd med kamera och förevigade Guinness och Hockey som var med som försökskaniner. Tack snälla Stefan för att vi får använda dina fina bilder!

Idag har hundarna utfört en empirisk undersökning. Frågeställningen var; hur många vuxna labradortikar får samtidigt plats i en biabädd? 
Svaret finns här.

Agnetha var lite orolig för vad Tindra skulle tycka om lilla Saffran. Se här!

"Är Lystra dräktig", frågar ganska många och vi också. Hon tittar i alla fall med avsmak på sin mat sedan ett par dagar tillbaka och äter långsamt, långsamt. Normalt sett har hon mycket god aptit så vi tolkar det försiktigt som ett gott tecken! Volvo har erbjudit sig att resa ner från Alfta och hjälpa Lystra att äta upp maten. Skönt med hanar som verkligen tar sitt ansvar!

Vicky och Doris (Bunnahabhain) har varit på fasanjakt. Lite svårt att greppa de varma, och vid den här tiden på året ganska tunga, fasanerna men när Doris väl blivit varm i kläderna gick det som en dans.

Just nu är det tävlingslydnadsträning som gäller! Vi är ett litet gäng som går på kurs på Hundens Kursgård på onsdagkvällar där vi tränar fotposition och sånt som bara attan. Häromkvällen skulle det tränas vändningar och då fick vi börja utan hundar. För hundarnas skull var väl det lika bra för maken till brister i motorik och koordination får man väl leta efter...
Hockey och Guinness, som Jörgen och jag kursar med, tycker i alla fall att det är jättekul. Speciellt eftersom man belönas med korvbitar!

Tindra (Caol Ila) har bott här en vecka eftersom hon behövde träna avlämningar och det passade så väldigt bra i tiden med att Agnetha fick hem lilla Saffran. Nästan löjligt att se vilka likheter det finns mellan kullsystrarna Tindra och Lystra. 
Det är jättekul när vi får möjlighet att ha någon av våra valpköpares hundar boende här en tid och lära känna dem lite bättre.
Avlämningarna då? Ja, dem har Agnetha jobbat in hut bra som helst så det var bara en smärre finjustering som behövdes.

Javas valpar börjar bli hemmastadda i sina nya hem och allt verkar funka precis som det ska. Det börjar droppa in bilder och det tycker vi är jättekul. 

Nu är Dallas klar med sin konvalescens efter ögon-
operationen. Han slipper tratten och ska börja träna upp sin kondition igen utan några restriktioner. Synen är åter till ca 95% enligt expertisen på djursjukhuset, ett resultat som vi inte vågat hoppas på ens i våra vildaste fantasier.
Bra jobbat Åsa och Kristian som passat och medicinerat sin Dallas på ett så minutiöst sätt!

Så här i helgtider har våra långväga boende valpar i Hockeys kull varit på besök. Aberlour och Ardberg, till vardags Catch och Skalman. Bägge två mådde toppen och är följsamma och livliga och dessutom på god väg in i "moppeåldern" till mattarna Jennys och Cecilias stora förtjusning..."Det blir bättre när det är sådär en två-tre år" försökte jag. Roligt att se dem hur som helst, vi är glada att ni tog er tid och kom förbi! 
Förbi och förbi förresten, Cecilia åkte tåg Göteborg - Enköping tur och retur samma dag!

Idag togs stygnen bort ur Dallas (Balmenach) öga. Han bedöms ha cirka 90% synförmåga på ögat och allt ser riktigt bra ut. Nu ska han ha tratt ytterligare några veckor innan läkningsprocessen inne i ögat är helt klar. 

Vi har tagit blodprov på Lystra för att mäta progesteronnivån och idag visade provet att hon är på väg in i höglöp. Så det blir parning inom kort.