Scotch Single Malt Whisky

 

Historia
Troligast är det till Asien som whiskyns ursprung kan härledas. Det var där som destilleringskonsten kom till ca 800 före kristus. Den tidiga destillationen användes till att framställa en enkel parfym. Hur denna ädla konst färdats mot de brittiska öarna är okänt. Men säkert är det dock att kelternas förfäder praktiserade destillering och att de kallade sin dryck för "uisge beatha", uttalas [ishke ba'ha]. Vilket betyder livets vatten på gaeliska. Själva ordet whisky kan härledas från det gaeliska ordet "uisge".
Fram till att munkarna missionerade i världen hann araberna med att förädla destilleringskonsten ytterligare. Sannolikt introducerades destillering på Irland av munken St. Patrick redan på 400-talet. Det spred sig sedan till Skottland runt 700-talet. De första destillerierna fanns i munkkloster och destillatet användes främst för medicinska syften. Munkarna tillverkade och drack mycket öl, gissningsvis hamnade denna öl i en panna och en starkare dryck uppstod.
1494 är en milstolpe i whiskyhistorien. Det var då som munken John Cor köpte några hundra kilo malt ur det kungliga förrådet för att tillverka en "aqua vitae". Detta är den äldsta nedtecknade beviset på whiskytillverkning. Maltwhiskydestillering var främst en lokal företeelse och ämnad att tillfredställa husbehovet ända fram till 1820-talet, då whisky började produceras även för vidare försäljning. Men tillverkningen av whisky började bli beskattad redan 1644.
Själva whiskysmaken var helt annorlunda för femhundra år sedan än vad den är i dag. Whiskyn var då yngre och hade en betydligt brutalare och råare smak jämfört med dagens whisky. Det var först i slutet av 1700-talet som man upptäckte att whiskyns smak kan förbättras om den får mogna några år i ekfat. Denna upptäckt var en ren tillfällighet då ett bortglömt whiskyfat hade återfunnits efter flera års glömska. Man trodde då att whiskyn hade blivit dålig, men det var den absolut inte! Whiskysmaken hade blivit rundare och fylligare.
De skotska och engelska parlamenten slounionsfördraget 1707 (Union of gs ihop genom the crowns). 1713 beslutades att maltskatten, som redan gällde i England, även skulle börja gälla i Skottland. Detta blev början till lönnbränneriernas och smugglarnas gyllene era. Framförallt gällde detta i högländerna där det var lätt att gömma sig. I början av 1800-talet tillverkades mer än hälften av all skotsk whisky illegalt. På 1820-talet reviderades maltskatten med betydande lättnader för whiskydestillerarna som följd. Det utbredda illegala lönnbränneriet och smugglandet minskade genast i omfattning.
År 1831 uppfann irländaren Aeneas Coffey kolonndestilleringsapparaten. Apparaten godkändes och patenterades 1832. Med denna nya destilleringsteknik gick det att tillverka whisky i en kontinuerlig process till ett mycket lägre pris än tidigare. Det gick att använda både mältat och omältat korn tillsammans med andra sädesslag. Destilleringsapparaten kunde producera stora mängder jämfört med de traditionella kopparpannorna. Resultatet blev tämligen smaklöst. Det problemet löstes genom att blanda resultatet från denna nya destilleringsapparat med whisky som tillverkats på traditionellt vis med kopparpannor. Denna whiskytyp introducerades av Andrew Usher i Edinburgh 1860 och kallades för blended. Det blev genast en stor succé och därmed började whiskyn på allvar erövra också den övriga världen.
Ungefär samtidigt som lanseringen av blended whisky landsteg den amerikanska bladlusen i Frankrike och förstörde på några tiotal år hela den franska vinproduktionen. Utan vin blir det ingen konjak, som på den tiden var etablissemangets dryck. När konkurrensen i stort sett var utraderad blev det fritt fram för den skotska whiskyn att erövra övriga världen, vilket de också lyckades med. Irländarna förlorade sitt starka grepp om whiskymarknaden till skottarna på 1930-talet då förbudstiden i USA upphävdes. Irländarna klarade inte av att möta efterfrågeökningen från USA. En stor orsak till detta var deras motvilja att använda kolonndestillering, vilken möjliggjorde att stora kvantiteter kunde tillverkas mycket snabbt. Efter andra världskriget var det snudd på en total konkurs av den irländska whiskyindustrin. Idag går den irländska whiskyindustrin betydligt bättre. Även den skotska whiskyindustrin var i gungning på grund av världskrig, depression och förbudstiden.
Cirka 90% av försäljningen av skotsk whisky är blended även om single malt på senare tid säljer mer och mer. Från att på 1820-talet ha varit en produkt enbart för den brittiska marknaden har whiskyn i dag, mycket tack vare just blended whisky, spridits över i stort sett hela världen.

Regioner i Skottland
Ofta pratar man om att en whisky kommer från en speciell region i Skottland. Dessa är Speyside, Lowlands, Highlands, Cambletown, Islands och Islay. Orsaken till att det finns en uppdelning är att whisky från de olika regionerna uppvisar generella särdrag vad gäller smaken. Anledningar till dessa skillnader i smak är att olika råvaror används, det är olika klimattyper och att man använder olika tillverkningssmetoder.

Speyside
Speyside är Skottlands whiskyhjärta med absolut flest whiskytillverkare. Området har fått sitt namn efter floden Spey som rinner genom området. Väldigt många destillerier tar sitt vatten från den floden. Egentligen är Speyside en del av Highlands, men eftersom det är ett väldigt stort område och att stilen på whisky som tillverkas skiljer sig från whiskyregionen Highlands är detta en egen region. En Speyside är ofta en lämplig whisky att bjuda på, om den man bjuder inte är en van whiskydrickare. De är relativt milda, men har ändå mycket smak och karaktär. Elgin är områdets centralpunkt.

Destillerier: Aberlour, Allt-á-Bhainne, Ardmore, Aultmore, Auchroisk, Balmenach, Balvenie, Banff (CM), Benriach, Benromach, Benrinnes, Braeval (Braes of Glenlivet), Caperdonich, Cardhu, Coleburn (CM), Convalmore(CM), Cragganmore, Craigellachie, Dailuaine, Dallas Dhu (CM), Dufftown, Glenallachie, Glen Elgin, Glen Grant, Glen Keith, Glen Mhor (CM), Glen Moray, Glen Spey, Glenburgie, Glendronach, Glendullan, Glenfarclas, Glenfiddich, Glenglassaugh, Glenlivet, Glenlossie, Glenrothes, Glentauchers, Imperial (CM), Inchgower, Kininvie, Knockando, Knockdhu, Linkwood, Longmorn, Macallan, Macduff, Mannochmore, Miltonduff, Mortlach, Pittyvaich, Royal Brackla, Speyburn, Speyside, Strathisla, Strathmill, Tamdhu, Tomatin, Tamnavulin (CM), Tomintoul, Tormore

Lowlands
Lowlands är som namnet antyder ett platt område utan berg. Det ligger dessutom närmast England. Whiskyn som tillverkas är len, lite spritig och har inte någon speciell sälta, torv eller tung röksmak som många andra whiskysorter har. Lowlandsorterna varierar lite i smak och passar bra före maten.

Destillerier: Auchentoshan, Bladnoch, Glen Flagler (CM), Glenkinchie, Kinclaith (CM), Ladyburn, Littlemill (CM), Inverleven (CM), Rosebank (CM), St Magdalene (CM)

Highlands
Highlands är det till ytan största området i Skottland. Jämfört med Lowlands har whisky från Highlands mycket varierande smak vilket till stor del beror på att mikroklimatet varierar mycket inom området, de mycket varierande tillverkningsmetoderna samt variationen av råvaror. Whiskyn är som regel kraftig, smakrik och med viss rökighet. Dock inte lika mycket som hos Islands. Ordet glen, som ingår i namnet på många Highlands och Speyside betyder dalgång.

Destillerier: Aberfeldy, Balblair, Ben Nevis, Ben Wyvis (CM), Blair Athol, Brora (CM), Clynelish, Dalmore, Dalwhinne, Deanston, Edradour, Fettercairn,
Glen Albyn (CM), Glen Esk (CM), Glen Garioch, Glengoyne, Glen Ord, Glencadam, Glenmorangie, Glenturret, Glenugie, Glenury-Royal, Loch Lomond, Lochside, Millburn (CM), North Port, Oban, Pulteney, Royal Lochnagar, Teaninich, Tullibardine

Campbeltown
Campbeltown var en gång i tiden ett blomstrande whiskyområde och staden med samma namn var känd som whiskyns huvudstad. 1886 fanns inte mindre än 21 destillerier i och omkring staden! Numera finns det tre aktiva destillerier kvar, Springbank, Glengyle och Glen Scotia. Att Campbeltown fortfarande finns kvar som en egen region beror på dess historia mer än något annat. Whiskyn från Springbank kännetecknas av att destilleriet ligger vid havet och att whiskyn tar upp viss sälta under lagringen. Även en lätt angenäm rökighet och sötma finns i smak och doft. Den filtreras inte vilket gör att smakämnen finns kvar när whiskyn väl buteljeras och framförallt avnjuts.

Destillerier: Glengyle, Glen Scotia, Springbank

Islay
En liten ö på Skottlands västra sida mot Atlantkusten. Härifrån kommer flera kända sorter. Generellt kan man säga att whisky härifrån smakar rök, torv, tång, tjära och sälta. Variationen är dock stor och mildare varianter finns. Islay (uttalas aj-la). En gång i tiden fanns här 23 destillerier nu är det bara sju verksamma kvar (Laphroaig, Caol Ila, Bruichladdich, Ardbeg, Bowmore, Bunnahabhain och Lagavulin). Ett nytt helt nybyggt destilleri håller på att starta sin produktion, Kilchoman.

Destillerier: Ardbeg, Bowmore, Bruichladdich, Bunnahabhain, Caol Ila, Kilchoman, Lagavulin, Laphroaig, Port Ellen (cm)

Islands
Många blandar ihop denna region med ön Islay, men Islands är en egen region som består av öarna Mull, Orkney, Jura, Arran, Shetlands, och Skye. Huruvida Orkney öarna räknas till Islands eller inte diskuteras flitigt där vissa hävdar att den ska tillhöra Highlands istället. Whiskyn härifrån kan liknas med en mildare Islay. På den mycket natursköna ön Skye görs en annan eminent whisky, Talisker. Whisky från Islands uppskattas av den som druckit whisky ett tag. På en av Shetlandsöarna håller Blackwood Distillery på att starta.

Destillerier: Arran, Blackwood, Highland Park, Isle of Jura, Scapa, Talisker, Tobermory

Skotska single malt märken:
An Cnoc, Drumguish, Finlaggan, Glencraig, Glen Deveron, Hazelburn, Ileach, Inchmurrin, Kilkerran, Ledaig, Loch Dhu, Longrow, Octomore, Old Rhosdhu, Port Charlotte, Singleton

Grain destillerier:
Caledonian, Cambus, Cameron Bridge, Dumbarton, Girvan, invergordon, Norh Brittish, Port Dundas

 

Tillverkning av Skotsk Maltwhisky
Malt whisky tillverkas av tre ingredienser: korn, vatten och jäst. Nedan beskrivs tillverkningsprocessen steg för steg.

Mältning
Mältningen startar med att kornet blötläggs, det får ligga så några dagar, och därefter ska det torkas. Det kan göras på olika sätt. Antingen kan man göra på det traditionella sättet att torka den i en kölna (speciellt hus med pagodatak) där varm luft får strömma genom ett speciellt golv (mältningsgolv) samtidigt som man vänder på kornet med speciella spadar. Då eldar man torv eller kol under golvet i en stor ugn och låter den varma röken sippra genom golvet. Det ger malten en distinkt smak av rök. Det moderna sättet är att göra detta är att använda ugnar och maskiner för vändningen av kornet. Värmen gör att kornet börjar jäsa och gro och stärkelsen omvandlas till socker. När kornet väl torkat och kylts lagras det innan det används vidare. Många destillerier har övergått från att mälta kornet själva till att köpa in från stora mälterier som ex Port Ellen Maltings på Islay. Laphroiag mältar t ex 10 % eget korn och köper 90 %. Glenfiddich köper 100 %. Balvenie tillhör de som alltjämt mältar allt sitt korn själva.

Mäskning
Nu mals kornet till en mjölliknande konsistens, gröpe (eng. grist). Den blandas med hett vatten i stora mäskkar (eng. mashtun). Första vattenbadet är vid ca 60 grader och sedan ökar temperaturen vid de två efterföljande baden. På detta sätt tas sockret om hand och resterande stärkelse omvandlas till socker. Moln av ånga stiger upp från mäskkaren och fyller luften med den mycket speciella och skarpa doft som omger alla destillerier. Vattnet från de två första baden går vidare till ett jäskar. Medan det tredje badets vatten återanvänds vid första badet vid nästa mäskning. Vätskan som nu finns i jäskaret kallas vört och innehåller inte någon alkohol.
Mäskningen tar några timmar och den färdiga vörten skiljs från maltresterna genom att mäskkaren töms genom silliknande bottnar. Resterna, d v s den urvattnade malten kallad ”draff”. Den säljs eller skänks oftast vidare för att användas som djurfoder.

Jäsning
Nu tillsätter man färsk jäst och låter vörten jäsa i jäskar (eng. washback). Dessa kan vara av trä eller rostfritt stål. T ex använder Laphroaig rostfritt stål och Glenfiddich trä (se bild). Vilket som är bäst för smaken är ovisst. Storleken varierar från 6 000 upp till 45 000 liter. Vörten och jästen fyller jäskaren upp till en halv meter från kanten. Anledningen till detta blir uppenbar då jästen verkar på sockret som omvandlas till alkohol och frigör en stor mängd koldioxid. Detta gör att vörten börjar bubbla och skumma intensivt samtidigt som temperaturen stiger. Efter två till tre dagar lugnar den febrila aktiviteten ned sig och jästen har slutfört sitt arbete. Efter jäsningsprocessen kommer alkoholhalten att vara ca 5-8 %.
Så här långt är processen identisk med den som används när man tillverkar öl, men här skiljs whiskytillverkningen från ölbryggningen. Den grumliga brygden hälls i kopparpannor (potstills) för att bli whisky (lagligt får den inte kallas whisky förrän den lagrats minst tre år på ekfat, två i USA).

Destillering
Maltwhisky destilleras oftast två gånger i kopparpannor, vars karakteristiska form (se bild: foto Ian Gray) blivit symbolen för whiskydestillerier. Mäsken destilleras en första gång till en sprit med ungefär 20 - 26 % alkoholhalt i den så kallade mäskpannan (eng. wash still). Resultatet kallas för 'low wines and feints'. Det destilleras en gång till i en nästa panna, spritpannan (eng. spirit still). Det som kommer ut ur den kallas för Britthish Plain Spirit och förkortas ofta som bps. Alkoholhalten på den spriten brukar ligga på cirka 70%.
Koppar anses vara den bästa metallen att bygga pannorna i, det är lättarbetat, klarar av rostangrepp och leder värme bra. Kopparen nöts av processen och därför måste tjockleken kontrolleras med jämna mellanrum. Formen på destilleringskärlen är mycket viktig, eftersom den bestämmer hur mycket av de oönskade ämnen/partiklar som sjunker tillbaka, och hur mycket av de önskade som släpps igenom. Vissa destillerier (bland annat Auchentoshan) destillerar även en tredje gång.

Efter den första destilleringen är det destillatörens (eng. stillman) ansvar att spriten från mäskpannan till spritpannan blir lyckad och ett misstag behöver inte märkas förrän långt senare när whiskyn har mognat. Flödet styrs med kranar på sidan av en 'spirit safe' och genom fönstren på denna kan destillatören kontrollera spritens utseende. Detta är av stor betydelse då den första delen av destillatet, så kallat 'foreshots' (eller 'head'), är orent och giftigt och måste hållas separat. Destillatören tittar noggrant medan den färglösa vätskan forsar förbi efter tecken på att 'middlecut' (eller 'heart'), dvs den delen som används till lagring kommer. Med en snärt på kranen leder han den till ett annat kärl innan den blir för svag och övergår till det som kallas 'feints' (eller 'tail'). Både 'foreshot' och 'feints' blir återanvända medan 'middlecut' går vidare till lagring. Hur mycket man väljer att ta som 'middlecut' varierar, destillerier som Glengoyne och Aberlour tar tidigt, 73% respektive 71%. Under slutet av 'middlecut', cirka 60%, börjar sent förångade och rökluktande ämnen som t ex finkeloljor uppstå vilket man tar med hos de något kraftigare och rökigare destillerierna Laphroaig, Ardbeg och Caol Ila.

Lagring
Efter destilleringen är det dags att fylla destillatet i ekfat. De flesta destillerier använder begagnade sherry- eller bourbonfat. Macallan lagras dock nästan uteslutande på begagnade sherryfat som endast använts för att lagra sherry i tidigare. Fatlagringen resulterar även i att whiskyn får sin karaktäristiska färg. Under lagringen färgas den av ligniner och tanniner i träet. Beroende på vad som lagrats i faten tidigare får olika whiskys olika färg. Sherryfat ger en mörkare färg. Vissa brukar tillsätta färgämnet E150 för att göra färgen mer visuellt tilltalande. Det är vanligast i blended men förekommer även i single malt. Spriten är lagligt sett inte skotsk whisky förrän den har lagrats i minst tre år på fat. Under lagringen avdunstar en del av alkoholen genom ekfaten. Den förlorade mängden alkohol, kallad 'the Angels Share', uppskattas till cirka 2% per år. Lagring är den process som ger whiskyn mest smak. På senare tid har experimentviljan exploderat och väldigt många olika varianter existerar. När man talar om att en whisky har en finish kan den vara lagrad på bourbon i tio år för att t ex avslutas på ett portvinsfat. Hög ålder ger dock oftast en fylligare, "snällare" och mer balanserad karaktär, medan en ung whisky brukar vara mera spritig och burdus. Att låta whisky lagras för lång tid på fat kan inverka negativt på slutresultatet, då det är få fat som klarar av lagring uppemot 30-40 år.

Buteljering
Innan whiskyn kan tappas på flaska ska den spädas med vatten till önskad styrka, vanligtvis 40, 43 eller 46 %. En del buteljeringar späds inte utan de tappas direkt på flaska, Cask Strength eller Raw Cask. Det ger en mycket stark whisky som med fördel avnjuts med några droppar vatten. En annan beteckning kan vara Single Cask, då kommer flaskans innehåll från en enda tunna. Vid buteljering kylfiltreras whiskyn oftast för att enklare uppnå en konsistent smak. Det tar även bort små partiklar som innehåller smakämnen. På vissa flaskor kan det stå ”unchill-filtered” och då har man valt att inte kylfiltrera whiskyn. De flesta destillerier skeppar sina tunnor till stora buteljeringsfabriker. Glenfiddich, Bruichladdich och Springbank tillhör de få som faktiskt buteljerar sin whisky på samma ställe som whiskyn tillverkas samt använder samma vatten som den görs av! Många destillerier säljer tunnor till företag och privatpersoner (se oberoende buteljerare >>) som gör egna buteljeringar. Några stora företag är; Signatory, Murray & McDavid, Cadenheads, Gordon & MacPhail och Douglas Laing.

 

Vanliga whiskytyper

Grain
Grainwhisky görs i en kolonnpanna som kan producera stora mängder sprit till ett billigt pris. Man kan använda mältat såväl som omältat korn tillsammans med andra sädeslag (t ex vete och majs). Kolonnpannan uppfanns 1831 av irländaren Aeneas Coffey. Destillerier som tillverkar grainwhisky är stora fabriker och inte ens nära de ofta pittoreska maltdestillerierna. Grainwhisky mognar mycket snabbare än maltwhisky. Ett vanligt graindestilleri producerar i snitt ca 40 miljoner liter per år vilket kan jämföras med maltdestilleriets 2-3 miljoner. Exempel på några grainsorter The Invergordon och Black Barrel.

Blended
Som namnet antyder är blended en blandning. Blandningen består av grain och maltwhisky. Grainwhiskyn är den ”enkla” spriten och har inte så mycket smak. Det är maltwhiskyn som står för smaken. En vanlig blended kan innehålla ca 2-3 grainsorter samt 15-35 maltsorter. En tumregel är att det är ca 60 % Grain och 40 % Malt. En De Luxe blended innehåller mer maltwhisky, ca 45-60 %. Blended uppfanns av Andrew P. Usher under 1860 talet. Den blev snabbt populär då den var billigare och enklare att hålla en jämn kvalité på. Dessutom var whisky på den tiden väldigt rökig och att blanda med en mildare grainwhisky tilltalade fler. Vilket bidrog till skotsk whiskys explosionsartade utveckling. Cirka 95 % av all whisky som säljs i världen är blended. Lagringstiden brukar vara fem år, men äldre varianter finns. Några kända sorter är: Bell´s, Famous Grouse, Johnnie Walker.

Vatted (även kallad Pure malt)
Att en whisky är vatted betyder att det ingår maltwhisky från fler än ett destilleri som blandats. Syftet är att den ska få en speciell karaktär. Efter att de olika sorterna blandats ligger den och ”gifter ihop sig” så kallad ”marrying”. Vatted är en relativt ovanligt whiskysort. Några kända sorter är: The six isles, Johnnie Walker - Pure Malt, Black Ribbon.

Skotsk single malt
Skotsk single malt whisky kommer från ett enda destilleri i Skottland, tex Glenfiddich, The Macallan eller Ardbeg. Enda ingredienserna är vatten, korn och jäst. Att destillera malt i kopparpannor kostar nästan tre gånger så mycket mer än att destillera grain i kolonpannor. Det finns 100+ destillerier i skottland.

 

Whiskyprovning
En av de stora njutningarna med att dricka en komplex whisky är att utforska dryckens alla mångfacetterade smakämnen och doftegenskaper.
Att identifiera och hitta alla olika luktämnen och smaker är en utpräglad subjektiv upplevelse. Ingen kan säga precis vilka dofter eller smaker du känner! Våra tidigare upplevelser präglar vår förmåga att sätta ord till det vi känner när vi avnjuter och försöker beskriva en whisky. Att beskriva en whiskys doft som ”nyklippt gräs på golfbanan en tidig morgon” kan kopplas till den självupplevda känslan man har när man peggar upp på golfbanan en tidig morgon.
Provsmakning kan delas in i tre områden. Utseende, doft och smak.

Utseende
Whiskyn utseende berättar mkt om dess karaktär. En whisky lagrad på sherryfat ger en mörkare djupare ton än en whisky lagrad på bourbonfat. Hur ofta faten använts före man lagrar whiskyn i dem avspeglas också på whiskyn. Där kan man säga att obegagnade sherryfat ger den intensivaste färgen och sherryfat som används för andra eller tredje gången ger en ljusare färg. Hur länge whiskyn får ligga kvar i fatet avspeglas också på whisky, där äldre fat ger en mörkare färg på whiskyn. Allt populärare är det med olika avslutningar på whiskyn. Whisky som legat i ett vanligt bourbonfat under 12 år flyttas över till ett portvinsfat ytterliggare två år. Whiskyn reagerar med portvinsfaten och får en djupare rödton. Whisky som inte kylfiltreras, som är vanligt med "single Cask" whisky, kan se något grumliga ut. På bilden Blair Athol 12, Laphroaig 10 Cask och Springbank 10.

Doft
Doften som är den viktigaste delen inom provningen kan variera oerhört. Näsan har uppemot fem miljoner luktceller och kan detektera luktämnen utspädda till en del på miljonen. Det finns 32 primära lukter att jämföras med tre primära färger (gul, blå och röd) och fyra primära smaker. Undersökningar gjorts på kemisk väg har lyckats identifiera 400 olika doftämnen i maltwhisky. Många professionella provsmakare förlitar sig helt på doften för att avgöra kvaliteten på whiskyn. Vanliga lukter man hittar är till exempel tjära och rök hos de tyngre Islaysorterna samt blommor och frukt hos de lättare Speysidesorterna.

Smak
Det finns fyra primära smakämnen: salt, sött, surt och beskt. Sältan hittar du tillsammans med sötman på tungspetsen. Besk smak detekteras långt bak på tungan. Surt är lokaliserat ute på tungans kanter. Undersökningar från Edingburgh har visat att Glenfarclas har den största mängden salt i sin whisky och människan har inte förmåga att känna och uppleva så små nivåer salt, men ändå gör vi det! Whiskyns viskositet mot tungan bidrar också till upplevelsen. Är whiskyn oljig eller vattning. Whiskyns kropp avgörs även i smakningen, fyller whiskyn hela munnen eller passerar den högst obemärkt. Strävhet går att känna hos viss whisky under smakningen. Whiskyns efterlevnad i munnen, eftersmaken, varierar också betänkligt. De yngre whiskysorterna kan passera på några hastiga sekunder medan andra äldre och kraftigare sorter kan göra sig påminda timmar efter provningen. Inte att förglömma under smakningen är alla de luktämnen som går upp i näsan via svalget, prova smaka en whisky och håll för näsan!

 

Ordlista

ABV
Alcohol by Volume. På svenska blir det volymprocent. Denna förkortning brukar stå på flaskorna

Amylas
Det enzym som bryter ned stärkelsen i kornet till jäsbart socker.

Angels Share /Änglarnas del
Eftersom tunnor av ek inte är helt lufttäta och alkohol har lätt för att avdunsta så försvinner ca 2 % av whiskyn per år upp i luften till änglarna. När spriten (british plain spirit, bps) som destillerats fram hamnar på fat har den en alkoholstyrka på ca 70%. Beroende på klimatförhållanden och lagringstid har den färdiga whiskyn innan buteljering tappat ca 8-15 % av alkoholstyrkan.

Barley = Korn

Barrel
Barrel är den amerikanska benämningen på tunna/fat.

Blended whisky
En blandning av flera olika grainwhisky och maltwhiskysorter. Grainwhisky framställs i stora kolonnpannor vilket är en mycket effektiv och billig process som ger stora mängder destillat. Nackdelen är att den smakar mycket mindre (läs spritig). Maltwhisky är en mycket långsammare process och vars resultat är mycket smakrikare. En vanlig fördelning är 60% grain och 40% maltwhisky. Det är ovanligt att dessa lagras någon längre tid och oftast har de lagrats runt fem år. Några kända märken är Famous Grouse, Johni Walker, Grant´s, Bells, Chivas Regal.

Blender
Den person som ansvarar för att blanda whisky till en viss sort. T ex Cutty Sark.

Bond
Lagerhus där tunnorna lagras.

Bothie
Ett litet hus där det föregick illegal destillering.

Bourbon
Whisky gjor på majs. Kommer ursprungligen från USA. Faten som används röks på insidan innan de används. De används bara en gång för att sedan skeppas över till europa. Kentucky är det dominerande områded för framställning av bourbun, men den kan tillverkas var som helst inom USA för att få kallas Bourbon.

BPS
British Plane Sprits vilket är den "Råwhisky" som läggs på faten efter destillering. Enligt lagen kan måste destillatet (bps) lagras på fat i minst tre år innan det får kallas whisky. Kallas ibland för New Make.

Butt
Detta är den största fatstorleken som används i Skottland och rymmer ungefär 500 liter. Oftast har de tidigare används för Sherrylagring.

Cask
Cask är liktydigt med tunna. Det finns flera storlekar men alla är gjorda av ek.

Charring
När man eldar insidan på en tunna.

Cask Strength
När det står Cask Strength på en flaska betyder den att innehållet är taget direkt från tunnan (=cask) utan att spädas med vatten. Den är inte heller kylfiltrerad.

Cut (eg Middle Cut)
Den del av destillatet som används för lagring.

De luxe blended
En finare blended som innehåller mera maltwhisky än en vanlig blended. Den kan även vara lagrad lite längre.

Draff
Den avända kornet som är kvar efter mäskningen är klar kallas för draff.
Destillerier brukar skänka eller sälja iväg det till bönder som använder det till boskapsföda.

Dram
Ett litet glas whisky. ca4 cl. Även callad Wee-Dram

Dufftown
Speysides whiskystad nummer 1. I område ligger sju destillerier. Glenfiddich, Mortlach, Kininvie, Glendullan, Dufftown, Balvenie och Pittyvaich.

Fenoler
En grupp smakämnen som ger whisky dess torv och röksmak. Se även PPM >>

Filtrering
Se kylfiltrering

Gröpe (Grist)
Den mjölliknande resultatet efter kornet är malt.

Grainwhisky
Grainwhisky görs i en kolonnpanna som kan producera stora mängder sprit till ett billigt pris. Man kan använda mältat såväl som omältat korn tillsammans med andra sädeslag (t ex vete och majs). Kolonnpannan uppfanns 1831 av irländaren Aeneas Coffey. Destillerier som tillverkar grainwhisky är stora fabriker och liknar inte alls de ofta pittoreska maltdestillerierna. Grainwhisky mognar mycket snabbare än maltwhisky. Ett vanligt graindestilleri producerar i snitt ca 40 miljoner liter per år vilket kan jämföras med maltdestilleriets 2-3 miljoner.

Hidden Malts
Efter succen med Six Classic Malts lanserade Diageo 2002 serien Hidden Malts. Glen Ord 12 år, Clynelish 14 år, Glen Elgin 12 år samt Caol Ila 12 år ingår i serien. The Whisky Exchange >>

Hogshead
En fattyp som används. Rymmer ca 250 liter.

Huvud, Hjärta & Svans (Head, Heart & Tail)
Vid destilleringen rinner det råsprit ur pannan. Det som kommer först kallas för huvud, sedan kommer hjärtat som är den som lagras. Sist kommer svansen. Både huvudet och svansen går tillbaka och destilleras igen.

Karamellfärg E150
Vissa single malt använder sig av karamellfärg för att få en för ögat tilltalande produkt. Det finns dock vissa som hävdar att detta är ett ofog. I blended industrin är detta mer accepterat och är mer regel än undantag. En whisky som står i solljus bleknar med tiden om den innehåller E150. En känd single malt som använder E150 är Talisker.

Kylfiltrering - Non Chill-Filtred
Om whiskyn är kylfiltrerad betyder det att de kult ned whiskyn och filtrerat den genom speciella filter. Detta tar bort alla småpartikar och gör whiskyn klarare. Det gör även att whiskyn inte grumlar sig när man tillsätter vatten. Nackdelen är att mycket av smakämnena fastnar i filtret. i och med kylfiltrering är det lättare att hålla en kosistent smak och fär på whiskyn. Springbank är ett destilleri som inte kylfiltrerar sin whisky.

Lagring
All lagring sker på ekfat. Däremot varierar typen av fat som används. En whisky som lagrats länge behöver inte alls vara bättre än en som lagrats kortare tid. En äldre brukar bli mer balanserad och rundare i smaken men kan även smaka trä. Även om det är omtvistad så hävdar de flesta att klimatet på lagringsplatsen för whisky påverkar dess smak. T ex om den lagras nära havet eller långt in på fastlandet. I Skottland säger lagen att för att få kallas whisky måste den lagrats minst tre år. I USA räcker det med två år.

Kölna - Kiln
Det hus vid destilleriet där man torkade malten genom att låta (torv)rök passera genom golvet. Det var förr i tiden, nuförtiden sker detta till stor del i stora mältningsanläggningar och själva torkningen sker oftast i ugnar.

Kolonpanna
Den destilleringspanna som används vid framställning av grainwhisky. Kan producera stora mängder destillat billigt. Vilket sädesslag som helst kan användas. Resultatet är kanske inte smaklöst men inte lika berikande som maltwhisky.

Low wines
Resultatet efter första destilleringen i mäskpannan.

Lyne Arm
Den del som leder destillatet från toppen av pannan till avkylningen.

Maltwhisky
Whisky som framställs på traditionellt sätt med kopparpannor. Den gör på sädeslaget korn.

Pagodatak
Den spetsiga taktyp på kölnan som uppfanns av Charles Chree Doig på 1880 talet. Syftet var att förbättra draget till torvelden i kölnan. Första destilleri att använda pagodatak var Dailuaine. (Bild: Benriach pagodatak)

Peat = Torv

Port Pipes
Den tunntyp som tidigare innehållit portvin.

Pot Still
Panna som används vid framställning av maltwhisky. Den är oftast gjord i koppar. Läs mer >>

PPM
En förkortning som betyder parts per million. Det är ett mått på hur mycket torvrökt malten är. Lagavulin har 35ppm, Ardbeg har 50ppm och Bruichladdich har en sort som de kallar Octomore som är på hela 80ppm! Men den lär vi inte se än på många år då de precis börjat tillverka den.

Puncheon
En tunntyp som kan innehålla mellan 385-500 liter

Pure Malt
En beteckning som talar om att innehållet enbart är maltwhisky. Ett annat ord för Vatted Malt.

Quaich
Härstammar från gaeliskans cuach som är en gammal celtisk skål med två handtag.

Silent Stills
Det engelska ordet för destillerier som ligger i malpåse eller stängt för gott!

Six Classic Malts
En serie med sex olika whisky som kommer från olika regioner. Lagavulin 16 år, en rökig variant från Islay. Cragganmore 12 år, en smakrik speysidewhisky. Talisker 10 år, representerar Islands och är rökig med smak av torv. Glenkinchie 10 år, mjuk, lite söt Lowlandwhisky. Oban 14 år, en whisky från västra Highlands som smakar lite rök och frukt. Dalwhinnie 15 år, en komplex Highland med smak av honung.

Single Cask
När det står Single Cask på en flaska betyder det att innehållet kommer från ett enda fat. Eftersom lagringsprocessen alltjämt är höljd i dunkel kan två likvärdiga tunnor, lagrade bredvid varandra, med samma sprit ge helt olika resultat! Ofta är det oberoende buteljerare som köper enstaka fat från destillerier. Om dessa är exceptionellt bra eller om det bara finns ett fåtal kan dessa buteljeras som Single Cask. Det går alltså att göra riktiga fynd men även motsvarande bottennapp!

Slainte
Skål på gaeliska!

Spey River
Floden Spey är namnet på den flod som rinner genom Speyside. Den är cirka 17 mil lång och startar sin färd i Loch Spey och mynnar ut i nordsjön vid speybukten (Moray Firth). Spey är Skottlands näst längsta flod. Namnet kommer från det gaeliska spe som betyder skumma, brusa forsa. Floden Spey är även känt för sitt laxfiske samt de många destillerier som ligger längs dess väg.

Spritpanna
Detta är den andra pannan i destilleringsprocessen.

Sherrywood
Ektunnor, som används för lagring av sherry. Whisky som lagras i sherryfat blir sötare och fylligare.

Top Dresser
En högkvalitativ maltwhisky som används för att ge smak åt blended whisky.

Torv
Pressat organisk material som ibland (som t ex hos Laphroaig) används vid eldning i kölnor (torkning av kornet). Vatten som runnit genom torvmossar får ofta en karakteristik torvsmak.

Uisge Beatha
Gaeliska för livets vatten. Ordet Uisge är ursprunget till dagens whisky.

Vatted
Att en whisky är vatted betyder att det ingår maltwhisky från fler än ett destilleri som blandats. Syftet är att den ska få en speciell karaktär. Efter att de olika sorterna blandats ligger den och ”gifter ihop sig” så kallad ”marrying”. Vatted är en relativt ovanligt whiskysort. Några kända sorter är: The six isles, Johnnie Walker - Pure Malt och Black Ribbon

Vintage
Beteckningen vintage betyder att allt innehåll i flaskan härstammar från just det året som är angivet på flaskans etikett.

Whiskey
Grovt generaliserat så kan man säga att Skottar och Kanadensare inte använder -ey medans de gör det i Irland och USA.

År
Anger hur gammal den yngsta ingående whiskyn är lagrad. Att det står 10 år betyder alltså inte att all whisky är lagrad i 10 år utan bara att den yngsta är det.
 

Copyright
Jörgen & Anita Norrblom

Design
Webbans Illustrationer 2005