Craigduff (från Glen Keith Distillery)

Glen Keith Distillery gjordes tillgängligt för besökare 1996 då en presentbutik, en audiovistuell presentationslokal samt besöksbar inreddes i den gamla bryggarstugan.
Destilleriet grundlades 1957 av bolaget Chivas Brothers Limited, som vid tiden var ett dotterbolag till Distillers Corporation-Seagram Limited of Canada. Bolagets beslut att bygga destilleriet - det första nya maltwhiskydestilleriet att byggas i Skottland på 60 år - hade vägletts av att spannmålsrestriktionerna var slopade tre år tidigare och att whiskymarknaden på nytt hade tagit fart i efterkrigstidens eufori. Destilleriet, som stod klart att tas i bruk 1958, inrymdes delvis i en äldre kvarnbyggnad i viktoriansk stil på flodbanken till River Isla. Tidigare drev Angus Milling Company mjölkvarnen Keith Mills i byggnaden. Precis bredvid destilleriets pannhus ligger en naturlig damm (Linn of Keith) med rik förekomst av lax och öring. När fisken lekvandrar samlas den i stora mängder i dammen på sin väg uppströms River Isla. Dammen kallas därför på högskotska sedan urminnes tid för Linne a bhradan ("laxens hopp").
Glen Keiths maltwhisky trippeldestillerades ursprungligen men är dubbeldestillerad sedan 1970, då en av de tre äldre kittelpannorna stängdes av. I september samma år installerades Skottlands två första kittelpannor som direkteldades med naturgas, men redan tre år senare ersattes gaseldningen med indirekt ångvärme.
Ägarbolaget Seagram, som inte ägde några destillerier på Isle of Islay men använde rökig whisky som nyckelingrediens i flera av sina viktigare blandwhiskysorter, genomförde under 1970-talet försök att tillverka rökig maltwhisky vid sina destillerier (Glen Keith-Glenlivet och Benriach) för att se om whiskyn kunde ersätta den som man köpte från ön Islay. År 1973 producerade Glen Keith-Glenlivet därför en fenolhaltig maltwhisky kallad Craigduff. Enligt uppgifter som Andrew Symington har inhämtat fraktades ett torvigt vatten från Stornaway i tunnor med fiskebåtar till hamnen i Buckie, där tunnorna lossades och kördes till Glen Keith-Glenlivet. Genom destillation av det torviga vattnet i den mindre av Glen Keith-Glenlivets spritpannor tillverkades ett vatten med hög fenolkoncentration. I varje vörtsats pytsades sedan 45 liter av detta vatten som smakessens. Vörten hade man tillverkat av ett lättrökt malt som gjorts i den pneumatiska maltkista som fram till 1976 var verksam i Glen Keiths malthus.
År 1977 tillverkades ytterligare en rökig experimentwhisky benämnd Glenisla vid destilleriet. Sedan The Seagram Company Limited (Seagram Distillers plc) 1978 förvärvat destilleribolaget The Glenlivet Distilleries Limited slopades Glen Keiths tillnamn Glenlivet for att varje förväxling med destilleriet The Glenlivet skulle undgås. Destilleriet moderniserades kraftigt 1980 då bland annat datorstyrd processautomation infördes för malning, mäskning och destillation. År 1983 höjdes produktionskapaciteten genom ökning av antalet pannor till totalt sex. Under hösten 1999 lades Glen Keith i malpåse eftersom lagren var fyllda. Året därefter förvärvades Chivas Brothers Limited av den franska koncernen Pernod-Ricard sedan koncernen i förening med Diageo plc köpt vin- och spritdivisionen i The Seagram Company Limited. På grund av ökad efterfrågan i Asien påbörjades renovering av destilleriet 2012 och i april året därpå startade produktionen igen.
Destilleringsmaltet som fram till stängningen användes i den dagliga produktionen vid Glen Keith var tillverkat av kornsorten Optic och levererades från mälteribolaget Greencores anläggning Buckie Maltings. Vid destilleriet krossades maltet med en Porteouskvarn och mäskades i mäskhusets rostfria 8-tons lautermäsktunna. I de nio jäskaren, alla tillverkade av douglasgran och rymmande vardera 44.500 liter, jästes mäsken i 46 timmar med destillerijäst av märket Mauri.
De tre lökformade mäskpannorna med slanka skuldror och höga raka halsar samt långa vågräta lynearmar är försedda med rostfria värmeelement (steam pans) och rymmer vardera 15.300 liter. De tre spritpannorna, som har lökformade kroppar och kokbollar på sina mycket höga halsar, har rostfria ångrörslingor (steam coils) i bottnen av pannkropparna. Två av spritpannorna rymmer vardera 11.100 liter och har vågräta lynearmar, medan den tredje endast är ungefär hälften så stor som de övriga och har en snett uppåtriktad lynearm. Alla pannor är anslutna till tubkondensorer i ett angränsande rum, där också spritskåpet står.
Eftersom Glen Keith inte har några egna lagerhus kördes den färdiga maltspriten med tankbilar till Chivas Brothers stora centralanläggning Keith Bonds. Till lagringen användes huvudsakligen plain hogsheads och american barrels. Whiskyn ämnad att tappas som officiell single malt förvarades i särskilt fina exbourbon barrels. Glen Keiths årskapacitet uppgår till drygt tre och en halv miljoner liter alkohol.
Processvattnet togs beroende på vattentillgången omväxlande ur källorna Balloch Hill Spring och den nya källan New Mill Spring, som ligger på ett fält ovanför destilleriet. Kylvattnet togs direkt ur River Isla.
Maltwhiskyn från Glen Keith framställdes tidigare enbart för att ingå som en av ingredienserna i whiskyblandningarna Chivas Regal, 100 Pipers (sedan 1965) och Passport (sedan 1968).
Glen Keith började säljas som single malt i Seagrams Heritage Selection först 1994, när single malt börjat bli riktigt populärt.
Glen Keith, som hålls för att vara den kvalitetsmässigt näst bästa maltwhiskyn från destillerierna inom Chivas-gruppen, är lätt, ren, fräsch och väldoftande som ett frukttuggummi. Ett mindre antal buteljer av både den fenolhaltiga maltwhiskyn Craigduff och den rökiga Glenisla har nyligen lanserats av oberoende buteljerare, däribland Signatory Vintage Scotch Whisky Company. Dessa buteljer bör redan idag betraktas som sällsynta samlarrariteter.