Aberlour

Bruichladdich
(uttal)

Barnet Harvey grundade 1881 Bruichladdich Distillery som ett resultat av den ökade efterfrågan på whisky från blendedindustrin. Bruichladdich betyder strandsluttningen. Bruichladdich ligger strax norr om Port Charlotte på halvön Rhinns. Tvärsöver den djupa viken Loch Indaal ligger destilleriet och samhället Bowmore. Fem år efter starten av destilleriet bildades företaget Bruichladdich Company Limited.

1939 köptes destilleriet av amerikaner som hade en vision om att göra en typisk skotsk whisky, ”The Real McCoy”, för USA där förbudstidens slut skapat en marknad. Detta slog dock inte väl ut, delvis beroende på andra världskriget. 1952 sålde de till en samling whiskyhandlare från Glasgow som i sin tur sålde destilleriet vidare till Invergordon Distillers Limited 1969. JBB gick in 1993 och köpte Bruichladdich Distillery och la det i malpåse bara två år senare då lagerhusen var fyllda och de ville satsa på Isle Of Jura som de förvärvat åtta år tidigare. Destilleriet drevs några månader under 1998 men lades återigen i malpåse. I december 2000 gick tre kollegor på Murray McDavid in med £7,5 miljoner och köpte destilleriet samt dess 7000 fat. Jim McEwan anställdes som manager och blev även delägare i företaget. Den 29:e maj 2001 slog Bruichladdich åter upp portarna efter en omfattande renovering. Officiella buteljeringar från Bruichladdich avlöser nu varandra och de satsar mycket på marknadsföringen av ”nya” Bruichladdich som man kort och gott kallar 'Laddie'. Bruichladdich Distillery har även börjat tillverka två rökigare whiskysorter som kommer ut på marknaden om cirka 5-10 år, Port Charlotte och Octomore. Dessa fanns för många år sedan som egna destillerier men är numera nedlagda sedan decennier tillbaka. Den whisky man nu återskapar på Bruichladdich skall förhoppningsvis visa hur dessa smakade.

De har blivit Distillery of the Year två gånger och Innovator of the year en gång sedan omstarten.

På Bruichladdichs hemsida finns detaljer för att köpa en egen tunna. Du kan även köpa en låda med 12 flaskor.

Allmänt: Ett "nyvaknat" destilleri som har lanserat många olika varianter på senaste tiden. Den 15-åriga är en favorit bland många.
Karaktär: Nötig, rökig doft. Medelfyllig smak med rök, sälta och citrus.

Sedan övertagandet 2001 har man lyft fram den äldre hantverkstraditionen och således försöker de göra det mesta på plats i destilleriet. Kornet som används för Bruichladdich tas från Port Ellen Maltings och är rökt till cirka 3 ppm. Kornet till de två nya sorterna Octomore och Port Charlotte tas från Inverness och röks till 80 ppm respektive 40 ppm. De har renoverat en gammal maltkvarn (från 1881!) som de använder sig av. Mäskkaret är öppet och tar sex ton. Jäskaren är sex till antalet och alla är tillverkade i oregonfuru. Destilleriet har fyra pannor av lökmodell med långa raka halsar. De väljer att inte kylfiltrera whiskyn eller använda någon form av färgsättning. För lagringen använder de ett flertal olika sherry och bourbon fat, som använts en eller två gånger (first och second-fills). Faten lagras i deras tio lagerhus på området, samt två i närliggande byn Port Charlotte. Bruichladdich har nu också en egen buteljeringshall, vilket bara finns på två andra fastlandsdestillerier. Flaskorna buteljeras automatiskt för att senare manuellt etiketteras och paketeras.

Världens rökigaste?
Världens rökigaste whisky? Den tredje oktober 2002 föddes en ny whisky på ön Islay i Skottland och jag hade glädjen att närvara som assisterande ”barnmorska”. Det var ur destilleriet Bruichladdichs pannor som den delikata nyspriten samlades upp efter noggrant övervakande av produktionschefen Jim McEwan. När ”middle-cut”, dvs den del av destilleringen som tas tillvara för lagring, började närma sig dyker McEwan upp för att bedöma nyspritens kvalitet. (Bilden: Jim McEwan hämtar prover ur det annars låsta ”spiritsafe”.) Prover tas var tionde minut för att bedömas till utseende, doft och när doften börjar bli lovande, även smakmässigt. Det är fascinerande vilken skillnad man kan se och känna på bara tio minuter. De prover vi testar blandas ut med 50% vatten för att bedöma spritens klarhet. De första proven har en blåaktig disighet, doften är lite rå och oputsad med en ton av matolja, men där finns också frukter, blommor, lakríts och torvrök. För varje prov förändras doften. Spriten klarnar, det råa, oljiga minskas och fler frukter får plats – spänningen i lokalen stiger och de positiva omdömena flödar. Proverna tas nu var femte minut och cirka fyrtio minuter efter det första provet konstaterar Jim stolt: ”the baby is born”. Barnets namn är Octomore, en av öns orter där tidigare ett annat destilleri har legat, och whiskyn är tillverkad av kraftigare rökt malt än något annat destilleri för närvarande använder. Vid mitt besök nämndes att fenolhalten var 70+ ppm, men senare analyser har visat att den verkligen var svindlande 80,5 ppm! Detta kan jämföras med t.ex. Ardbeg som har ungefär 50ppm. Maltens fenolhalt är dock inte hela sanningen till smaken. Pannornas form har stor betydelse för vilka smakämnen som följer med till slutprodukten. Bruichladdichs pannor har förhållandevis smala höga halsar, vilket ger en delikatare, mindre oljig nysprit. I det här fallet blev resultatet mycket bra, men tyvärr dröjer det förstås innan det slutlagrade resultatet kan testas av konsumenterna. Destilleriet återstartades i maj 2001 av den oberoende buteljeringsfirman Murray McDavid och arbetet leds av Jim McEwan som för övrigt har arbetat resten av sitt verksamma liv på Bowmore distillery. Bruichladdich gör i dagsläget tre olika typer av destillat. Det är dels den orökta som använder destilleriets namn, dels den rökiga Port Charlotte ( 40 ppm ) och nu alltså även Octomore ( 70-80 ppm ). Destilleriet har en liten produktion men säljer heller ingenting till blended-industrin. Bruichladdich är däremot ett av få destillerier som erbjuder möjligheten att köpa egna fat till privatpersoner. Läs mer på www.bruichladdich.com Octomore, nyfödd och olagrad Päron, björnbär, plommon, anis, rosor och en elegant rökighet. Söt, explosiv smak med fruktighet, blommighet och stor lakritston. Det är först i eftersmaken man verkligen märker den kraftiga rökigheten då en smak av rökt malt biter sig kvar i evigheter. Octomore, ca 12 månader på Bourbonfat Fatet har på denna relativt korta tid tillfört en del färg och nya karaktärer till spriten. Det fruktiga alkoholiga har fått lite mer harmoni och röken känns mer tydlig i doft och smak.

En gammal nykomling från Islay. Islaydestilleriet Bruichladdich har tagit världen med storm sedan återstarten 2001. I Sverige är whiskyintresset mycket stort idag och det blir fler och fler som får upp ögonen, eller smaklökarna, för denna ädla dryck. Det är skotsk single malt whisky som ökar mest, och en mycket stor del av intresset kretsar kring whiskyn som tillverkas på den lilla ön Islay, strax utanför Skottlands västkust. På denna ö fanns vid årsskiftet 00-01 sex producerande destillerier. Sedan den 29 maj 2001 finns det ytterligare ett. Då återöppnades Bruichladdich Distillery, som legat i malpåse sedan 1994. Det var de tre ägarna till det skotska företaget Murray McDavid, en oberoende whiskybuteljerarfirma, som köpte upp det vilande destilleriet inklusive befintligt whiskylager. Dessutom finns ett trettiotal väl utvalda aktieägare, alla privata och skotska, vilket gör Bruichladdich till ett av få privatägda helskotska destillerier. För att driva destilleriet handplockades den välkända Islay- och whiskyprofilen Jim McEwan, som är något av en levande legend inom whiskybranschen. Jim, som under sina 37,5 år på det näraliggande destilleriet Bowmore, hunnit med allt från att sopa maltgolven till att vara destillerichef och till sist ”internationell märkesambassadör”, antog utmaningen med öppna armar. Eftersom han ofta blickat ut tvärs över viken Loch Indaal och sörjt över de stängda grindarna på Bruichladdich, gav detta honom en chans att väcka upp det av Islay-borna själva mycket omtyckta destilleriet. Efter att ha tillbringat fyrtio veckor om året på resande fot kände han dessutom starkt för att återvända till hjärtat i verksamheten – utvecklandet och tillverkningen av de ädla dropparna. Jim McEwan är en man som brinner för whisky i sin naturligaste form. Han ser med förakt på konkurrenters desperata försök att hitta nya kunder genom ”cask-finishing” och han tar avstånd från färgämnen, kylfiltrering och annan ”bullshit” som förekommer i branschen. Istället förespråkar han traditionella metoder och är inte rädd för den naturliga variation som uppstår vid användandet av hantverksmässiga metoder. Som ”production director” är det hans uppgift att se till att varje buteljering håller den höga kvalitet som destilleriet vill stå för. Istället för att eftersträva likformighet hos produkten, vilket de flesta andra i branschen gör genom att blanda ett stort antal fat och på så sätt utjämna fatens individuella olikheter, går Bruichladdich mot strömmen. Varje buteljering skapas med individuell karaktär av Jim, som använder ett mindre antal fat för varje buteljering och därmed får en personligare whisky. Att Jim McEwan hyser starka känslor för sin produkt syns tydligt när han berättar om den dag de första dropparna rann genom Bruichladdichs ”spirit safe”. Han jämför upplevelsen med sin sons födelse och av blankheten i Jims ögon förstår man att han verkligen hyser starka känslor för Bruichladdich. Han har tillsammans med resten av personalen arbetat hårt för att få destilleriet att fungera som man vill. Stora delar av renovering och även arbetet med den senaste nybyggda buteljeringshallen är utfört av destilleriarbetarna, vilket också har svetsat ihop teamet till en stor familj. All personal är Islaybor och flera arbetade på Bruichladdich innan det slutade producera 1993. Detta har förstås varit till stor hjälp vid uppväckandet av Islays Törnrosa, efter sju år av stillestånd. Idag producerar man tre olika sorters nysprit. Den ena är gjord på malt med för Islaywhisky relativt låg torvrökning vilket gör den till en lättillgängligare Islaywhisky men utan att för den skull vara karaktärslös. Den andra sorten är gjord med en hårdare torvrökning i klass med de kraftfullare Laphroaig och Lagavulin Efter mognadstiden kommer den att säljas under namnet Port Charlotte, som är namnet på en närliggande by på Islay. Där lagras också den whiskyn i lagerhus som tidigare tillhörde ett numera nedlagt destilleri med namnet Port Charlotte. Bruichladdich lär ha smakat ungefär så här riktigt långt tillbaka i historien, men har bytt stil genom årens gång.
Man har även gjort ett fåtal destilleringar med det som lär vara den kraftigaste rökta malten i världen. Denna kommer att säljas under namnet Octomore, än en gång efter ett näraliggande nedlagt destilleri, och den går faktiskt att beställa redan idag om man nu har tålamodet att vänta en åtta - tio år innan man får flaskorna i handen. Den whisky som säljs på marknaden idag är förstås tillverkad före produktionsstoppet och har fram till nu buteljerats av de tidigare ägarna vid åldrarna 10-, 15- och 21 år. Den whisky som Bruichladdich buteljerar idag är, trots att det är hämtat från samma lager, klart intressantare än sin föregångare. Den buteljeras idag som 10-, 15-och 17 årig whisky och dessa har vunnit åtskilliga priser vid inter-nationella whiskytävlingar. Dessutom ger destilleriet regelbundet ut nya buteljeringar i små serier. Därmed verkar det som om Jim McEwan´s filosofi stämmer. Den nya Bruichladdich är inte kylfiltrerad eller färgad och har ett mycket större djup och komplexitet. En sak är säker - det kommer att bli mycket spännande att, om sisådär tio år, prova det som idag rinner genom kopparpannorna på det återupplivade destilleriet.
Bruichladdich har blivit valda till ”Distillery of the Year - 2003” (och även 2001) av den amerikanska whiskytidningen ”Malt Advocate” och har här i Sverige vunnit flera priser vid Stockholm Beer & Whisky Festival”.

På Bruichladdich är inget sig likt efter de nya ägarna tog över 2000. Efter en lågmäld och nedgående tillvaro hos de föregående ägarna Jim Beam Brands är Bruichladdich nu en av de mest innovationsbenägna destillerierna i Skottland. Efter att ägarkonsortiet äntligen fått igenom sitt köp var det viktigaste att skaffa sig bästa tänkbara kompetens. Jim McEvan på Bowmore kontaktades och efter kort betänketid hade destilleriet fått en av de bästa i branschen vid rodret. Det första de gjorde var att evaluera befintliga fat och produktionsättet. Bland de första åtgärderna blev ny design samt att börja buteljera i 46 % utan tillsatt karamellfärg samt ingen kylfiltrering.

I 2002 började destilleriet med att destillera världens rökigaste whisky vilket skulle inleda en era med många spännande buteljer och produktionsinnovationer. Oktober 2002 rann det första destillatet genom Bruichladdichs pannor som skulle utgöra världens rökigaste whisky, Octomore. Rökigheten i whisky mäts i maltens phenolhalt, ppm. Rökiga kändisar som Lagavulin, Ardbeg och Laphroaig liggen mellan 30 och 50 ppm. Octomore gjordes på malt rökt till hela 80,5 ppm! Det kommer att dröja några år innan den kommer ut i handeln. I början av produceringen av rökbomben erbjöds whiskyintresserade att reservera lådor med Octomoreflaskor vilket många gjorde. 2004 destillerades 150 fat av Octomore II – The Beast som uppmätts till enorma 167 ppm. Utöver vanliga Bruichladdich med marginell rök samt Octomore produceras även en whiskykaraktär som ligger mellan, Port Charlotte på 40 ppm. 2004 kom så den första utgåvan från Bruichladdich med påtaglig rökkaraktär. Den första rökiga buteljeringen från nyvaknade Bruichladdich var 3D - The Peat Proposal som var en blandning av 3 olika åldrar och tre olika nivåer av rökighet; 5, 25 samt 40 ppm. Den följdes upp av en kraftfullare utgåva 3D - Moine Mohr. En handfull återförsäljare fick även ett antal utgåvor av en utgåva som heter Infinity, även den en blandning av yngre Port Charlotte och vanlig Bruichladdich. 18/4 tar systembolaget in 120 flaskor av Infinity 2nd ed. som bl.a. innehåller Octomore. Med tanke på den höga kvalitén på de unga rökiga utgåvorna så ser vi förväntansfullt fram emot att de får några år till i faten så de kan ta upp kampen på allvar med de rökiga grannarna i söder.

Ett flertal andra spännande produkter har de senaste åren kommit från Bruichladdich. En produkt som kom till mer eller mindre som misstag är den 20-åriga ”Flirtation”. Den efterlagrades några månader från vinfat från södra frankrike och fick därefter en rosaaktig färg. Förhoppningen hos Bruichladdich var ett den skulle attrahera nya whiskykonsumenter samt kvinnor. Utgåvan togs emot av en viss skepsis från whiskyindustrin som undrade om inte destilleriet hade gått för långt. Undersökningar om trender och whiskydrickande har visat att yngre bargäster inte väljer single malt på krogen. Bruichladdich Rocks tillkom för att just attrahera de som vill ha en lättare alternativ med is i eller som drinkbas. Andra nämnvärda utgåvor från Bruichladdich är The Yellow Submarine som markerar det tillfälle under hösten 2005 då en av flottans mindre ubåtar förirrade sig utanför Islays kust. Whisky och golf är en självklar kombination och Links serien hyllar skottlands golfbanor och har haft berömda och vackra motiv bl.a. från anrika St Andrews.

Experimentlustan på Bruichladdich är hög och juli 2005 destillerade de whisky tre gånger, till skillnad mot vanliga två gånger. Den trippeldestillerade whiskyn med den starka alkoholstyrkan på 84% fick namnet ”Trestarig”. Trippeldestillering på Islay går tillbaka till i slutet på 1600-talet då resenären och författaren Martin Martin beskrev receptet för tillverkning. Whiskyn ansågs på den tiden vara bra mot den kalla Islayluften på vintern. Men inte nog med destillering tre gånger. I mars 2006 destillerades en whisky fyra (!) gånger med alkoholstyrkan 90%. Den ofta omdiskuterade frågan om att vattna eller inte whiskyn kommer nog inte att behövas tas upp på just dessa utgåvor när de kommer ut på marknaden.

Destilleriet säljer även fat i mån av tid och utrymme och det är alltid säkrast att kontakta dem och höra vad som gäller. Möjlighet finns även att reservera lådor om 12 flaskor vardera som innehåller några av de olika innovationerna beskrivna ovan. Även en whiskyakademi finns på Bruichladdich där man under en vecka får chansen att lära sig mer om konsten bakom att destillera whisky. Väl på plats på destilleriet kan man även buteljera en egen flaska som kallas Valinch.

Sammanfattningsvis kan man bara konstatera att destilleriet går på högvarv och provar saker som få ens skulle fundera på. Vi whiskyintresserade ser förväntansfullt fram emot vad de teamet bakom Bruichladdich levererar härnäst.

Bruichladdich Distillery
Bruichladdich,
Isle of Islay,
Argyll PA49 7UN
Skottland

Tel: +44 1496-850221
Fax: +44 1496 850 477

Manager: Jim McEwan

Besökare: Efter renoveringen 2001 har man ett imponerande besökscentra med guidade turer, shop och möjligheten att buteljera en alldeles egen ”laddie” för cirka £50.

Öppet året runt 9.00-17.00, mars-oktober 10-16. Guidade turer 2-3 ggr/dag som kostar £3 vilket man får igen vid köp.

Ägare: Bruichladdich Whisky Co Ltd

Bruichladdich Hemsida http://www.bruichladdich.com/