Sista valpen gav sig iväg idag. Hanen som varit märkt i Nacken och som i stamtavlan heter Thorsvi Mannochmore hämtades av matte Eva. Han ska kallas Scott och kommer att vara bosatt på Lidingö. Hemresan gick bra enligt rapport.

Eva med sin Scott. Med som support var Sam och Linnea, den senare med pumin Laszo som kommer att bli Scotts nye kompis. Lycka till och välkommen in i Retrievervärlden!

Kvar här hemma är Thorsvi Mackmyra som ska stanna på kenneln och kallas för Mackan. Hon har funnit sig väl tillrätta med våra vuxna hundar och verkar tycka livet är helt okey.
Nu stänger vi Valpdagboken för den här kullen. Tack till er som följt med och välkommen att titta in kommande Dagböcker!

 

Sjunde valpen gav sig iväg idag. Inger kom och hämtade sin lilla Sassa, Thorsvi Mosstowie, på förmiddagen. Resan hem till Ramsberg gick jättebra och Sassa har redan funnit sig väl tillrätta i sitt nya hem. Bästa valpen enligt Inger, men det verkar alla tycka om sina valpar. Trevligt!





 

Ytterligare två valpar gav sig av idag. På förmiddagen kom Uffe med dotter Lisen som sällskap och chaufför för att hämta Duffie. Märkt höger bak och med namnet Thorsvi Mortlach i stamtavlan.




På eftermiddagen kom Lina och Niclas för att ta hem sin efterlängtade lilla Tuva. Hon är märkt vänster bak och heter Thorsvi Millburn "på riktigt".
Lycka till med era valpar!


 

Igår kväll kom Sarita från Ås utanför Oslo för att hämta sin Thorsvi Macduff som kommer att kallas Carmen. Idag på morgonen gav de sig av.


Under resans gång har vi fått SMS från Sarita och Carmen när de stannat för att rasta. Allt gick över förväntan och paret har nu lyckligt kommit hem. En god tur alltså!

 

Tredje valpen som flyttar till sitt nya hem är Thorsvi Macallan som såklart ska kallas för Allan.


Leffe och Monica ser nöjda ut, de av er som känner igen Monica har alldeles rätt. Hon har haft golden i en herrans massa år och efter några år utan hund är det dags för en nystart i hundlivet med ny ras. Husse Leffe är nybörjare men har redan läst "Retrievern som apportör" och vet att uppskatta en god whisky. Goda förutsättningar alltså, lycka till!

Från de två som redan levererats kommer positiva rapporter att allt går bra. Det verkar både valpar och ägare överens om. Härligt!

 

Idag var det dags för Thorsvi Miltonduff, märkt på huvudet, att flytta.


Anne-Marie med sin fine lille Skye. Fick telefonsamtal när de passerade Enköping, för då hade Skye somnat. Vi hoppas att allt går bra även framöver!

 

Åtta veckor går väldigt fort insåg jag idag när det var dags för första valpen att flytta till sin nya flock. Först iväg var Vänster Fram som kommer att kallas Cayenne. Passar bra med ett kryddigt namn till det lilla yrvädret.


Mia och Micke med sin nya flockmedlem. Lycka till!

 

Veterinärbesiktningen gick bra. Alla fick med beröm godkänt. Nu är det också helt klart vilken valp som är vilken. Idag har vi ägnat en bra stund åt porträttfotografering. Inte så lätt minsann. Kolla under kamerasymbolen så får ni se resultatet.
Magarna blir sakta men säkert bättre. För att slippa hålla på med riskokning och slabba med fiskbullar köpte jag svindyrt dietfoder hos veterinären igår. Väldigt mycket enklare. Vi har också kommit på orsaken till magproblemen. I helgen flyttade vi undan de galler som brukar omgärda fågelbordet. Resultatet blev att valparna och även våra vuxna hundar har stoppat i sig gamla frörester och troligen också gammal fågelspillning. Gud vet vilka bakterier som har frodats där. Tror vi kommer att skippa det här med fågelmatning framöver.
Mellan regnskurarna får valparna vara utomhus. Full rulle kan man säga!
Finns jättegulliga bilder, som Åsa tagit, från "barnträningen" häromdagen. Klicka här!
 

Senaste dagarna har ägnats åt valptestande och diarré! Helgens utomhusäventyr gjorde inte magarna bara svajiga som jag skrev i tidigare inlägg utan istället direkt dåliga. Fyra av valparna åkte på rejäl diarré vid lite olika tidpunkter. Så det har blivit till att hålla reda på i vilken fas av sjukdomsförloppet varje drabbad valp befinner sig. Första dygnet får valpen enbart glukoslösning för att tarmsystemet ska få vila utan att valpen blir uttorkad. Sen gradvis övergång till valpfoder via ris och fiskbullar. Det är dock ingen som helst fara med dem. De repar sig fint och har varit pigga och glada hela tiden. Imorgon är det dags för veterinärbesiktning och det ska bli intressant att höra hur veterinären ställer sig till valparnas hull. De som varit friska hela tiden är knubbiga och goa medan de andra, som också är goa, har en något slankare kropp.
Valptestet utföll till belåtenhet, dvs äntligen kunde jag se små skillnader i valparnas beteende. Alla är orädda och apporteringsintresset är stort. Smärre skillnader finns avseende nyfikenhet, lekfullhet, kamplust och intensitet. Ska lägga pannan i djupa veck en sista gång ikväll så allt är klart inför morgondagens IDmärkning. Såklart ska även de blivande ägarna få reda på vilken valp som blir deras!
Idag har den stora Barnträningen genomförts, dvs Åsa E och hennes döttrar Frida och Lovisa har varit på besök och gullat,bäddat, kånkat, pysslat med valparna. Tyvärr missade jag totalt att använda kameran (troligen helt besatt av diarrefunderingar) men hoppas på att få några bilder av Åsa. Tack för hjälpen familjen Eckerrot/Björnfot!

Det var nog ett tag sen vi hade en kull som är så jämn både gällande utseende och beteende som det här gänget. Jättesvårt att sortera och välja. Lottdragningstanken kommer allt närmare. De närmaste dagarna ska jag göra valptest med dem så får vi se om det ger något. På fredag är det dags för besiktning och ID-märkning och då måste det vara bestämt.
De har varit utomhus ganska mycket under de fina varma dagarna. Då har de passat på att stoppa i sig både det ena och det andra så magarna är lite svajiga just nu. Aptiten är därför inte på topp så för att hålla koll på matintaget har jag ändrat utfodringsrutinen så att de äter i matlag om tre valpar. Då ser jag exakt hur mycket varje valp äter och behöver inte riskera att någon stoppar i sig tredubbel portion. Guinness mjölk är på upphällningen. Hennes fodergiva är rejält neddragen och hon får bara vara hos valparna ett par timmar varje dag. Lystra och Joy hjälper till med fostran av valparna så de får gott om kontakt med andra vuxna hundar och är numera riktigt duktiga på hundspråk. Guinness har såklart lagt en bra grund så de andra damerna behövde bara påminna lite för att valparna skulle ordna in sig i ledet.

Nu har de hunnit bli drygt sex veckor. De är avmaskade för tredje gången. Idag var klotången framme att varv igen. Det är bussiga och ligger stilla vilket gör att klippandet går ganska fort trots att de är många. När de är utomhus tar de ut svängarna alltmer och blir modigare för varje gång. Guinness mår bra men har börjat tappa lite vikt, kontrollvägde henne idag i samband med avmaskningen och vågen visade 26 kg vilket är något kilo under hennes normalvikt. Valparna väger runt 3.5 kg. De är matglada och det blir allt svårare att få ner brickan med matskålar på golvet utan att någon valp hamnar under brickan. De är ganska lika, både till utseende och beteende. Snart ska jag börja med lite enskilda aktiviteter med dem för att om möjligt kunna hitta personlighetsdrag. Tanken är att försöka matcha varje valp med en passande ägare. Inte helt enkelt faktiskt. Vi ska ha kvar en tik själva med jag vet fortfarande inte vilken. Det slutar väl med lottdragning.

För några dagar sedan fick valparna vara utomhus för första gången. Med skräckblandad förtjusningen tog de sig över tröskeln och vidare ut i stora världen. Jättespännande! Tyvärr har vädret varit väldigt ostadigt de senaste dagarna så det har inte blivit någon mer utomhusaktivitet ännu. Däremot har ett antal blivande valpägare varit på besök så den sociala förmågan har fått en rejäl träningsdos. Valparna uppskattar att få besök och provsmakar frikostigt på alla.
Sen igår är det lite nyordning, valparna bor nu dygnet runt i köket eftersom Speys ockuperat valprummet inför sin kommande kull som föds om några veckor. 
Valparna fick vara i tvättstugan i morse medan jag städade köket. Vansinnigt roligt tyckte de att det var. Skönt att de är lättroade.

Fem veckor gamla. Jättefina valpar! På mornarna har de bråttom ut i köket, de knatar dit på egen hand med mig i täten. Där serveras det första av dagens fyra torrfodermål. I samband med maten blåser jag inkallningssignal i visselpipan för att få en betingning. De äter med god aptit, men tycker nog att mammas mat fortfarande smäller högst. Aktivitetsnivån har höjts rejält och de busar på ganska friskt när de är vakna. Smakar på allt med sina små sylvassa tänder...aajj!! De är fortfarande för små för att man ska kunna urskilja några personliga skillnader, de uppför sig ungefär likadant allihop. Pigga, framåt och ganska jämna i storlek.
De tillbringar hela dagen i köket och först framåt ganska sen kväll flyttar vi in dem i Hagen, de som är vakna får gå för egen maskin men vid det laget sussar de flesta sött och får bäras tillbaka.
Guinness mår bra. Sen igår får hon följa med på dagliga långpromenaden och det verkar hon gilla. Hon har börjat morra åt valparna när hon inte vill att de ska dia och det accepteras fullt ut av valparna som lommar iväg och leker istället. Avvänjningen är alltså påbörjad. Jag brukar låta den fortgå i princip tills valparna är leveransklara. I takt med att valparnas torrfodergiva ökas, så minskas Guinness mat och det hela brukar lösa sig lugnt och smidigt. På nätterna sover Guinness med de andra hundarna och slipper sina ungar. Däremot är hon med dem i köket större delen av dagen.
 

En ny fas i valparnas liv har börjat. Idag var det nämligen kökspremiär. På darrande ben vågade några av dem följa med mamma Guinness på den långa promenaden från valprummet till köket. Det handlar om flera meter. De flesta fick dock bäras. Precis som alla tidigare kullar var valparna mycket osäkra och försiktiga den första stunden i deras oändligt stora nya värld. Efter en stund tog nyfikenheten överhand och hela köket blev grundligt undersökt. Dagen har ägnats åt lek och bus men kanske mest till att sova. Det tar på krafterna att bo i köket. Nu på kvällen är de flyttade tillbaka till Hagen där de får tillbringa nätterna. 
 

Fyra veckor gamla, tiden går verkligen fort.
Idag var det dags för avmaskning nummer två både för valparna och Guinness. Valparna väger nästan 2kg. Guinness håller sin vikt riktigt bra trots att nio valpar behöver en hel del mjölk.
Under sina korta vakna stunder blir valparna allt mer fascinerande att titta på. De försöker leka med varandra, brottas, gör krumsprång och andra hjärteknipande konster. Sätter man sig hos dem i Hagen kommer de gärna och kravlar runt i knäet. Tänderna har börjat bryta fram och människotår är väldigt spännande att smaka på. Än så länge har de ingen större kraft i käkarna, men det kommer...
Idag vågade några av dem sig ut i hallen när jag städade Hagen så inom ett par dagar är det dags för dem att få flytta ut i köket under dagarna.
 

Från och med idag får valparna uppblött torrfoder tre gånger per dag. För att undvika alltför mycket trängsel i den gemensamma puppybaren får två av valparna äta i separata skålar. Allteftersom de blir duktigare på att äta, och när torrfodret utgör huvuddelen av deras matintag, kommer jag gradvis att gå över till egna skålar för alla valparna. Det är fortfarande Guinness som levererar den mesta maten. Hon håller sin vikt ganska bra, men så äter hon 2,2 liter högenergifoder per dag.
Valparna utvecklas för varje timme som går, de är härliga att sitta och titta på under sina korta vakna stunder.

Valparna trivs bra i Hagen. Ena delen är täckt av vetbeds (fiberfällar) och den andra av tidningar. Tanken är att tidningsdelen så småningom ska användas som toalett. Den tankegången har inte riktigt slagit igenom ännu men det kommer. Guinness tycker att det är helt i sin ordning att de andra hundarna kommer och tittar på valparna. Mondi och Valsa är de som är mest nyfikna och skulle nog helst vilja hoppa in i Hagen men där går gränsen. Valsa brukar smita in i valprummet när jag är där, hon gömmer sig under sängen och hoppas på att jag ska gå därifrån utan att upptäcka henne. Men jag går inte på den finten längre utan kollar alltid under sängen innan jag lämnar rummet.
Idag är det dags att ansa de 162 klorna igen...

Nu har det hunnit hända en hel del. Rösterna har utvecklats och man kan höra både morrningar och små gulliga försök till skall och tjut. De har fått prova på fast föda i form av Eukanuba Puppy Start uppblött i rejält med vatten så det blir ganska vällinglikt. Just nu får de öva sig på att äta två gånger per dag. De gör verkligen sitt bästa men får inte i sig några större mängder, men övning ger som bekant färdighet. De verkar i alla fall uppskatta att halka runt i geggan en stund.
De senaste dagarna har Guinness försökt locka valparna ur lådan och 30 minuter innan vi skulle iväg och kursa i morse drullade första valpen över lådkanten. Så det blev till att sätta upp Hagen i en faslig fart. Vi låter tre sidor av valplådan vara kvar ytterligare ett dygn så att valparna ska känna sig någorlunda hemmastadda i sin nya stora värld.

Klippt klor igen, närmare bestämt 162 stycken...
Valparnas motorik utvecklas för var timme som går. Nu kan de faktiskt "gå" några steg innan de drullar omkull. De verkar inte höra något ännu men några av dem har börjat utforska sina röster. Än så länge bara som enstaka små kraxanden. Men vänta bara!
De bor fortfarande i valplådan men jag tror inte det dröjer speciellt många dagar till innan den stora flykten ur lådan påbörjas.
Imorgon ska de få prova lite fast föda. Aningen tidigt kanske, men eftersom de är såpass många kommer det att underlätta för Guinness om vi kan komplettera mjölken med lite torrfoder.

Nu börjar det hända lite i valplådan. Ögonen har öppnats, blå till färgen så här i början. Snart kommer även hörseln att komma igång. Valparna kan använda alla fyra benen samtidigt även om balansen och motoriken lämnar en hel del övrigt att önska. De raglar omkring på ett ganska komiskt sätt och ramlar och har sig.
Idag var det dags för första avmaskningen. Normalt sett brukar jag använda Welpan som är flytande men tycker att det är svårt att ge till valpar som är så här små. Det mesta hamnar utanför. Den här gången provade jag Banminth istället som är i form av pasta. Mycket enklare faktiskt.
Guinness mår jättebra. Mjölktillgången är bra. Jag ökar hennes fodermängd 0.5 dl per dag och det verkar som vi hittat en bra balans. Valparna ökar lagom i vikt och är bra i magarna och Guinness verkar hålla sin vikt också. Hon lämnar valparna allt längre stunder men ser till att de är mätta och rena. Prydligt helt enkelt!

Klorna är klippta men bara fram. Jag brukar spara dem därbak ytterligare en vecka för jag inbillar mig att de har hjälp av dem nu när de börjar försöka kravla lite grann. Jag vägde valparna igår och de har fördubblat sin födelsevikt. Alla mår bra och det händer inte speciellt mycket. Nu närmast väntar vi på att ögonen ska öppnas, kanske under helgen.
Igår plockade jag en fästing på en av valparna! Den hade såklart Guinness haft med sig efter någon utevistelse. Hon har inget fästingmedel på sig, jag vågar inte riktigt det för valparnas skull. Måste helt enkelt kolla henne ännu mer noga.

En dryg vecka gamla nu. Hela familjen mår bra. Valparna ökar jämt och fint i vikt utan att vi hjälper till på något sätt. Guinness har bra med mjölk och valparna är jämnstarka så ingen kommer på undantag.
De små valpklorna växer som ogräs, jag borde ha klippt dem idag men tiden tog slut så det får bli imorgon istället.
Guinness har fått börja gå en kortare daglig skogspromenad utöver rastning på tomten. Hon gillar det verkligen, dessutom kan man ju hitta något ätbart under skogsrundan.
Aktiviteten i valplådan är ganska låg, valparna sover i princip oavbrutet utom när de äter. Guinness lämnar dem korta stunder då och då, antingen för att lägga sig i sängen eller söka upp vårt sällskap. När hon kommer tillbaka till lådan blir det ett fasligt kravlande på valparna för att hitta maten så snabbt det bara går. Sen somnar de igen...

Macallan, en av dom bästa enligt många, traditionellt på sherryfat men under senare år också på bourbonfat.

Macduff, okänd som singlemalt, men finns buteljerad av destilleriet som Glen Deveron. Oberoende buteljerare ger ut den under destilleriets namn.

Mackmyra, den första "katten bland hermelinerna" i denna kull. En fantastisk whisky... (konstpaus)... marknadsföring, själva whiskyn har i alla fall utvecklingspotential. Uttalas som det stavas, och på svenska.
 
Mannochmore, nybyggt (1971) och systerdestilleri med Glenlossie som producerar växelvis med samma personal. Loch Dhu (gaeliska för svart sjö) var en specialare på 90-talet.

Meadowburn, den andra "katten" i kullen... Destilleriet är nedlagt, redan 1886, men jag har en bild på var det låg, det är idag en parkering. Lär vara svårt att få tag i en flaska.

Millburn, ytterligare ett nedlagt destilleri, men betydligt senare än Meadowburn, 1985. Idag ligger en Beefeater(!)-restaurang i lokalerna.

Miltonduff, gammalt destilleri som nästan bara producerat för blendedwhiskyn Ballantines (vilket öde!).

Mortlach, första legala destilleriet i Dufftown, whiskyns huvudstad på jorden. Tyvärr  stängt för besökare, eller som det står på en skylt utanför entrén "Tack Nej Besökaren".

Mosstowie, den tredje "katten" i kullen. Inget destilleri utan en single malt whisky tillverkad av Miltonduff i s k Lomondpannor under nästan 20 år.

Igår morse mådde Guinness dåligt helt plötsligt. Orolig, hässjig och med lite väl hög temp. Många tankar far genom skallen på en då. Eklampsi? Mjölkstockning? Blodsockerfall? Jag bestämde mig för det sistnämnda och gav henne druvsocker. En timme senare var allt frid och fröjd igen. Puh!
Natten har varit lugn och nu på morgonen är Guinness pigg och glad. Äter sin mat med god aptit.
Valparna mår utmärkt, de är runda och trinda. Tysta för det mesta utom när de inte hittar en spene fort nog eller när Guinness tvättar dem.
De är märkta med Tippex för att vi ska kunna skilja dem åt. Hanarna; Huvudet, Nacken och Ryggen. Tikarna; Rumpan, Svansen, Höger fram, Vänster fram, Höger bak och Vänster bak.

 

Första valpen föddes den 13/4 kl 22:20 och den nionde kom 04:00. Guinness som ju haft två kullar tidigare skötte valpningen på egen hand med Jörgen och mig som åskådare. Då och då försökte jag blanda mig i för att assistera med torkning men blicken jag fick då var ganska talande "Jag kan det här, gå och sätt dig!"
Alla har ökat i vikt och är pigga och starka. Guinness mår bra och sköter om sina ungar på ett föredömligt sätt.
Jörgen har brottats med namnfrågan och kommit fram till följande;

HANARNA
Macallan
Miltonduff
Mannochmore

TIKARNA
Mackmyra (hur skotskt är det?)
Mortlach
Millburn
Meadowburn
Mosstowie
Macduff