Sisten iväg! Idag kom Monica och hämtade lille Emil (Lagavulin). Det känns jättebra att valparna nu är tryggt installerade i sina nya hem. Mondi funderar nog lite över vart hennes polare Emil tagit vägen men hon får hålla till godo med oss och övriga hundflocken.
Nu stänger vi den här Valpdagboken och önskar våra valpköpare LYCKA TILL!



Monica med sin Emil. Supporterklubben består av mamma Ingrid och sonen Mats.

Sofia, Anders och Speja kom och hämtade Joy (Laphroaig) nu ikväll.  Mamma Speja verkade glad att återse de tre valparna som fanns i köket. De provade genast om det fanns mjölk i baren men det var tvärslut.
Från de fyra valpar som levererats tidigare kommer enbart positiva rapporter, det känns bra.
Nu är det alltså bara två valpar kvar här. Emil (Lagavulin) flyttar om cirka en vecka och lilla Mondi blir ju kvar permanent.



Sofia, Anders och Joy.

Idag var det dags för två till att ge sig iväg till sina nya hem. På förmiddagen kom Kerstin och Claes för att hämta hem Loke (Lochside) till Täby och lite senare på dagen kom Maud och Berndt och tog med sig Gross (Linkwood) hem till Grossgården i Götene.  Bara tre kvar nu, en mycket behändig liten flock.



Kerstin och Claes med sin Loke.



På väg hem till Götene, Maud och Berndt med sin fine gule kille Gross.

 

Jaha, nu är valparna åtta veckor gamla och därmed flygfärdiga. Tiden går så fort! Två av valparna är levererade. Resten av gänget kommer att droppa av så sakteliga under de närmaste två veckorna. Nu ikväll åkte Speja tillbaka hem till Sofia och Anders. Sofia har en del att göra den närmaste veckan, bland annat TjejVasan på lördag så lilla Joy blir kvar ytterligare en vecka. Jag vill passa på att rikta ett stort stort tack till Sofia som lät mig ta en kull på Speja. Det är inte alla som kan tänka sig att vara utan sin hund i tre månader. Det kändes riktigt ledsamt när Speja åkte, hon har smält in så bra här hos oss.
Nu kommer jag nog inte att göra några fler uppdateringar av Dagboken utöver leveransbilder, Att ha fem stycken åttaveckors valpar hemma är mer än heltidsjobb...


Först iväg var Kvikk (Lochnagar) som skulle ända till Trysil i Norge. Husse Jan med sambo ser mer än nöjda ut. Jag har redan hunnit få rapport om att resan gått strålande. Skönt!

Sen var det dags för gula tiken Millie (Littlemill) som bara hade en resa på ett par mil framför sig. Stora delar av familjen Lindell var med och hämtade den lilla.
 

Valparna gillar att vara ute och busa i snön. Eftersom det är några minusgrader får de dock bara vara ute ca 10 minuter per gång. De är inte på något sätt rumsrena men har inga problem att göra ifrån sig ute så det finns goda förutsättningar för rumsrenheten trots att de är vintervalpar.
Idag var det dags att åka till veterinären för besiktning, ID-märkning och vaccinering. Bilresan gick mycket bättre än förra turen, några enstaka tjut innan alla somnade. Inte heller denna gång blev någon åksjuk. Veterinärbesöket gick bra, inledningsvis gjorde valparna vad de kunde för att bygga om undersökningsrummet men efter ett tag gick luften ur. Alla fick sin parvovaccination, blev chipmärkta och befanns vara friska och pigga på alla sätt.
 

Jag brukar göra ett litet valptest när valparna är cirka sju veckor gamla. Så det har dagen ägnats åt. De sätts in ensamma i ett rum de aldrig varit förut och sen mäter man tiden innan valpen börjar ge ljud ifrån sig. Föremålsintresset kollas och kampviljan likaså. Avslutningsvis får de chansen att undersöka ett antal främmande föremål som placerats ut i rummet. Jag har gjort testet för våra senaste fyra kullar men är faktiskt lite osäker på värdet av testet. Tycker att skillnaderna mellan valparna är relativt små. Alla är nyfikna även om det finns variationer när det gäller hur modig man är. Fint föremålsintresse utan överdrifter. Någon anser sig klara sig på egen hand ganska länge medan en annan ropar på sällskap lite snabbare. Men som sagt, skillnaderna är små. Inga överraskningar utifrån det jag kunnat se tidigare i kullens beteenden. De verkar vara helt normala!
Ikväll blev det bestämt att gula tiken kommer att flytta hem till en uppfödarkollega och alltså inte blir kvar här. Göran och Grete på kennel Quinlines bor nära oss så jag kommer att träffa henne ofta framöver. Kul!
 

Dagens stora äventyr var premiärtur i bilen. Vi lastade in alla i buren och åkte iväg ackompanjerade av serenader som skulle kunna ge en döv tinnitus. Efter 10 minuter accepterade de sitt öde och somnade sött. Ingen mådde illa trots att jag klantigt nog givit dem mat precis innan vi åkte. Efter ca en timmes åkning kunde vi lasta ur ett gäng yrvakna valpar.
Vi försökte oss även på att ta lite porträttbilder, ljuset var tyvärr inte direkt lämpat för fotografering. Men det blev i alla fall en acceptabel bild på varje valp.
Imorgon blir de sju veckor och nu är det klart vilken valp som är vems. Jag hoppas och tror att vi gjort riktiga val.
När det gäller den gula tiken Littlemill är jag i valet och kvalet om hon ska stanna kvar här på kenneln tillsammans med sin svarta syster Mondi. Från början var hon tingad men vi fick återbud och nu har jag blivit väldigt förtjust i henne. Får fundera lite till...
 

Jag tar ut dem några korta svängar per dag. Företrädesvis när de har ätit så blir det mer bajs ute än inne. Fiffigt! Eftersom utevistelsen blir kort får man försöka erbjuda andra muntrationer. De är minst sagt lättroade så att få vara en stund i hallen betraktas som en riktig höjdare. Igår tog jag in en valp i taget i vardagsrummet. Det blir ett litet test på hur valpen beter sig i ett rum de aldrig varit i tidigare och dessutom på egen hand. Ja helt ensamma är de ju inte, jag var med. Generellt sett var alla mycket nyfikna och klarade sig bra utan sina kamrater under den 10 minuter långa vistelsen. Jag känner mig relativt klar över vilken valp som ska till vilket hem. Ska bara stämma av det med de blivande ägarna.
 

Sex veckor fyllda. Aktivitetsnivån stiger för varje dag. Ibland tror man inte riktigt att det är sant när de röjer på som värst. Men de är väldigt gulliga och sociala och det överbrygger ju det mesta.  I helgen har det varit många här och tittat på valparna. Ett s.k. beordrat besök, jag vill att valparna ska få träffa barn så jag bad helt enkelt Moccas matte Åsa att ta med sig tjejerna Lovisa och Frida hit för lite valpgull. Det var ett uppdrag de gärna tog på sig. Valparna lät sig villigt kånkas runt. I Åsas blogg finns några bilder från besöket.
Idag har de fått vara ute en kort sväng, man ser hur de uppskattar att få sträcka ut. Inte lika roligt var det när jag släppte in deras moster Lystra i köket. Valparna susade fram på sedvanligt framfusigt sätt men se det skulle de inte ha gjort. Lystra fick säga till på skarpen hur hon ville bli bemött. Valparna köpte de nya reglerna utan att knota.
 

Sedan några dygn tillbaka  sover valparna ensamma i Hagen på nätterna. Speja får sova i vårt sovrum i min säng. Säg inget till matte Sofia bara...
Vår morgonrutin börjar med kaffe för mig och frukost till de vuxna hundarna. Efter det dammsuger jag köket och torkar golvet. Lägger ut tidningar och tar fram valparnas leksaker. Sen släpper jag ut valparna ur Hagen, de ger sig iväg ut i hallen och far runt där en stund innan jag lockar med dem in i köket. Efter en stunds lek och glada morgonhälsningar serveras deras frukost. Som efterrätt kommer mamma Speja in till dem och ger dem en morgonslurk som avslutas med att hon lägger upp en del av sin frukost. En stunds lek och fostran innan valparna somnar stoppmätta och nöjda. Då är det dags för mig att gå och städa ur Hagen. Bajsiga/kissiga tidningar ska ut, golvet ska klorintvättas o.s.v.
När morgonen är avklarad tar jag med de vuxna hundarna på en långpromenad innan dagens besökare börjar ramla in. Det kommer någon nästan varje dag, det är bra för valparna att träffa många olika människor. De är väldigt sociala och älskar att bita alla i tårna. Om ett par dagar ska de få börja träffa några av de vuxna hundarna. Valsa har de i och för sig redan träffat men hon leker bara. Labradordamerna kommer inte att tillåta något lekande till att börja med...
 

Idag på morgonen fick valparna komma ut i det fria för första gången. Det är inte idealiskt väder för utomhuspremiär, men så är det för valpar födda vintertid. Premiären utföll till belåtenhet. Tio minuter fick räcka, jag vill inte att de ska bli kalla.
Annat som är nytt i valparnas värld är att de får lyssna på en CD med skott, fyrverkerier och åska. Jag låter den gå några gånger per dag, nu i början på väldigt låg ljudnivå. Om ett par veckor kommer dock åskan att gå rejält i köket. Inte vet jag om det har någon effekt men det är i alla fall ingen nackdel.
 

Nu har valparna blivit fem veckor. Vägde dem idag och vikterna ligger runt tre kilo för samtliga. Runda och goa. De tar mer och mer tid i anspråk därav den lite knappa uppdateringen av Dagboken. Vill varmt rekommendera ett besök på Spejas blogg som matte Sofia håller uppdaterad. Jättefina bilder från i lördags när Sofia och Anders ställde upp som valpvakter medan jag var på fasanjakt.
Speja har påbörjat avvänjningen av valparna. Hon avleder dem helt enkelt ibland när de vill dia genom ett s.k. upplägg, dvs kräks upp lite mat. Valparna kastar sig över den halvsmälta kroppstempererade maten och låter sig väl smaka och lämnar Speja ifred. En mycket fiffig funktion i det vilda, kanske inte lika fiffig i modern hunduppfödning eftersom det blir svårare att reglera valparnas foderintag. Ibland ser de ut som små fotbollar på fyra ben. Men jag låter henne hållas, det är oftast bra att låta naturen ha sin gång resonerar jag.
Nu ikväll sa hon dessutom till dem på skarpen att de skulle bete sig, troligen var det någon av valparna som bet i en spene.
 

Blivande valpköpare och andra intresserade har börjat komma på besök. Trevligt tycker både vi och valparna. Valparna sover fortfarande mesta delen av dygnet men de korta stunder de är igång är det full rulle, minst sagt. Men man kan ha otur som besökare och få sitta och titta på sju valpar som verkar vara medvetslösa.
Trivsamt nog är de fortfarande helt tysta i Hagen på mornarna trots att huset har vaknat. Skönt så länge det varar, tids nog kommer de att låta som en flock galna fiskmåsar när de hälsar en ny dag välkommen. Och den ska sannerligen inte tillbringas i någon larvig Valphage!
 

Från och med igår är valparna i köket på dagarna, mestadels tillsammans med Speja. Där har de mycket större yta än i Hagen och bra mycket mer stimulans. De lär sig hur allehanda köksmaskiner låter och TVn är på mest hela dagarna. Dessutom finns lite leksaker att ägna sig åt. Fast roligast är förstås att leka med varandra. På kvällen flyttar vi in dem i Hagen igen där de tillbringar natten.
De får fyra mål mat per dag nu om än väldigt små portioner än så länge. De äter med god
aptit, speciellt gule hanen är ett riktigt matvrak som man får hålla ett öga på så han inte äter upp för mycket av de andras ransoner.
Det är onekligen ganska mycket jobb att föda upp en valpkull men roligare jobb är nog svårt att hitta. Valparna sover i köket just nu och det är dags för mig att städa ur Hagen. Byta alla tidningar, tvätta vetbeds o.s.v. Sen ska vi ut på en långpromenad hundarna och jag, då får valparna klara sig alldeles på egen hand. Även Speja går nu med på långpromenaden och njuter i fulla drag.
 

Fyra veckor gamla nu. Helt ofattbart att det bara är fyra veckor kvar innan det börjar bli dags för dem att flytta hemifrån.
Deras upptäcktsfärder omfattar nu även hallen så det börjar bli dags att låta dem vara i köket på dagarna. Kanske redan i morgon. Efter dagens hallövning, som även inkluderade kattmöte,  somnade de som stockar i Hagen och då passade jag på att klippa alla små klor vilket gick lätt som en plätt.
Igår var det dags för avmaskning nummer två, så oerhört mycket enklare än första gången. Bara att blanda i maten så var det klart.
 

När valparna är vakna får jag inte mycket gjort. Antingen sitter jag hos dem i Hagen och gullar med dem, eller utanför och bara tittar på när de leker med varandra. Så gulliga! De har fått en kartong att ha både som lek- och liggplats. Den är mycket uppskattad (och dessutom billig) bland annat eftersom den ger perfekt tuggmotstånd när det kliar i munnen. Idag kunde Valsa inte hålla sig längre utan klängde in i Hagen och snusade lyckligt på alla valparna innan jag lyfte ut henne. Valparna verkade tycka att hon var helt okey.
Har ändrat lite på matordningen, igen, de två gemensamma skålarna är ersatta av varsin liten men stadig keramikskål.

Rörelsemotoriken har utvecklats väldigt mycket. Nu kan de galoppera och ibland göra små krumsprång. Oftast slutar det med platt fall men viljan är det inget fel på.
När jag städar Hagen placerar jag valparna i en biabädd utanför, där stannar de ungefär tre sekunder innan de ger sig ut på upptäcksfärd i rummet. Ibland kan man höra något hjärtskärande ljud när någon har kommit vilse, typ gått in under sängen. Då kan man märka att de hör riktigt bra för det går att locka till sig den vilsekomne med hjälp av rösten.
De är nu uppdelade i två matlag och får från och med idag tre mål torrfoder per dag. Aptiten är bra och de går upp i vikt på ett jämt och fint sätt. Spejas mjölk är ju fortfarande favoritkosten även om den numera nästan alltid får intas stående. Speja fortsätter att hålla både valpar och Hage rena och snygga.
 

Nu börjar de bli riktigt roliga att titta på de korta stunder de är vakna. De leker med varandra på ett ganska tafatt och hjärteknipande sätt. Jag brukar passa på att sätta mig i Hagen ibland och då kommer de fram och ska undersöka vad jag är för en figur. När jag har valprummet under bevakning brukar jag låta grinden stå öppen så att de vuxna hundarna kan gå in och kika på valparna. Speja tycker det är helt okey. Valsa är ju den som är mest intresserad av dem och helst skulle vilja hoppa in i hagen om hon fick. Speys är helt ointresserad av valparna men vill väldigt gärna parkera i sängen som står i rummet. Joy, Lystra och Guinness är "artigt neutrala".
Jag sover inte hos valparna längre eftersom Speja klarar av det hela alldeles utan min inblandning.
Idag fick de äta dagens andra mål tillsammans ur en gemensam matskål och det gick bra. De är väldigt förtjusta i torrfodret.

Uppblött torrfoder är jättegott tycker alla valparna. De har fått smaka lite grann både igår och idag. Tekniken går naturligtvis att förbättra avsevärt. Just nu handlar det bara om att lära sig äta. De geggar mest runt maten och kletar ner sig men intresset är det som sagt inget fel på. Tänderna börjar komma så smått kan man känna när de undersöker händer och fötter. De blir mer och mer nyfikna på varandra och omgivningen.
Jag har ju helt glömt att skriva hur valparna är märkta, som vanligt är det Tippex vi använder. Det är bara de svarta valparna som är märkta, de gula är så enkla att skilja på ändå.
Hanarna är: Huvudet, Nacken och Ryggen. Tikarna är: Rumpan och Svansen.
Det är märkligt vad den gula färgen lurar ögat, de ser helt klart störst ut men det är faktiskt så att de tillsammans med Svansen är de minsta. Nu skiljer det i och för sig ganska lite viktmässigt mellan valparna, det är storleksmässigt en jämn kull hittills.
Det var allt från valplägret för idag!

Med början igår lyckades valparna ta sig ur sin låda så idag plockades den bort och ersattes av den mer än dubbelt så stora hagen. Både Speja och valparna verkar tycka det var en bra idé. Utvecklingen går i en rasande fart just nu. Nu kan de fokusera så mått med blicken och de har även börjat höra. Vill man vara i valprummet utan att märkas får man röra sig tyst. Valparna är inne i den s.k övergångsfasen som omfattar ungefär dygn 13-20, under denna period förvandlas de från halvfabrikat till riktiga hundar i fysisk bemärkelse. Den sociala utvecklingen som snart börjar pågår sedan ända fram till de är ca 12 veckor gamla.
Imorgon ska jag ha en aktivitet med valparna som de förhoppningsvis kommer att uppskatta som omväxling till vägning, kloklippning, avmaskning och annat elände jag brukar ägna mig år. Det ska bli premiär att testa riktig mat!

Klorna är klippta för andra gången, den här gången åkte även bakklorna med. Valparna börjar upptäcka vandra och gör klumpiga kontaktförsök. De har även börjat vifta på svansen vilket ser sanslöst gulligt ut. Alla beteenden och rörelser verkar fortfarande väldigt slumpmässiga. De har också börjat höra lite grann vilket också innebär att de ägnar sig åt att ibland ge ifrån sig "skräckinjagande ljud". Det kan vara ett litet skall, en morrning eller ett mindre vrål. Den som ger ifrån sig ljudet blir oftast oerhört överraskad av sin egen kapacitet och ramlar omkull i pur förvåning.
Man kan också ana ett visst intresse för världen utanför valplådan, så det är nog bara en tidsfråga innan de börjar kravla sig ut. Då blir det till att montera ner lådan och sätta upp hagen istället.

Nu har alla öppnat ögonen. De blir mer och mer stabila i sina rörelser, även om de har mycket balansträning kvar. Men alla klarar av att tulta fram några steg innan de dråsar omkull.
Idag har de blivit avmaskade för första gången, som vanligt en mycket impopulär aktivitet. Inte mycket till samarbetsvilja, bara en massa spottande och fräsande. Speja kollade intresserat på mina förehavanden men tyckte att det var helt okey. Hon blir också avmaskad idag men det är ju bara att lägga i hennes mat så slinker det ner lätt som en plätt.

Valparna möter det nya året med öppna ögon. Flera av dem har börjat öppna ögonen. Än så länge bara små glimtar i ögonvrårna. De har kommit upp på benen också, även om det är fasligt vingligt. De korta stunder de är vakna börjar de bli riktigt roliga att titta på. Det är alltid lika fascinerande att följa den oerhört snabba utveckling en hundvalp genomgår.

En dryg vecka gamla nu. De krälar runt med faslig fart, har börjat använda bakbenen lite grann. Klorna växer som ogräs så igår var det dags för premiärklippning av framklorna. Spejas juver blir rispade om man inte börjar hålla efter klorna redan nu. Valparna blir lite lätt panikslagna när man lyfter dem och tyckte väl inte att kloklippning var någon höjdare. Speja mår bra, har fått börja gå kortare skogspromenader vilket hon uppskattar.

Allt går sin gilla gång. Valparna äter och sover. De ökar i vikt alldeles normalt utan några överdrifter. Den gule hanen har fått svarta trampdynor och mörk nos. Hans syster är fortfarande tämligen grisskär och går nu under smeknamnet Babe. Ni kommer väl ihåg den smarta lilla grisen i filmen?
Speja mår bra, hennes temp har återgått till det normala efter några dagars förhöjning. Hon lämnar valparna korta stunder då och då för lite mänskligt sällskap.

Lagavulin – en av dom klassiska, rökiga från ön Islay på västkusten. 2006 bodde vi grannar med destilleriet under vår tvåveckorssemester tillsammans med Peter och Kian. Varje morgon vaknade man med den underbara utsikten över viken och destilleriet. En personlig favorit är Destiller´s Edition.

Laphroaig – ännu en rökig klassiker från Islay, men med ännu mer smak av hav, tång och jod. Antingen älskar man den eller så tycker man inte om den alls. Ligger i nästa vik söderut från Lagavulin. Friends of Laphroaig är en klubb för entusiasterna.
Linkwood – en relativt okänd maltwhisky från Speyside, den största regionen i Skottland. Grundad redan 1821, men användes mest till blended whisky. Fortfarande svår att få tag på som single malt, men Systembolaget har faktiskt flera olika varianter.
Littlemill – ett låglandsdestilleri som öppnade redan 1772, stängde 1992 och revs 1996. Producerade tidigare maltsorterna Dunglass och Dumbuck.
Lochnagar – granne med den engelska drottningens slott Balmoral och kunglig hovleverantör sedan 1848, så det fullständiga namnet är egentligen Royal Lochnagar. Ett av Skottlands minsta destillerier med 450.000 liter per år.
Lochside – ett modernt destilleri byggt 1957 men nedlagt efter bara 35 år, redan 1992 och rivet 2005. Ganska svår att få tag på.
Loch Lomond – kapten Haddocks favoritwhisky! Ett ganska ungt destilleri, öppnat 1965 som producerar flera olika sorters maltwhisky under olika namn; Craiglodge, Croftengea, Glen Douglas, Inchfad, Inchmoan, Inchmurrin och Old Rhosdhu.